Det är den mest personbilsliknande bilen i testet även om utseendet skvallrar om något annat. CR-V har vare sig lågväxel, spärrbara diffar, eller något annat system som förbättrar möjligheterna att ta sig fram i skog och mark. Det enda tillgängliga tillbehöret som gör det något lättare är automatlåda. Och en sådan finns bara i kombination med den dyrare RVSi-versionen vilket höjer priset till 219 000 kronor. Men även med automatlåda känns Hondan för vek för ett rejält nappatag med moder jord. Bakre ljuddämparen har till exempel ett utsatt läge. Bilens styrka finns på väg. Motorn gör ett bra jobb även om den blir surrig i högre farter. Växlingarna går smidigt och CR-V känns stabil och komfortabel på landsväg med sin relativ långa hjulbas. Pigg och lättkörd i stan. Däremot kränger bilen lite oroväckande vid kurvtagning i högre fart och har inte samma stabilitet som Suzuki Vitara. Även ur ekonomisk synvinkel är CR-V ett bra alternativ för den som håller sig på vägen. Testets näst lägsta ägandekostnader.
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||