Hardcore in till benmärgen eller lättmjölksdoftande fjantracing? Spelsajten FZ kränger sig ner i förarstolen på Codemasters nya formel 1-spel och berättar hur de hanterar den åtråvärda licensen.

1894: En av historiens första biltävlingar körs de 128 kilometerna mellan Paris och Rouen.

1946: Internationella Bilsportsförbundet drar upp riktlinjerna för den tävlingsform som ett par år senare ska komma att kallas formel 1. Den första F1-säsongen körs 1950, Alfa Romeo dominerar totalt.

1962: En våldsam krasch sätter punkt för Stirling Moss karriär. Den legendariska britten, av vissa ansedd som en av tidernas bästa förare, pensionerar sig med fyra andraplatser (men ingen vinst) i förar-VM.

1978: Lotus 79 sätter aerodynamik högst på agendan. Säsongens mest udda skapelse är "fläktbilen" från Brabham; en fläkt skapar ett enormt undertryck under bilen och Niki Lauda kör den till säker vinst i Swedish Grand Prix på Anderstorp. Trots protester godkänns konstruktionen, men bilen används aldrig igen.

Samtliga bilar, banor och förare från årets säsong finns med.

Några stora och små milstolpar i formel 1-sportens historia. Den 23 september 2010 släggar Codemasters ner en ny i marken. Och den är viktig – F1 2010 blir det första formel 1-liret till flera prestandamässigt anständiga spelmaskiner sedan tidigt 00-tal. Glöm Wii-lättviktaren F1 2009, det här är allvar. Nästan.

Hela årets formel 1-säsong står till buds, med alla stall, förare och 19 banor representerade. Och till skillnad från förra årets Wii-upplaga körs det på plattformar som orkar leverera både ögonfröjd och en någorlunda verklighetsnära körupplevelse. Ja, jag säger "någorlunda" – den typ av rå realism med sadistiskt hög svårighetsgrad som återfinns i exempelvis GTR-serien får stå tillbaka till förmån för spelbarheten. Bilarna är hanterbara också med hjälpmedlen avstängda, de har överseende med tunga gasfötter och för hårda inbromsningar släpps ofta förbi utan de låsta däckens bestraffning. Likaså är krockskador och däckslitage ganska förlåtande, plus att de kan stängas av om så önskas. Med tanke på sportens hysteriskt höga tempo känns det som ett klokt designbeslut.

I det obligatoriska karriärläget börjar du som nykomling i ett lågstatusstall, med det lika självskrivna målet att göra dig ett namn. Vägen dit kryddas av mestadels motiverade kringuppgifter som en intern kamp med stallkamraten om att bli försteförare, placeringsmål i både kval och tävling, med mera. Normalt ogillar jag att tvingas lägga tid på träningsvarv och kvalkörning, speciellt när loppen är så långa som här (som lägst 20 procent av ordinarie omfattning, i praktiken 10-15 varv). Men det känns faktiskt värt att lägga tid på att nöta ett par varv, om inte annat för att lära sig banan.

Se till att komma in i depån för däckbyte illa kvickt när regn närmar sig. Väderleken på bilden är ruskigt svårkörd, också med regndäcken på.

Fixar du målen stiger du i aktning hos bossarna, och som teamets förstahandsval får du tidigare tillgång till bättre komponenter och sedermera erbjuds du kontrakt med bättre stall. I depån inför loppen guidar en väderprognos inför valet av däckstrategi och du kan ställa in bilen efter rådande lopp och klimatförhållanden, antingen ett snabbval eller mer i detalj.

Den tidskrävande karriären har sällskap av en mer flexibel Grand Prix-säsong. Välj vilka lopp du vill köra, hur långa de ska vara (från ett varv), om du ska hoppa rakt in i racen eller köra kort eller lång kvalhelg, stall, förare, väderlek och så vidare. Ett mycket bra alternativ för den otålige, och därutöver kan varvtid jagas, antingen ensam eller med ett par kamrater där ni turas om att köra. Givetvis går det också att spela över nätet, men det har vi dessvärre inte haft möjlighet att prova när denna text skrivs.

Spelet är som sagt förhållandevis förlåtande sett till körningen, men glöm bort allt vad nonchalant gasen i botten-körning heter. Farten tvingar koncentrationen upp på tå, ett ögonblicks ouppmärksamhet straffas obönhörligen med tappade sekunder och placeringar. Någorlunda felfria varv hör till ovanligheten och svårighetsgraden ligger på en nivå skyhögt över det förväntade. Jag sliter som ett djur för att nå anständiga kvaltider, och jag tackar ödmjukt för att körhjälpmedlen (ABS, racinglinje, med mera) kan aktiveras när man vill och för att Flashback-funktionen (backa tiden ett tiotal sekunder, beroende på svårighetsgrad kan den användas upp till fyra gånger per lopp) från Codemasters tidigare bilspel finns med. Om inte annat kommer du få nytta av den när det börjar regna – nederbörden är lika vacker som förödande, plocka fram din allra ödmjukaste gasfot och hoppas att fältet ligger fritt när du svischar fram i regndiset.

Utvecklarna har hittat en bra balans mellan spelbarhet och realism, och även om hardcorefolket inte håller med tror jag att lägstanivån är lite för hög för de inte fullt så träningssugna helgspelarna. D et enda som hade krävts är en till nivå där datorförarna, som för övrigt sköter sig bra, kör någon sekund långsammare per varv.

I fråga om körkänsla har jag Forza Motorsport 3 som måttstock, och F1 2010 har en bit kvar till det spelets magnifika feedback i handkontroll och ratt; för hårda inbromsningar, körning på vägkanten och däck som släpper känns inte alls lika tydligt. Framför allt är det inte i närheten av lika förlåtande när man kör med handkontroll, en ratt rekommenderas därför varmt. Däremot är presentationen fantastisk, både vad gäller menyer och utseende, och med något enstaka undantag rullar bilduppdateringen på i imponerande högt tempo.

Trots att Codemasters levererat en stadig ström vassa bilspel på senare år var jag skeptisk till hur de skulle hantera F1-licensen, jag tvivlade på att de skulle lyckas göra en trovärdig spelupplevelse av en så extrem racingform utan att reducera den till lattjolajban-körning. En obefogad oro, F1 2010 tolkar förebilden med äran i behåll. Och det sagt av en bilspelsälskare med aningen stukat självförtroende.

Testat och skrivet av: Tomas Andersson, www.FZ.se