Ternström: Hur du mutar en polsk vägpolis

Många antar att jag svensk. Kanske lätt gjort då jag heter Ternström i efternamn och pratar svenska utan brytning. Men jag är troligtvis polsk. Låt mig förklara.

Peter Ternström.

Jag är född och spenderade mina första två år i Flemingsberg. En förort till Stockholm som byggdes under miljonprogrammet. Varje år, från att jag var två år gammal fick jag en fet spark i rumpan av mamma och landade på andra sidan Östersjön. Närmare bestämt i Wroclaw i Polens sydvästra hörn. Där spenderade jag minst tre månader varje sommar, tills jag var cirka 14 år och slapp årlig tvångsförvisning.

Det var kompisarna i kvarteret i Wroclaw som lärde mig polska, att köra moppe, att pussa på flickor och hur man gör hemmagjorda rökbomber. Allt det som hör till en harmonisk barndom. I Wroclaw bodde jag hos min gudfar Andrzej. Och det är honom denna krönika handlar om.

Andrzej är en entreprenör av stora mått. Idag äger han en av Polens största chipsfabriker. Förutom att vara duktig på att göra om potatis och fett till chips så är han även olympisk tungsviktsmästare i att muta polsk vägpolis. Jag har flera gånger som knatte fått uppleva Andrzejs enorma begåvning i detta speciella fält. Ofta från första parkett - från passagerarsätet i hans Mercedes, vid en av våra många resor genom Polen.

Enligt Andrzej är muta, eller "lapowka" som det heter på polska, en konstform i Polen. En konstform som han utvecklade till perfektion under 80- och 90-talen. För du ska inte tro att det är lätt att muta vägpolisen. För att göra det rätt måste du ha klass och finess som få människor besitter. Du kan alltså inte trycka ned en femhundring i polisens ficka och köra iväg. Gör du detta finns det allvarlig risk att du blir misshandlad. Ingen polis vill ju bli förnedrad av en rik utlänning.

Andrzej lärde mig en trestegsprocess som han tyckte var en bra start för en nybörjare. Den börjar med att du måste få polisen att känna förtroende för dig. Utan förtroende hos båda parter går det inte att muta. Det här är riktigt svårt och kräver år av träning. Det är en fin balansgång mellan vitsigt småprat och att du får en alkomätare intryckt i käften.

Nästa steg är att ställa frågan. Här finns det lite mer konkreta tips då det finns några kodord som Andrzej lärde mig. Ett bra alternativ är "finns det någon alternativ lösning på det här?", eller "kanske vi kan hitta något annat sätt att lösa problemet?". Varje polsk polis som varit med i gemet hajar nu vad det handlar om, och förhandlingen kan börja. Ofta vill polisen inte förhandla för länge utan ger dig direkt ett bra pris.

Nästa steg är överlämningen. Inga kontanter får synas i det fria, det är ett absolut måste. I Polen viker du in sedlarna i bilens registreringsdokument och ger till polisen. Dokumenten har en praktisk liten ficka på baksidan som verkar speciellt framtaget för detta syfte. Polisen går iväg till sin bil, "kollar dokumenten", och kommer tillbaka. På ett magiskt sätt har pengarna nu förflyttats till polisens plånbok. Vi svenskar, med betydligt tråkigare registreringsbevis, använder med fördel passet i samma syfte.

Som olympisk tungviktsmästare finns det dock otaliga varianter av ovanstående process. Det absolut häftigaste jag sett från passagerarsätet i Andrzejs Mercedes i min barndom är ett tillfälle då polisen inte alls vill bli mutad. Han blir arg och går tillbaka till polisbilen. Istället kommer hans kollega fram till rutan, ger oss onda ögat och har en hand på sitt tjänstevapen. Jag trodde vår sista stund var kommen. Att vi skulle bli avrättade mot ett träd utanför Warszawa.

Istället börjar Andrzej om processen, enligt ovan, fast med ny polis. Och det är nu hans geni lyser igenom. Vid överlämningen stoppar han in två hundralappar i registreringsbeviset när polisen ser på utanför fönstret. Samtidigt lämnar han ytterligare en hundralapp utanför registreringsbeviset när han ger det till polisen. Kollegan lommar sedan iväg till polisbilen… och kommer tillbaka efter fem minuter. Allt är grönt, det är bara att köra vidare.

Vad hände här egentligen? Jo, Andrzej använde en specialteknik som han kallar "bundsförvanten". Den extra hundralappen utanför registreringsbeviset hamnade nämligen i kollegans plånbok långt innan han satte sig i polisbilen. Tror du han berättade för sin kollega att han egentligen fick 300? Eller tror du att han öppnade registreringsbeviset och delade på de 200 som var där? På det här viset köpte Andrzej oss en egen polis att övertala den andra. Det du. Bara ett geni kan få till detta.

Idag är naturligtvis inget av ovanstående möjligt. Borta är den vilda västern som härjade i Polen under 80- och 90-talen. Då alla, inklusive polisen, gjorde det som krävdes för att överleva. Idag kan jag inte rekommendera att du ska ens försöka muta en polis i Polen. En helt ny nivå av moral har infunnit sig. Beror detta på att alla poliser fått dåligt samvete? Nej. Det beror på helt andra saker.

Statsapparaten har varit varse om problemet länge. För att lösa problemet har man höjt polisens status som yrke. Lönerna har höjts. De kör bättre bilar och har state-of-the art utrustning. För att bli polis är det nu ganska tuffa antagningskrav. Inte som för 20 år sedan då vem som helst kunde bli snut och idka fri företagsamhet längs någon landsväg.

Peter Ternström →

Mest lästa artiklar