Fiat vill köpa Opel, Saab och Chrysler

Observera att Sergios grundide är ett tillverkningsvaruhus. Om denna tillverkningsgigant bildas tror jag vi får se många varumärken tillverkas i dessa fabriker. Sergio ser troligtvis en annan typ av framtida bilhandel än den vi har idag?

Om det här sker är det troligtvis Opel som vinner på det, eller förlorar.Opel har bevisat att teknik är något man bygger in i sina bilar, men tills denna dag är det GM som satt käppar i hjulen för tyskarna.. Om Fiat släpper Opel fria att göra tyska bilar, kommer det att produceras mycket fina vagnar från Russelsheim..

Denna sammanslagning är nog inte så tokig om den går hem. Jag kan se en tydlig uppdelning i ansvarsområden, där Fiat är starkast på småbilar, Opel på mellanklass och Saab / Lancia / Alfa siktar på prestigmodeller i programmet. Här kan Saab ha en fördel om de kan marknadsföras som koncernens lyx-märke, inklusive i USA, där man ingår i Chrysler-försäljarnas nätverk. Lancia kan vara mer åt komfort-hållet medan Alfa-Romeo koncenterar sig på prestigemodellerna. Sedan kommer Saab att behålla sina starka fästen i Norden och UK samt med stöd av Opel kunna göra en offensiv i Tyskland.

Vad som blir i slutändan av detta glädjande besked, känns det tillfredställande att det finns en motpart mot ett ev. inbrytande av kinesisk bilindustri i Europa! En fri marknadeskonomi är guld värd! Att rationaliseringar i rådande situation vill till, blir väl stötestenen!

De övriga bilföretagsledarna sitter på läktaren och funderar på om de också vill ut på planen och spela, men det är försent. Andra halvlek har just börjat och Marchonne leder 7-0.

Marchonne sa för ett drygt år sedan att det kommer att finnas 5-6 stora biltillverkare kvar och att de måste sälja mer än 6 miljoner bilar per år. Att ingen annan tillverkare reagerade på detta uttalande? Det är nu dessa uttalanden omsätts i praktik.

Fiat och Opel/Vauxhall delar ju redan idag många komponenter och har ett samägande i dieselmotorerna, så den sammanslagningen blir enkel.

Det här ser ju bara ut som ett europeiskt General Motors, eller "Motori Generale", där tillverkare som Saab får inrätta sig i ett annat system. Men ett system likafullt.
Det blir till att samsas om bottenplattor och motorer på någon annans villkor. Igen.
Visserligen har ju Saab haft ihop det med Fiat förut, så det kan ju gå bättre denna gång, men jag är skeptisk.

Jag tror att nyckeln till överlevnad i bilbranschen är att vara en liten, kvicktänkt tillverkare. Men korta beslutsvägar.
Sådant som INTE finns på GM och som jag misstänker inte kommer att finnas i ett Stor-Fiat.
Sådana jätteföretag verkar ju älska långa beslutsvägar och massor av chefsnivåer och byråkrati. Och sådant motverkar ju all lyhördhet mot marknaden.

Jag är skeptisk. Inte till Fiat, men till Stor-fiat.
jag tror inte att ett företag måste vara "störst i världen" för att vara ett bra företag.

Ständigt dessa fördomar. Bara tyskar kan bra tyska bilar göra. Volvo tillverkar sina svenska bilar i Belgien. Fiat tillverkar sin megasuccé 500 i Polen. I samma fabrik, med samma bottenplatta och motor som Fiat, tillverkas även nya Ford Ka. Är Ford Ka en tysk bil, eller en polsk? Eller kanske italiensk? Självklart är det fortfarande stora kulturella skillnader mellan länderna och visst finns det biltillverkare som har högre krav på kvalitet än andra men den nationella särarten tror jag försvinner mer och mer.

Fiat/Opel har goda möjligheter att bli en stor spelare på marknaden, däremot är jag lite rädd att Fiat drar på sig för stora kostnader med Chrysler. Även om själva inköpskostnaden blir låg så tycker jag det verkar riskabelt att fastna i den gamla befintliga strukturen som Chrysler har i USA. Å andra sidan kan man även se vad det är som lockar. Varumärket Jeep och deras produkter är nog det mest attraktiva med Chrysler och en typ av produkt som Fiat-koncernen inte har. Sedan finns det förstås en stor försäljningsorganisation som äntligen borde ge möjlighet till återintroduktion av Alfa Romeo och Fiat på den amerikanska marknaden. Jag tror att Fiat 500 skulle göra succé i storstäder som New York och Los Angeles.

