Gunnar Dackevall om den pågående maktstriden hos världens fordonsjättar.
När det blev känt att amerikanska NHTSA tvingade in 360.000 Volvobilar på uppdatering av styrelektroniken till gasspjället, och kort därefter tog in hälften av alla Pininfarina-byggda C70 för justering av taket, utbröt en febril debatt på vår webb om vad detta egentligen betydde.
Att Volvo är en riktig skitbil som går sönder stup i kvarten?
Eller att Volvo är ett hyvens företag som fixar till de prylar som går sönder kostnadsfritt?
Uppfattningarna går avgrundslikt isär, och frågan är om man över huvud taget kan läsa ut något om tillverkarnas kvalitet när man analyserar bilmodeller som återkallas.
I Volvos fall följer en återkallelse av den första serien ur produktionen av C70 ett alltför känt mönster: Köparna av den första årsmodellen får agera testpiloter. Av de cirka 125 bilmodeller som har återkallats i Tyskland bara under 2006 är 25 procent lanserade sent 2005 eller under 2006.
För mig ser ekvationen svår ut att räkna hem; att det verkligen kan vara lönsamt att skippa det sista halvåret av verifiering av nya modeller och istället lappa ihop dom efter hand. Men eftersom alla tycks ägna sig åt extremt tajt produktutveckling så finns det förmodligen en lönsam – kortsiktig – kalkyl bakom.
Det pinsamma med den förstnämnda Volvohistorien var att man har haft detta problem på sina femcylindriga motorer en halv evighet, utan att göra något åt det förrän grejerna upphör att fungera. Denna sticka-under-stol-mentalitet gör att man egentligen inte kan lära sig någonting av att titta på statistiken över återkallade bilar.
Det prima exemplet är Toyota, som återkallade flest bilar av alla i USA 2005 (ca 2,2 miljoner) och som leder antal återkallelser i Tyskland i år. 62.000 bilar av sammanlagt åtta modeller har återkallats trots att Toyota toppar alla världens kvalitetsindex.
Är Toyota en skitbil – egentligen? Som täcks upp av lojala ägare som ljuger om sina bilars driftsäkerhet?
Det kan näppeligen vara fallet.
Istället är det nog så att vissa tillverkare plockar tillbaka bilarna för åtgärder med kniven på strupen – och andra återkallar proaktivt – innan det händer något allvarligt. Något som dock motsägs av fallet med den avklippta sensorsladden i Euro-NCAP:s krocktest av nya RAV4; där kan man inte följa Toyotas tankemönster fullt ut.
Något kan man kanske ändå lära sig av rapporterna – ingen tillverkare återkallar utan vånda.
Mercedes återkallade enormt många bilar 2005 till följd av åren med elektronikproblem, men har inte ansett sig behöva återkalla mer än ett fåtal under 2006. Det är troligen en indikation på att bilarna har blivit bättre efter den storstädning som gjordes av elektroniska features i Mercorna.
Citroën hade också en våg av återkallelser i Europa 2005, medan Renault har haft en jätteboom hos verkstäderna i år.
Men det är de japanska tillverkarna som utmärker sig mest i Europa; förutom Toyota har både Nissan och Honda tagit in många modeller för efterjusteringar.
Förutom Volvo, som nu tvingas in på verkstäderna i stora antal, så verkar Fordkoncernen i stort vara nästan kusligt förskonade från återkallelser. De två senaste åren har bara ett fåtal Ford, Mazda, Jaguar och Land Rover kallats in för översyn.
Färdigutvecklade grejor eller en koncern med huvudet djupt ner i sanden?
Det vet bara du där ute som kör bilarna. Dela gärna med dig av dina erfarenheter direkt till mig eller på sajten!
