Gunnar Dackevall om USA:s snabba nedmontering av sin bilindustri.
Samtidigt som General Motors gör ett av sina absolut bästa år globalt sett, och tycks klara att hålla Toyota stången som nummer 1 bland världens biltillverkare, så håller man på att
montera ner sin kärnverksamhet i USA på ett dramatiskt vis.
Marginalen till Toyota blev visserligen fjuttiga 3.524 bilar – på en totalvolym av 9.369.524 exemplar är det närmast en felräkningsmarginal – men likafullt är det ett styrkebesked som visar att analytikerna har varit lite för snabba att räkna ut "Generalen". Dagens aktievärdering är bara värd en tiondel av Toyotas, vilket indikerar att Kirk Kerkorian inte har varit fel ute när han har tokinvesterat i ett GM som de flesta har dumpat som en skräpaktie.
Marknaden har tittat lite för enögt på hemmamarknaden och missat det faktum att GM växer snabbt på utvecklingsmarknaderna som Kina, Ryssland och i Brasilien, och därmed helt lyckas kompensera för raset i USA.
Faktum är att GM gjorde sitt näst bästa år någonsin under sin 100-åriga historia 2007. Och då skall man notera att koncernens märken såldes i ett antal av 7,1 miljoner på USA-marknaden under rekordåret 1978, mot 3,8 miljoner 2007.
Hemmamarknaden är fortfarande viktig, men dess betydelse har minskat avsevärt och fokus ligger nu på tillväxtmarknaderna snarare än på den skakiga, USA-marknaden. Kina har vuxit fram som den andra största marknaden med 1,43 miljoner GM-bilar sålda förra året, med Brasilien som god trea.
GM har varit betydligt mer aggressiv på de nya tillväxtmarknaderna än Toyota som fortfarande har fokus på att öka andelen på de mogna marknaderna, där totalvolymerna står och stampar eller är på väg tillbaka. Därför känns det inte längre självklart att Toyota kommer att segla iväg som världsetta.
Men samtidigt som GM-generalen Rick Wagoner har anledning att vara nöjd med utvecklingen, globalt sett, så skyms framgångarna av de gigantiska problem som ligger vid tröskeln och påkallar daglig uppmärksamhet. GM:s marknadsandelar i USA visar en brant kurva utför, med ett tapp på tio procent per år under de senaste tio åren. Fortsätter man att dra ut kurvan kommer GM-andelen vara nere i noll om 20 år.
Redan på morgonen, när Rick går ut för att hämta tidningarna utanför villan i den fashionabla Detroit-förorten Birmingham, påminns han om den krisartade situationen för den amerikanska bilindustrin. Nedför gatan flaggar mäklarbyråerna för försäljning av fastigheter i allt snabbare takt.
Den amerikanska bilindustrin sysselsätter ungefär en miljon industrijobb, eller 7,5 procent av industrin i USA, oräknat alla de kringtjänster som branschen skapar. En mycket stor andel av dessa bor i Detroit-staten Michigan, som har fått ta absolut mest stryk i kölvattnet av nedskärningarna.
Av de 292.000 arbeten som har skurits bort under de senaste sju åren sedan millennieskiftet har 45 procent drabbat Michigan. Antalet tvångsinlösta fastigheter i Detroitområdet är fem gånger så stort som snittet för USA, och andelen arbetslösa i Michigan, 7,4 procent, är högst i hela landet. Och Rick Wagoner flaggade på nyåret för mer nedskärningar, vilket tillsammans med Fords och Chryslers pågående kraftiga bantningar ytterligare kommer att spä på den omtalade bolånekrisen därborta.
Samtidigt bygger de asiatiska och europeiska tillverkarna nya fabriker i Södern, på behörigt avstånd från de gamla bilarbetarfacken i norr och till betydligt lägre kostnader.
Snart kommer USA:s bilindustri bara att ha huvudkontoren kvar i Detroit, tillsammans med minnena från en svunnen storhetstid.