Alla dessa rykten. Den ena dagen så är det kineser, den andre dagen så är det norska staten, den tredje dagen så är det italienarna som är i farten. När skall det komma något konkret? Vem vet, imorgon så är det kanske Nato som vill köpa Saab för att göra en uber-hummer eller något annat fantasifullt. Jag blir så trött på dessa rykten. För övrigt anser jag att SAAB bara är en (för) dyr Opel!

och Lamborghini är en alldeles för dyr Audi eller Skoda om du vill. Listan kan göras hur lång som helst för de flesta biltillverkarna. Att någon fortfarande använder dom argumenten tyder på stor okunskap.

Att bilföretag måste arbeta inom den egna koncernen för att hålla kostnaderna i schack tror jag att både du och jag är väl medvetna om.
Men Saab 9-3 är ju inget annat än en förklädd Opel Vectra. Det är den känslan jag får utav bilen. Samma känsla får jag inte av Skoda Octavia som en del kanske skulle kalla för en billig Passat. Skillnaden ligger i att Saab försöker så hårt profilera sig som premium. Du kommer kanske ihåg lanseringen av just 9-3 när reklammakarna myntade detta värdeladdade ord, och motorpressen ställde sig frågande till just om 9-3 var just premium.
Lamborghini Gallardo fick hård kritik för att använda samma instrumenthus som sin ägare Audi (A
Men båda bilarna är premium så i det fallet har jag inga problem med det. Detta handlar om känsla och är därför högst subjektivt. Därmed står jag fast vid min åsikt, nämligen att jag för övrigt anser att SAAB bara är en (för) dyr Opel
Hurvida du ser det som okunskap eller ej upp till dig.

Chrysler är inte dyr för Fiat, för Fiat betalar inget för Chrysler. Planen är att Fiat övertar 30% av aktierna och betalning sker genom tekniskt samarbete. Dessutom har USA:s regering utlovat miljoner i lån till Chrysler. Så Fiat förlorar inget på Chrysler, det är Chrysler som förlorar genom att de har gått i konkurs och i praktiken ges bort. Även tidigare ägaren Cerberus förlorar.

Fiat och Opel konkurrerar i mångt och mycket i samma segment, och Opel Corsa är en Fiat Grande Punto. Jag har svårt se att båda företagen kan samexistera.

Saab blir knappast räddat, Saab säljer för få bilar och har för otydlig profil. Dessutom har Fiat redan två premiummärken för europeer - Lancia och Alfa Romeo. De behöver knappast ett till.

Raphael, du glömmer att Saab har (hade...) två starka marknader utanför Sverige; England och USA där Saab skulle vara ett bra komplement till Alfa/Lancia. Men faktum kvarstår att det nya super-Fiat saknar en riktig spelare i Premium-klassen (Maserati är för små och exklusiva) och då finns det kanske en annan tysk tillverkare som kanske inser samma sak (börjar på B och slutar på W). Snacket om att Saab skulle vara en för dyr version av Opel verkar lite mossigt, 9-3 kostar inte mycker mer än Vectra/Insignia men köper man en Saab utanför Sverige får man en väldigt ovanlig bil... Nyset om Saab som självständig tillverkare är en utopi, skall Saab ha en chans måste de ha en stark ägare i ryggen.

Enda möjligheten att stå emot Kina om några år är en kraftig rationalisering och utveckling av bilarna som tillverkas i Europa. Det kommer inte heller att vara speciellt lönsamt att lägga tillverkningen i östra Europa eftersom lönerna stiger där så det får bli fabrikerna i västra Europa som får "robotiseras" ännu mer vilket Fiat redan idag är bäst på i Europa.

