Hittills har Opel släppt ett fåtal bilder av Vectras efterträdare Insignia från utsidan, men här kan vi avslöja både hur den ser ut invändigt och hur det känns att sitta i den. Direkt kan vi säga att Insignia är ett stort lyft för märket – både design- och kvalitetsmässigt.
Här är Opel Insignia för första gången både ut- och invändigt. Vi gissar att VW Passat, Ford Mondeo och Renault Laguna får tuffare konkurrens när Opeln lanseras från oktober på kontinenten.
Opels nya mellanklassare Insignia har vi följt länge på spionbilder, och i april släpptes ett ”aptitretarmaterial” med några bilder från utsidan och en faktamässigt ganska tunn text. Den ska begå sin världspremiär inför allmänheten på Londonsalongen den 22 juli, men redan nu kan vi avslöja vad premiärpubliken kommer att få se – vi har nämligen redan suttit i och fingrat på Insignia.
Svensk försäljningsstart av sedan- och halvkombiversionerna blir det i slutet av januari 2009, och kombimodellen kommer under mars.
Så inbjudande har ingen förarplats vait hittills hos Opel. ”Med tvåfärgad interiör är den riktigt läcker”, tycker Björn Bergman, som provsuttit. Observera att handbromsspaken är borta, ersatt av en liten vippa till höger bakom växelväljaren. Ratten på golvkonsolen styr mediafunktionerna, via menyer på den stora bildskärmen.
I och med Insignia tar Opel avstamp för ett nytt designspråk och en ny ambitionsnivå för sina framtida modeller. Skillnaden mot föregångaren Vectra är slående; utvändigt bryter designen helt med det tråkigt kantiga och man tvingas erkänna att klyschorna ”skulptural form, sensuella linjer” och ”kraftfull hållning” passar ganska bra som beskrivning av Insignias yttre uppenbarelse. Kort sagt: den ser både dynamisk, kraftfull och elegant ut vid första anblicken.
Visst kan man ana influenser av Lexus och BMW i vissa vinklar, men både fronten och aktern bär omisskännliga Opeldrag – samtidigt som man känner att detta är en helt ny bilgeneration.
Opels svart-grå-svarta interiörer i tidigare modeller var inte roliga, men här är det annat: här kombineras svart klädsel och plast med dekordetaljer i pianolack (bland annat listen runt hela instrumentpanelen), matt aluminium och kromblanka smådetaljer. Instrumentbelysningen är varmröd, vilket blir standard på Opel i fortsättningen.
Invändigt är skillnaden minst lika markant: glöm de stela formerna och den murriga atmosfären – Insignias förarplats är modern, varm och inbjudande, ja det låter som reklam men är faktiskt sant. Särskilt den flerfärgade varianten med inslag av trädekor och ljus underdel på instrumentpanelen är riktigt läcker.
Vårt möte med Insignia gick i formgivningens tecken. Opel ville visa att man nu verkligen ansträngt sig mer än någonsin tidigare för att skapa en bil som inte bara är tekniskt högklassig utan även estetiskt tilltalande. Och i dagens hårda konkurrens är det ingen lätt uppgift.
Man sitter bra och instrumenteringen är mer ergnonomisk än den verkar vid första anblicken, säger Björn Bergman efter provsittningen av Opel Insignia.
Opels formgivare under europeiska GM:s designchef Mark Adams har arbetat intensivt under tre år för komma fram till den mellanklassare som ska möta allmänheten på bilsalongen i London i juli.
Teamet är bara att gratulera: Insignia ÄR estetiskt tilltalande, både ut- och invändigt. Utan tvivel är detta den första Opel som kan locka även inbitna Opelskeptiker att verkligen ta sig en närmare titt – kanske även att provköra.
För det är ju som Peter Hasselbach, ansvarig för ”design appearance quality”, säger: det gäller att påverka kundens sinnen med hur interiören känns, ser ut och låter när han eller hon första gången sätter sig bakom ratten.
