Nya 5-serien har gjort sig känd för att addera ett rejält stycke lyxbilskänsla till den körglada ”femman”. Kombiversionen har nu fått samma komfortbehandling. Dessutom ett första smakprov på instegsdieseln 520d.
Benämningarna BMW och Touring blir alltmer sammanflätade. (Notera att denna provkörning publicerades första gången i auto motor & sport nr 14-2010.)
Från en relativt blygsam andel kombibilar, när kombialternativet dök upp för första gången 1991 med E34-generationen, har försäljningen för den sista generationen 5-serie (E60) dominerats av kombimodellen (E61). Den trenden kommer knappast att mattas med nya 5 Touring (F11).
Bagageutrymmet har växt med 60 liter och under insynsskyddet döljer sig nu 560 VDA-liter. Men vill man ta hjälp av två
Till bagagets förtjänster kommer den dubbeljobbande bakrutan som även fungerar som lastlucka.
lastskenor med skjutbara fästen, en multifunktionskrok och justerbart ryggstöd för baksätet blir det till att köpa ett utrustningspaket. Inte heller rails på taket ingår.
Det känns snålt. För 367 lakan tycker jag att man kan förvänta sig lastskenor, krokar och takreling.
Det slanka bakpartiet har en onödigt flack lutning, vilket stjäl viktigt lastutrymme på höjden. Därför är den maximala literökningen från föregångaren väldigt begränsad trots 82 mm längre axelavstånd. Högst 1 670 liter med nedfällt baksäte är endast en ökning med 20 liter.
Tyvärr har även den ökade karossbredden försvunnit på väg till bagageutrymmet. Bredden mellan hjulhusen är samma som tidigare och omkring fyra centimeter smalare än V70.
Nej, något maximerat lastutrymme är det inte frågan om. Till bagagets förtjänster kommer istället den dubbeljobbande bakrutan som på klassiskt 5 Touring-manér även fungerar som lastlucka. Nytt till F11 är att den nu kan öppnas (dock ej stängas) med en knapptryckning på nyckeln (tillval). Dock måste jag tillägga att knapparna för fjärröppningen av bakrutan samt hela bagageluckan är lätta att ta miste på. Mer än en gång fick jag snopet se hur glasrutan flög upp när jag egentligen ville öppna hela bakpartiet.
Motorn klarar inte av att matcha inredningens lyxkänsla.
På vägen känner man ingen skillnad mellan kombi- och sedanversionen. Provbilen var utrustad med det adaptiva chassit som fungerar lika bra på glidande komfortturer som vid mer forcerad körning på kurviga landsvägar.
Standard är dock vanliga stålfjädrar fram, medan bakaxeln har luftfjädring med automatiskt nivåreglering redan i de billigaste motorerna – så var det inte på E61:an där
luftfjädringen var förbehållen de dyrare versionerna. Maximal lastkapacitet för 520d har ökat med 50 kilo till 650.
Den fyrcylindriga oljebrännaren i 520d har fått mer effekt. Som instegsdiesel fungerar den alldeles utmärkt. Accelerationen är fullt tillräcklig, motorn drar friskt högt upp i registret och är ovanligt varvvillig.
Däremot saknar den viss förfining. Det osexiga motorljudet är oväntat framträdande i fart och det fortplantar sig en hel del vibrationer. När motorn ruskas igång genom start/stopp-tekniken skakar växelspaken så till den milda grad att man aldrig är riktigt säker om det är ettan eller trean man lägger i. Jag skulle starkt överväga den fina åttastegade automatlådan som erbjuds för 23.000 kronor.
Efter en dag med 520d Touring anar jag att de riktiga kombikonnässörerna saknar de slösande utrymmen och genomtänkta lösningar som E-klass kan erbjuda.
BMW 5-serie Touring kan istället ståta med en lockande kompromiss av komfort, lastutrymme samt körglädje, och F11 kommer därför garanterat att hitta sina vänner i kombiligan.