Vem som än köper SAAB så är det nog slut på tillverkning i Trollhättan. Även om produktionen är effektiv så väger det nog lätt när köparens hemma-opinion skall blidkas. Förhoppningsvis har utvecklingsfolket visat framfötterna tillräckligt på motor- och säkerhetssidan för att ha ett fortsatt existensberättigande. I det stora hela är det ju egentligen det vi vill behålla i landet. Uppåt i värdekedjan! Sedan är det en annan sak att det blir många bilbyggare som blir utan jobb. Oerhört tråkigt och jobbigt för den det drabbar, men på lång sikt och nationalekonomiskt sett så är det ingen stor förändring.

Du tycks bara tänka i form av antalet anställda.

Sedan nämner du ordet "nationalekonomiskt" så där bara i förbifarten och att det inte skulle betyda så mycket.

Du har inte räknat på vad exportvärdet är på alla de bilar som inte skulle exporteras från Sverige?

I Saabs fall exporteras ett normalt år ungefär 80.000 bilar. Dessutom tilkommer att de ungefär 20-25.000 Saabbilar säljs i Sverige sannolikt till större delen skulle ersättas av importerade bilar.

Fordonsindustrin betalar en stor del av den svenska välfärden.

Exportvärdet? För det första går ju en eventuell vinst (i SAAB:s fall år av förlust)till en utländsk ägare redan idag. För det andra är väl 80% av delarna köpta utanför Sverige. Behållningen av en produktion i Sverige består av löner till de anställda i SAAB och svenska underleverantörer. På kort sikt naturligtvis ett stort avbräck för nationen Sveriges ekonomi (därav ordvalet nationalekonomiskt). Att SAAB skulle bära sig på egen hand och generera exportvärden är det väl inte många som tror.

Fiat har räknats ut många gånger, men alltid rest sig på 10.

De har säkert de egenskaper som Saab, Chrysler och kanske Opel behöver i denna stund.

Frågan är bara vad de gör med sina överlappande modeller, min gissning är utsläckning och badge engineering..

Saab får märka om lite Lancia modeller, sämmre kunde det ha blivit..

Mvh

Kent J

Du blandar ihop olika ekonomiska nivåer.

För Sverige som nation får du ett resultat och för Saab Automobile ett annat resault. Ett företag kan gå med förlust rent företagsekonomiskt men ändå genom exporten bidra till.

Vad som skett i Saabs fall är att amerikanska aktieägare betalat mellanskillnaden för att täcka förluster (förenklat uttryckt)

Jag kan ta ett gammalt exempel från Ryssland under Sovjettiden. Exporten av Lada-bilar var olönsam på grund av relativt ineffektiv rysk tillverkning men man exporterade ändå med förlust bara för att få in västvaluta som man var i skriande behov av för att kunna köpa varor i väst som man inte själv klarade av att tillverka.

Det straffar sig att ha bråttom när man skriver. Mitt andra stycke blev lite avhugget. Det ska stå bidra till att ge nationen exportinkomster.

Jag är medveten om skillnaden mellan företagets och nationens ekonomi, men gränsen har ju blivit otydligare nu när den stora ägaren är borta och det ropas på statligt stöd liksom varvs- och tekoindustrin en gång gjorde. På något konstigt vis klarar vi oss hyfsat utan dessa idag.
Framtiden ligger inte i att skruva ihop delar till hela fordon. Framtiden ligger i brainpower, kompetens att konstruera snåla, smarta, rationellt byggbara och säkra bilar. Jag har inte räknat på det men jag är övertygad om att om vi kan utvidga den verksamheten så kompenserar det ganska snart för bortfallet av produktion. En ingenjör drar in mer pengar till landet än en knegare, och att investera i kompetens är billigare än att investera i fabriker.

I vilka företag skall dessa ingenjörer jobba om alla företag som i nuläget inte ger vinst och inte klarar sig på egen hand ska självdö?

Och bilindustrin inklusive SAAB är en stor arbetsgivare åt många ingenjörer idag.

_rubriken, till skillnad från GT.s rubrik: Fiat köper saab........... ?????? När blev saab chrysler, opel/vauxhall??? Snacka om att försöka sälja lite mer lösnummer av en skit tidning..... hursomhelst, hoppas det hela går vägen!!!! och fiat räddar det som kan räddas .....

Du tycks tro på en ren kunskapsekonomi det gör inte jag. Min uppfattning är att vi också måste tillverka något konkret.

