De jagar yxmördare, pedofila serievåldtäktsmän och ondskefulla människo-smugglarligor. Då gäller bara en sak. Maximal våldsamhet.
Välkommen till 2010! Att du läser dessa rader betyder att du framgångsrikt fintat dödens gläfsande käftar under årets överlägset farligaste tidsperiod – vinterns helgtrafik.
Det finns som vanligt anledning både för Vägverket och oss som dundrar fram längs vägarna att fundera på hur säkerheten kan förbättras ytterligare. Så att fler får njuta av livet och varandra, stället för att behöva grävas fram ur ett förvridet plåtvrak och bli skjutsade till närmsta bårhus för vidare transport till slutförvaring sex fot under jord.
För visst kan vi köra ännu bättre och visa varandra mer hänsyn. Visst kan körskoleutbildningarna bli vassare. Visst kan vägarna byggas ännu säkrare och kanske skulle vi också ha fler trafikpoliser ute. Eller vänta. Stopp. Inte fler poliser!
När blev du stoppad av lagens långa arm och tillrättavisad med buller och bång senast? Tyckte du i så fall att den som skötte stoppandet arbetade trafiksäkert, hade en sund inställning, väl grundade argument och gott fog för sitt ingripande?
Som motorjournalist kör jag bil 365 dagar om året och har hunnit med att bli stoppad ett antal gånger under åren. Mestadels vid rutinkontroller av nykterhet, körkort, flygande besiktningar. Det naturliga borde vara att det känns som en kanonbra grej. Att polisen är aktiv i arbetet mot droger i trafiken och visar att de är på hugget vad gäller trafiksäkerhet. Upplevelsen av ett möte med fabror polisen är tyvärr allt som oftast en helt annan. Du vet vad jag menar. De är inte kända för sin smidighet.
Jag har alltid försökt tänka att de säkert har goda anledningar till att agera så klumpigt, provocerande och farligt som svensk polis alltid tycks göra. Att de exempelvis verkar göra sig extra besvär för att stanna folk där det är som mest störande, sämst sikt, minst plats för passerande, etcetera.
"De jagar galna yxmän, Palmemördare, pedofila serievåldtäktsmän och hänsynslösa ligor av människosmugglare och då gäller bara en sak: Slå till med maximal kraft." Så har jag resonerat för att försöka förstå. Det måste rimligtvis finnas en strategi och en tanke bakom. Icke.
Det visar sig att polisens märkliga uppförande i trafiken beror på att de helt enkelt är värdelösa på att köra bil.
Jörgen Lundälv, docent i trafikmedicin vid Institutionen för kirurgisk och peri-operativ vetenskap, enheten för kirurgi vid Umeå universitet var enligt uppgift rejält skärrad när han summerade sin undersökning "Polisbilen som aldrig kom fram". En utredning av ordningsmaktens olycksstatistik på våra vägar.
Under perioden som Lundälv tittade på, 1997-2008, rapporterades 1.763 regelrätta krascher med polisbilar. Två med dödlig utgång. Med skadekostnader, enbart för de manglade polisbilarna, på 300 miljoner kronor! Bara under 2008 inträffade svindlande 3.000 "incidenter" med polisfordon. Till en kostnad av 45 miljoner kronor. Skrämmande. Framför allt för den som helt oskyldig hamnar i vägen för skenande patruller under utryckning.
Statistiken föder också en långt otäckare tanke. Är poliserna "bara" usla bilförare? Eller är det lika illa ställt inom andra områden? Är vapenhenteringen lika farlig som deras körning? Är deras människosyn lika kass som deras bilkunskaper? Är deras känsla för tillämpningen av lagar och regler lika rutten som deras förmåga att navigera genom en kurva i hög fart eller förmågan att avgöra när det är okej att köra i full fart på en trottoar efter en mopedist?
