Huldt: Elektrifierande körglädje

”Jag kunde inte vara mindre intresserad av hur många extra meter man får av infällda backspeglar, avstängd ACC och ett fridlyst ägg under gaspedalen", menar Fredrik Huldt.

Zaaap! Mini E erbjuder blixtrande körglädje och klimatneutral transport.

Fredrik Huldt

Apropå underbara onödiga prylar. Framför allt underbara onödiga prylar från Mini som jag var inne på redan i förra numret. Mini har gjort sig kända i hela världen för sina små ettriga bilar med små ettriga motorer med lekfullt bludder från avgaspiporna och kvickväxlade sportiga växellådor.

Dessutom är Mini-bilarna, tvärt emot vad många tror och sin storlek till trots, otroligt praktiska med sina små fällbara ryggstöd i baksätet. Som sekundsnabbt förvandlar de små ärtorna till bagageslukande stationsvagnar i mikroformat. Förarlycka och funkis i en liten ask.

Den Mini som jag nu spenderar mina sista timmar innan semestern i saknar emellertid helt en rapp överladdad fyrcylindrig motor. Den har ingen kortslagig sexväxlad manuell växellåda. När jag tänker efter har den ingen växellåda alls. Den har inte ens något baksäte. Och trots detta inte minsta tillstymmelse till bagageutrymme. Den fryntligt puttrande lilla motorn som brukar hetsa Miniförare till gränsen för kardiovaskulär kollaps i deras ständiga jakt på smäktande kurvor är lika frånvarande som solskenet en svensk midsommarafton.

Ändå ler jag mitt allra snedaste leende från örsnibb till örsnibb bakom ratten i Mini E. Den eldrivna versionen av BMW:s Englandsbyggda kompakt.

Kraften från 5 088 litiumjonbatterier, av samma typ som du har i din mobiltelefon, med en spänningsnivå på 380 volt och en batterikapacitet på 35 kWh bär mig över länsmansryggarna i hisnande tempo. Den skulle ge mig en aktionsradie vid "optimala körförhållanden" på runt 30 mil. Men jag kunde inte vara mindre intresserad av hur många extra meter man kan krama ur den med infällda backspeglar, avslagen ACC och med ett lika skört som fridlyst ägg från den långnäbbade busksångaren under gaspedalen. Det är körglädjen som är grejen med en Mini och för en gångs skull vill jag ge den min fulla uppmärksamhet.

Elmotorn är på 204 hästar. Tillräckligt för att accelerera 0–100 km/h på 8,5 sekunder och ta bilen till en elektroniskt begränsad toppfart på 152 km/h. Dessa siffror säger nära nog ingenting om hur rolig den är att köra. Gasresponsen är nackbrytar-snabb. Minis neutrala och alerta balans är nästan helt intakt trots 240 kilo batterier. Hårdare krängningshämmare och hårdare fjädring och dämpning skulle behövas för att kompensera fullt ut, men den har inte förlorat ett gram av sin naturliga nyfikenhet på livet, det som gör vanliga Cooper S till världsmästare i grenen körglädje per krona.

Mini E har faktiskt visat sig så bra att när tillverkaren försökt studera nya mönster och användarbeteenden hos de cirka 600 personer som kör den dagligen så hittar de ... absolut ingenting. Folk använder den precis på pricken som en vanlig Mini. Med undantag för rutinerna kring tankningen förstås. Som naturligtvis är ett enormt gissel med alla elbilar.

Du kan ringa på var som helst med mössan och laddarsladden i hand, men du bör ha ett spännande samtalsämne i bakfickan. Ska du fylla batterierna i ett 220-voltsuttag hinner ni med både lunch, middag och kvällsfika innan du är på rull igen. Och har man lika kul som jag har nu då får man räkna med många fikastopp i grannskapet.

Så då är väl allt väldigt finemang och toppen då? Nja.

Här kommer det verkligt onödiga med den här bilen. Varken du eller jag kommer att få köpa den. Världen svämmar just nu över av elbilar och fullhybrider som är så tråkiga att jag hellre äter ett kilo sand till frukost varje morgon än kör dem till och från jobbet. Trots att det enda undantaget från den regeln, nu när Tesla Roadster har kastat in handduken, heter Mini E kommer den inte att gå i serieproduktion.

Och det är synd.

Fredrik Huldt →

Alla artiklar Kontakta

Mest lästa artiklar

• Huldt: (Nästan en) UPPLEVELSECHOCK!
• Huldt: Vad är körglädje?
• Huldt: Alla frågor får svar