Men eftersom det är spådomar från såväl din sida som min så kommer bara framtiden att kunna ge svaret

"Snacket om att Saab skulle vara en för dyr version av Opel verkar lite mossigt, 9-3 kostar inte mycker mer än Vectra/Insignia men köper man en Saab utanför Sverige får man en väldigt ovanlig bil..."

I Sverige ja, möjligen. Men det är en ganska skruvad marknad. Har du varit utanför Sverige? Där är Saab tokdyr. (och ingen förstår varför) Kolla gärna prislistan i Österrike, som exempel.

Köp Volvo med så har vi alla skräpmärke på en och samma plats! Licka till!

Är det någon som kommer ihåg SAAB 600...

Jag väntar liksom du med spänning på upplösningen i dramat. Även jag hoppas på att få se svensktillverkade Saabar i gatubilden i framtiden. Det skulle kännas konstigt utan dem.
Tyvärr tror jag inte det blir så med Fiat som ägare. Hörde på radion ikväll att Marchionne sagt rent ut att neddragningar i produktionskapacitet i en framtida koncern inte skulle tillåtas drabba italiensk tillverkning. Då ligger Saab och Opel pyrt till.

Vad är det som säger att Saab inte kan bli ett rent konsultföretag i bilkonstruktion? Egen produktion är ingen förutsättning för existens.

Var ingen SAAB hårding, det var en ren Lancia med SAAB emblem. Sen kan jag räkna upp ett 10 tal märken till som rostade lika mycket på den tiden, Audi hette ett och Volvo var ju inga höjdare heller på den tiden...men alla har väl glömt Vovlobilar som mer eller mindre "tappade" lacken. Men okunskap är ebn välsingnelse ibland .

Men alla kanske tycker att företagen ska bara ska lägga sig ner o dö? nä man måste våga för vinna o hoppas det går vägen för Fiat o även då för SAAB/Opel.

Om FIAT förväntas kunna spara en miljard Euro årligen på synergier, hur har detta funkat för GM, de har ju varit helt integrerade men ändå blött värre än en blödarsjuk.
Varumärkena måste städas, detta blir bara en samlingsplats för bilmärken som misslyckats förbli vad de en gång var.

Anders har en poäng i att FoU är det som driver ekonomin framåt, i alla fall inom den traditionella tillväxtteorin. Men utan fordonsklustret kommer denna nytta att minska drastiskt. SAAB:s produktion och existens svarar för en avsevärd del av de svenska investeringarna i FoU. Det ger därtill positiva spridningseffekter på den övriga industrin – och en del av innovationerna exporteras redan idag framgångsrikt till andra biltillverkare (t.o.m. Toyota köper teknologi av svenska underleverantörer som dragit igång sin verksamhet med SAAB som första kund). SAAB och Volvo är alltså basen, även utifrån ett nationalekonomiskt perspektiv.

Man kan också studera BNP och räkna på hur stor del av den som har sitt ursprung i fordonsindustrin och ännu hellre granska hur stor efterfrågan är på transportfordon globalt sett (där alla länders fordonsindustri omsätter lika mycket pengar som världens sjätte största ekonomi). Då inser man tämligen omgående att världens största ekonomier, USA, Japan, Tyskland och (snart) Kina och Indien har ett par saker gemensamt. De är befolkningstäta, kunskapsintensiva och de inhyser världens största fordonstillverkare.

Ovanstående är förstås ingen slump eftersom betalningsviljan för produkterna är så hög. Den är så omfattande att det kapital som detta inbringar i sin tur sysselsätter fem andra personer inom andra samhällssektorer. Biltillverkning är alltså en central del inom all ekonomi och för Sveriges vidkommande en direkt förutsättning för landet som en fortsatt industri- och kunskapsnation.

MVH AL

PÄR BRANDT: Välkommen tillbaka, AL!

Att stora länder har stora fordonstillverkare är väl naturligt. Fiat har en lojal hemmamarknad på 60-70 milj. invånare och det är väl enda anledningen till att de säljer 1.3 milj. bilar/år. Det är knappast kvalitén som säljer i alla fall. För Saabs del existerar inte den kundbasen så alternativen blir att vara som idag, en liten del av en stor koncern där man utgör expertis på några områden och tillåts ha egen tillverkning på nåder. Eller så löper man linan fullt ut och marknadsför klustret som ett kunskapskluster och tar med underlevererantörernas kompetens och tillverkning.