Peter Hasselbach och hans kolleger är inte formgivare utan materialspecialister med särskilt öga för det estetiska. Han förklarar att förarplatsen i Insignia består av cirka 800 komponenter. Var och en av dessa detaljer måste ha rätt utseende, känsla och funktion för att tillsammans bidra till det totalintryck som får den presumtiva köparen positivt inställd från första minuten.
Jag har Hasselbachs ord i minnet när jag kliver in på förarplatsen. Jag känner efter hur jag sitter, fingrar på materialen i stolsklädseln, på dörrsidorna, instrumentpanelen, ratten, växelspaken
Jo, det känns bra, det ger ett gediget intryck.
Mittkonsolen ser vid första ögonkastet rörig ut med massor av knappar, och jag måste räkna dem: totalt blir det 37 tryck- eller vippknappar, plus 4 rattar. Till det kommer åtta funktionsknappar och två tumhjul i den treekrade bilratten. Huvva!
Men vid närmare bekantskap visar det sig att det mesta är ergonomiskt genomtänkt med olika funktioner uppdelade i skilda reglagesektioner, vilka separeras både sidledes och med nivåskillnader.
Och väljer man till navigatorsystem, får man en kontrollratt med klickfunktion på golvkonsolen, strax bakom växelspaken – typ iDrive hos BMW eller MMI hos Audi. Ratten ligger bekvämt till när man vilar högerarmen på mittarmstödet. Den omges av fyra direktvalsknappar för Radio, Telefon, Navigation och CD – plus knappen Back, som avbryter och backar till närmast föregående steg. Vald funktion visas med mycket tydlig grafik (delvis i virtuellt analog form) på bildskärmen högst upp på mittkonsolen. Det verkar mycket tydigt och lättskött.
Det ska påpekas att handbromsspaken som väntat är ersatt av ett elektriskt system med en liten ”flärp” till höger om mediafunktionsratten som man lyfter för att aktivera p-bromsen.
Trots myckenheten knappar är det alltså inte så virrigt som det i förstone verkar. Och huvudinstrumenten ger vi också godkänt för läsbarheten, med plus för behaglig röd indirekt belysning runt de djupt försänkta mätarrundlarna. Den röda belysningen ska för övrigt gälla alla Opelmodeller i fortsättningen.
Samma varmt röda ton har den ”atmosfärbelysning” som också ingår i Insignias kupémiljö; dörrfacken fram och bak är alltid diskret indirekt belysta.
Förarstolen på provbilen (ett förserieexemplar) är elektriskt reglerad och det går lätt att ställa in perfekt körställning. Ratten kan manuellt justeras i höjd- och djupled.
Insignia är 22 cm längre än sin föregångare Vectra, och det betyder bland annat att den ger klart bättre benutrymme baktill. När jag sitter ”bakom mig själv” har jag gott om plats för benen, även om det känns lite snålt i höjdled för fötterna under förarstolen. Passagerarstolen, som är manuellt reglerad, ger bättre fotplats.
Karossens coupéliknande profil inger förstås farhågor: det måste väl vara trångt för huvudet i baksätet? Nja, personer upp till 185 cm klarar sig faktiskt utan kontakt med taket, men där går gränsen. Den fria höjden har man vunnit genom lågt placerat baksäte, och konsekvensen är att fönsterunderkanten ligger närmast i axelhöjd, och utsikten begränsas alltså en del. Men baksätet är ändå ganska bekvämt – man har inte ”knäna i hakan”.
Rena fakta om Insignia är fortfarande knapphändiga, och karossmått har inte meddelats, förutom att totallängden är 483 cm. Bagagevolymen är okänd, men utrymmet upplevdes ganska lågt men djupt, med golvet relativt högt över marknivån.
Insignia har hittills tillverkats i en mindre förserie och den egentliga produktionen startar under augusti-september med både sedan- och halvkombiversionen. Den rena kombin, som blir några centimeter längre, börjar byggas mot slutet av året. Alla varianterna ska tillverkas i Rüsselsheim.
Under nästa år är det så dags för nya Saab 9-5, som baseras på samma plattform. Den ska byggas parallellt med Insignia i den tyska fabriken.
