Alfa MiTo med Multiair - här är alla data

Fiatkoncernens banbrytande motorteknik Multiair lanseras nu i tre versioner av Alfa Romeo MiTo. Tekniken ökar effekten med tio procent och minskar förbrukningen lika mycket. Här är alla data för de nya snål-starka motorerna.

Redan innan Frankfurtsalongen öppnar finns Alfa Romeo MiTo ute i handeln med den smått revolutionerande motortekniken Multiair, som vi presenterat tidigare på denna plats. Först ut är motorn med effekterna 105 och 135 hästkrafter, och i Alfamontern på salongen är det dessutom premiär för värstingversionen Quadrifoglio Verde - "gröna fyrklövern" - med 170 hästar.

Den nya motorn får på salongen också premiär i en Fiatmodell, i och med den uppdaterade och ansiktslyfta versionen av Grande Punto, kallad Punto Evo.


Med MiTo Multiair får Alfa Romeo en stark trio i konkurrensen med BMW:s Mini. Motorprogrammet omfattar tre effektnivåer från samma block på 1,4 liters cylindervolym: 105, 135 och 170 hästkrafter - de två senare med turbomatning.

Tack vare den unika elektrohydrauliska styrningen av insugsventilerna ger de nya motorerna effekt, vridmoment och bränsleekonomi som knappast någon annan 1,4-litersmotor kan matcha.

Versionen med 135 hästkrafter ger 180 Nm vridmoment redan vid 1.750 r/min och ställer man om motorstyrningen till läge "sport" får man ut 206 Nm från samma varvtal. Det räcker för en acc-siffra 0 till 100 på 8,4 sekunder.

Bensinförbrukningen anges till 5,6 l/100 km i blandad körning. I stadstrafik stiger siffran till 7,4 liter, och på landsväg sjunker den till 4,5 l/100 km. Utsläppet av koldioxid uppges till 129 gram/km. Alla tre versionerna av motorn uppfyller avgaskraven enligt Euro 5.

Utan turboladdning ger Multiair-motorn 105 hästkrafter och 130 Nm vid 4.000 r/min. Förbrukningen i blandad körning anges till 5,8 l/100 km med ett CO2-utsläpp på 136 g/km. Noll till hundra klaras på 10,7 sekunder.

Senare i år lanseras MiTo med effekten 170 hästar, en version som ganska precis motsvarar konkurrenten Mini Cooper S. Engelsmannens 1,6-liters turbomotor ger 175 hästkrafter och 240 Nm vridmoment, att jämföra med Alfans 230 Nm i normalläge och 250 Nm i läge "sport". Cooper S-motorn ger maxvridet från 1.600 varv, hos MiTo ligger toppen på 2.500 r/min. Noll till 100 km/h klarar Alfan på 7,5 sekunder, en tiondel snabbare än Cooper S.

Bränsleförbrukningen för 170-hästarsmotorn anges till 6,0 liter/100 kilometer i blandad körning, motsvarande ett CO2-utsläpp på 139 g/km. Motsvarande siffror för Mini Cooper S är 6,3 liter/100 km respektive 150 gram per kilometer.

Starkaste MiTo-versionen är manuellt sexväxlad, och detsamma gäller med 105 hk, medan vi av någon anledning får nöja oss femväxlad låda i kombination med 135-hästarsmotorn.

Alla Multiair-motorer kombineras med ett automatiskt start-stopp-system för att spara bränsle och minimera utsläpp i tätortstrafik.


Multiair-tekniken bygger enkelt uttryckt på principen att insugningsventilernas öppning tids- och mängdmässigt styrs av ett elektroniskt system via en hydraulkammare, där vätskan regleras av en solenoidpåverkad ventil. Systemet innebär att insugsventilerna kan öppnas och stängas näst intill oberoende av kamaxelns läge, vilket möjliggör optimal förbränning vid varje given körsituation.

Multiair kan sägas vara ett första steg på vägen mot helt fria ventiler, som det talats länge om, men som ännu inte förverkligats i någon seriebyggd bil. Med motorventiler som regleras helt elektroniskt, utan kamaxlar, skulle man kunna optimera insugs- och utblåsmomenten bättre än hittills, och därmed markant öka verkningsgraden hos en förbränningsmotor.

Tack vare att luften in i cylindrarna regleras direkt av insugsventilerna, utan att använda ett gasspjäll, sänker Multiair bränsleförbrukningen och avgasutsläppen genom optimal kontroll av förbränningen. Resultatet är också en markant ökning av både maxeffekten och vridmomentet.
Multiair är en mångsidig teknologi, som uppges vara lätt applicerbar på alla bensinmotorer. Med vidare utveckling är den även möjlig att använda på dieselmotorer och motorer för gasdrift.


Multiair-teknikens potential för bensinmotorer kan summeras på följande vis:
# Maxeffekten ökar med upp till 10 procent tack vare att kamaxelprofilen utformats för höga prestanda.
# Vridmomentet vid låga varvtal ökar med upp till 15 procent genom att insugningsventilerna kan stängas tidigt och maximera luftmängden i cylindern.
# "Pumpningsförluster" elimineras vilket ger 10 procent lägre bränsleförbrukning och CO2-utsläpp, både för sugmotorer och turboladdade motorer med samma cylindervolym.
# Mindre Multiair-motorer (downsized) med turboladdning kan uppnå upp till 25 procent förbättring av bränsleekonomin jämfört med konventionella motorer utan överladdning med samma prestandanivå.
# Optimalt utnyttjande av möjligheterna till exakt ventilkontroll under motorns uppvärmningsfas och avgasrecirkulation. Det uppnås genom en extra öppning av insugningsventilerna under kolvens avgasslag, och gör att utsläppen reduceras med cirka 40 procent för HC/CO och upp till 60 procent för NOx.
# Tekniken ger mycket snabb gasrepons tack vare ett konstant lufttryck in mot insugningsventilerna (atmosfäriskt för sugmotorer och högre tryck för turbomotorer), tillsammans med den extremt snabba luftmängdskontrollen, cylinder för cylinder och för varje slag.

Den fyrcylindriga 1,4-litersmotorn i Alfa MiTo och nya Fiat PuntoEvo innebär den första tillämpningen av den nya tekniken. Nästa steg blir en ny tvåcylindrig SGE-motor på 0,9 liter. SGE står för Small Gasoline Engine och den nya motorns topplock har utformats optimalt för Multiair. Även denna motor kommer att produceras med och utan turboladdning. En speciell turboladdad bi-fuel version för fordonsgas och bensin kommer också att tillverkas.

Tack vare SGE-motorns minskade cylindervolym når den lika låga nivåer för CO2-utsläpp som en dieselmotor. I versionen som drivs av fordonsgas minskar CO2-utsläppen ytterligare till nivåer under 80 g/km för flera fordonsapplikationer.

Tanken är att Multiair-tekniken successivt ska införas i hela Fiat- och Alfa-progammet.