Bara jobba med tjänster, ingeniörer eller andra tror jag inte på. Elektronik, järnväg, fartyg, teko och mycken annan tillverkning har ju försvunnit ur Sverige de sista 40 åren. Vem som helst kan ju kolla hur det gått med den materiella standarden i Sverige under den tiden.
Kommer vi sedan in på kronans värde contra andra valutor ( 1 DM = 1 SKR 1965 jmfr även Danska kronor mot Svenska) så ser man ju lätt vad som hänt.
Det gäller ju att ligga på topp om man vill behålla det man har.

Anders har även rätt i att ”stora länder har stora fordonstillverkare” och att detta ofta är en effekt av ”en lojal hemmamarknad”. Precis som Anders även skriver är det heller inte produkternas faktiska kvalitet som avgör försäljningsvolymen. Detta är lite av problematiken, i alla fall om man enögt angriper det hela utifrån i ekonomisk teori. Konsumenterna i respektive land köper produkterna med hänsyn till nationalistiska preferenser varvid konkurrenssituationen mellan aktörerna inte är homogen. Dessutom är biltillverkarna ofta en betydande arbetsgivare och på så vis en stark lobbygruppering.

Därför hjälper USA, Frankrike med flera sin egen industri – på bekostnad av andras. SAAB:s försäljningsresultat är alltså inte enbart ett resultat av ålderstigna produkter, såsom vissa svenska politiker försökt insinuera. Tvärtom, beaktar man dessa omständigheter kan man dra slutsatsen att både Volvo och SAAB är ytterst skickliga företag, väl i linje med de mest framgångsrika, eftersom de båda lyckats överleva och konkurrera med de större subventionerade producenterna – därtill med en budget som utgör en bråkdel av jättarnas. Är det verkligen rationellt att avveckla sådan verksamhet?

Enligt de bedömningar som gjorts är SAAB en förutsättning för att fordonsklustret i Sverige skall kunna fortsätta. Visst kan man tänka sig en situation där företaget skalas ner till en generell underleverantör till fordonsindustrin. Dessvärre lär vi då få se en betydande minskning av den totala industriella verksamheten, dels genom det absoluta produktionsbortfallet men också genom de spridningseffekter det får på övrig industri – inte minst när det gäller kompetens. Därtill kommer man ju att konkurrera med dem som redan idag verkar på den marknaden och dagens befintliga underleverantörer riskerar att slås ut. Vidare minskar det mervärde som själva SAAB-märket genererar vid försäljningen av varan, dvs. förädlingsvärdet sjunker. Sedan finns det ju en nationalistisk påverkan även i fallet underleverantörer, vem skall man sälja till? Volvo?

Nej, det mesta talar för att Sveriges ekonomi kommer få sig en rejäl törn vid en situation där SAAB läggs ner. Jag har i alla fall inte sett några exempel på motsatsen.

MVH AL

Hej Pär och tack för välkomnandet! Kul att debattera detta högaktuella ämne igen!

MVH AL

Jag är helt enig med AL om att Volvo och Saab är duktiga överlevare. Frågan är bara hur mycket varumärket är värt i längden som en del av en storkoncern där man mer och mer reduceras till en "badge" med åldriga modeller och/eller med motorer och allt annat väsentligt hämtat från hyllorna och utan möjlighet till profilering. Någonstans på den vägen så står man där med en ren sammansättningsverksamhet som kan läggas ned med ett penndrag på högsta koncernnivå.
Om man däremot har en stark ställning som expertis blir det svårare att lägga ned. Så även om man har fler kunder än en. Tänk ett Bosch men med hela drivlinor och säkerhets-knowhow i produktportföljen. Med de allt hårdare kraven på miljövänlighet och säkerhet blir det allt dyrare för bilföretagen att konstruera detta och benägenheten att lägga ut det på underleverantörer bör öka. Låt andra göra lowtech-bitarna, sammansättnigen, så kan vi i Sverige göra hightech-delarna.
Jämför med Ericsson. De har inte mycket tillverkning kvar i Sverige med drar in stora inkomster till landet ändå. De har förvisso sin tillverkning utomlands men en allt större del av omsättningen består av plattformar och tjänster. Det är ungefär dit jag hoppas att Saab skulle kunna komma.

