Dackevall: A family affair

När det nu börjar dra ihop sig till firandet av T-Fordens 100-åriga födelsedag syns tecken på att familjen Ford överväger att lämna den sjunkande skutan - redan innan det är dags att blåsa ut ljusen i tårtan.

Den 1 oktober 1908 rullade den första Ford Model T ut ur fabriksportarna mot ett formidabelt framgångsrikt liv. När den sista T-Forden lämnade bandet i Dearborn utanför Detroit 1927, hade 15.007.034 bilar byggts - ett rekord som stod sig i 45 år, då ur-Folkan äntligen kunde sega sig förbi.
Under resans gång hade Fords grundare Henry hunnit revolutionera arbetsmarknaden med höga löner och femdagarsvecka och införa löpande band som dramatiskt förbättrade produktiviteten och möjliggjorde stora prissänkningar. 1918 hade Henry mer än 50 procent av USA:s bilmarknad i sin hand, en dominans som skulle sätta sina spår i den amerikanske bilköparens medvetande under hela 1900-talet. Så sent som i mitten av 1990-talet hade man en imponerande marknadsandel på hela 25 procent.
Redan strax efter kriget hade familjen Ford sålt av huvudelen att sitt bilimperium på Wall Street, och bara behållit fyra fjuttiga procent av aktierna. Dessa laddades dock listigt med tiofaldig röststyrka, som effektivt såg till att familjen fortfarande kunde kontrollera bolaget trots sin beskedliga andel.
Men nu syns, för första gången i Fords historia, tecken på att familjen vill dra sig ur den gamle patriarken Henrys livsverk.
Orsaken är kristallklar: Ford har varit i knipa förr, men aldrig någonsin i närheten av den dignitet som dagens läge.
Fjolårets förlust på 12,6 miljarder dollar är illa nog, men ännu mer illavarslande är det faktum att bolaget nu är belånat - ner till minsta beståndsdel som själva företagslogotypen - en bra bit över skorstenen, dvs börsvärdet av företaget (som för övrigt uppgår till knappt en tiondel av Toyotas).
Och kreditgivare brukar inte vara så glada när säkerheterna inte längre täcker lånen.
Läget är alltså synnerligen kritiskt, och hyenorna börjar redan köa upp vid porten utifall Ford skulle gå samma väg som storheter som PanAm och IBM.
I takt med att försäljningen fortsätter falla på hemmamarknaden, hittills i år med 13 procent, lämnas gamla Fordbyggnader tomma när arbetsstyrkan hårdbantas. Nästan en tredjedel av Fords 80.000 anställda har lämnat företaget de senaste två åren, och priserna på villamarknaden runt Detroit har kollapsat med det snabbt ökade utbudet.
I ljuset av att familjens egna påläggskalv Bill Ford har varit kapten på skutan under de senaste fem åren då kulingen övergick i orkanstyrka och han har misslyckats med att lägga om kursen och parera svallen, har självförtroendet hos stora delar av familjen nu helt skjutits i sank.
Bill Ford efterträdde den karismatiske och expansionsglade bilentusiasten Jacques Nasser 2001 med en helt annan ledarstil, som tycks ha lämnat en hel del att önska. Bill Ford ansågs allmänt sakna förståelse för bilbranschen, var dåligt påläst och sakna förmåga att leda en så brokig multinationell organisation som Ford.
Det tog fem år för familjen att inse att släktingen inte höll måttet innan man engagerade ett proffs som hade lett storföretag genom krisen förut med gott resultat; Alan Mulally från flygtillverkaren Boeing.
Mulallys första uppdrag var att gå ut med bössan till bankerna för att låna 23,6 miljarder dollar så att man skulle kunna hålla ut i tre år utan att gå på öronen av likviditetsbrist.
Mulally har gett sig själv tre år att vända utvecklingen. Det tycks som om Ford-familjen inte har det tålamodet.
Källor; Financial Times m fl