Jag förstod att de var dit du ville komma Anders och jag har egentligen inget att invända emot grundresonemanget (som ju mera är av företagsekonomisk karaktär). Men att detta, likt jag uppfattade att Ni menade initialt, skulle innebära ett lyft för den svenska ekonomin förefaller orimligt - även om det är svårt att dra den slutsatsen hur som helst.

Om vi först och främst studerar hur det här med ekonomisk tillväxt definieras så är det ju ofta summan av alla varor och tjänster man räknar på, även kallat BNP (fast BNI är mer intressant). Den fastställs (av SC genom att följande komponenter summeras: BNP (Y)= C+I+IL+G+X-IM där C= privat konsumtion, I = investeringar, IL = lagerinvesteringar, G = offentlig konsumtion och investeringar, X = export och IM = Import. När dessa storheter förändras påverkas således BNP i den ena eller andra riktningen.

Idag sjunker svensk export – till följd av minskad internationell efterfråga och BNP går ner (-4,9 procent hittills). Detta gör därtill i sin tur att investeringarna avtar (eftersom det blir svårt att motivera dem utan intäkter), konsumtionen sjunker (folk sparar sina pengar eller blir arbetslösa) och skatteintäkterna minskar vilket tvingar stat/landsting/kommun att dra ner på sin konsumtion (det är här som världens regeringar idag för en expansiv politik och lånar pengar till konsumtion för att rädda BNP:n, enligt Keynes teori). Det omvända råder förstås i en högkonjunktur då ekonomin växer.

Om vi nu tittar på ett nedlagt SAAB är det en rejäl törn för Sveriges BNP. Ett alternativt SAAB som kan ta marknadsandelar kan vara positivt – under förutsättning att man inte konkurrerar med nuvarande svenska underleverantörer vilket ju är rätt troligt. Det finns därtill ett antal leverantörer som kommer att gå med SAAB i graven (det har ju egentligen redan börjat) och på så vis kommer såväl konsumtion som export att minska. Själva SAAB-märket utgör ju vidare en förädling i sig, dvs alla komponenterna tillsammans ökar förädlingsvärdet. Blir man en underleverantör flyttas företaget ner i förädlingskedjan och den ekonomiska tillväxten reduceras ytterligare (genom konsumtionsbortfallet och exportförlusten). Så jag har svårt att se hur ett sådant SAAB skall kunna utgöra basen i svensk ekonomi och bidra till ekonomisk tillväxt, i alla fall på medellång sikt.

MVH AL

Tack för lektionen Ekonomisk teori är fascinerande; filosofi och gymnasiematematik i salig blandning. Hursomhelst tvivlar jag inte heller på att ett nedlagt Saab innebär ett bakslag för svensk ekonomi. Dramatiska förändringar är sällan kortsiktigt gynnsamma. Tesen jag driver är att man inte skall hänga upp sig på att Saab nödvändigtvis behöver tillverka hela fordon. Som Ni själv skrev är bilbranschen nationalistisk och dessutom nyckfull med allt kortare produktcykler. Kanske är Sverige för litet för att hålla fanan högt med hjälp av statligt understöd? Kanske det är dags att ta andra vägar?
Jag hoppas på det bästa för Saab och därmed lämnar jag denna intressanta fråga för tillfället. Tack för debatten!

Jag tror inte heller att SAAB kommer att överleva som egen biltillverkare. Det är dock som sagt snarare företagsekonomi än nationalekonomi vi diskuterar då. Hur det sedan verkligen blir kan ju ingen av oss avgöra (såvida man inte är synsk). Vad jag tycker är roligt är att reflektera över vilka konsekvenser olika scenarier kan ge och dina tankar är väl värda att begrunda. Så tack du också för många intessanta iakttagelser och trevlig debatt.

Avslutningsvis. Ett litet lästips är att du studerar den så kallade Solow-modellen (efter nobelpristagaren Robert Solow). Här finns mycket matnyttigt att läsa och räkna om just tillväxt och investeringar (speciellt om man gillar matematik).

MVH AL