VINTER-TEST
Köregenskaper

Köregenskaper. Hög markfrigång och mjuk fjädring är det gällande receptet för en liten fyrhjulsdriven tuffing. Frågan är: hur klarar mini-SUV:arna verkligheten och en undanmanöver?
Honda CR-V
Honda CR-V kommer i ny upplaga 2002. 2,0 RVI med 147 hk som är det enda motoralternativet kostar från 193 900 kronor. Förarmiljön är lite plottrig med reglage och kanppar utspridda. Kvalitetskänslan är det dock inget fel på. Honda har en dubbel baklucka med öppningsbar ruta samt sidohängd dörr. Omständigt.
Hyundai Santa Fe
Hyundai Santa Fe 2,7 V6 kostar 225 900 kronor. Finns även med 2,4 liters fyra för 179 900. Förarmiljön i koreanen är bekväm med vilsamma stolar och bra körställning. Kvalitetskänslan är bra och bilen verkar vara väl hopskruvad. Motorpaketet sitter väldigt lågt och långt bak i bilen. bra för viktfördelningen. Men inte för markfrigången.
 Rond 2: Komfort
 Tillbaka till testets början
 
  Det ska väl sägas med en gång att dessa små friluftsfordon inte konstruerades för att göra succé på expeditioner i tropiska regnskogar utan mer är tänkta att locka invånare i stadsdjungeln. Faktum är att merparten av dem knappast kommer att rulla ens på grusvägar. Möjligtvis blir det sporadiska besök på lite tuffare vägar till och från sommarstugan och till fjälls, men däremellan är det stadsgator och motorvägar som gäller.
  Samtliga bilar är emellertid byggda efter offroad-principen med hög markfrigång och en tyngdpunkt som ligger gott och väl 20 centimeter högre än på en vanlig personbil. Framkomlig-
heten i djup snö och på halt underlag är självklart bättre än för låga tvåhjulsdrivna bilar men mer offroad än så är de inte tänkta för.
  Den långslagiga fjädringen är uppsatt för bekväm transport och högprofildäcken lika så. Till skillnad från de dyrare bilarna i SUV-segmentet saknar de dessutom tyvärr alla former av antisladdsystem och spärrbara differentialer.
  Skönt och bekvämt till en rimlig penning alltså. Men vad som händer när skogarnas konung klampar ut på vägen...
  Honda är med sina 1 675 mm tillsammans med Hyundai gängets lågbygge. Men det innebär inte att bilen känns vägnära, tvärtom är chassit vingligt. På spåriga vägar väljer den helst själv vart den ska ta vägen och som förare måste man hålla hårt i tömmarna. Motorn är chassits motsats. Höga varv – över 7 000 – och kvickt svar på gasen gör att man gärna drar längre på växlarna än vad som behövs.
  Snö verkar inte bekomma CR-V:n i någon större utsträckning men den är svår att balansera på gränsen med sin vaga styrning. Dessutom är den utpräglat framhjulsdriven och när väl bakhjulsdriften kopplas i sker det med ett otrevligt råmande.
  Hondas dåliga grepp på halka kan delvis förklaras av att den är den enda i testgänget som är försedd med normala vinterdäck, av märket Bridgestone Blizzak. Alla andra bilar rullar på terrängversionen av nämnda Bridgestone Blizzak.
  Hyundai Santa Fe överraskar positivt när det gäller körkänsla. Det går stadigt och säkert med en pigg V6:a som fungerar bra med automatlåda. Vid snabba undanmanövrar med tung last skickar Santa Fe iväg bakvagnen i en tung sladd och hinner man med att häva den kommer gärna både en och två returer. Över lag är den dock en positiv upplevelse.
  Den mest råa körkänslan får man i Mitsubishi. Kort, hård och med fullt inkopplingsbar fyrhjulsdrift är Pinin den mest seriösa offroadbilen i gruppen. På landsväg upplevs den tyvärr som stötig och lite nervös då bilen tar ett oroligt skutt för varje gupp man passerar. Fartkänslan är påtaglig. Vid hård körning har fyrhjulsdriften en lugnande effekt, fast gillar man busig bakhjulsdrift är det lätt ordnat. I konbanan måste dock fyrhjulsdriften i annars klarar den knappt kvalgränsen 40 km/h.
  Renault RX4 är mer stadsjeep än någon av de andra. Man sitter högt och ser bra men bilen är ingen upplevelse att köra. Varken motor eller chassi ger mersmak och när det verkligen gäller så blir man besviken. Omkörningar i snömodd är alltid knepigt men Renault skrämde halvt livet ur en av testförarna när bilen nätt och jämnt ville ta sig tillbaka till högerfilen genom snösträngen.
Toyota RAV4 har gruppens överlägset bästa köregenskaper som mest påminner om en vanlig välbalanserad bil, medan konkurrenterna känns påtagligt vingliga när det svänger. Men någon riktig offroadkärra är inte Toyota, Mitsubishi Pinin är bäst på avåkning.
 
Betyg köregenskaper vinter:
Honda
* *
Hyundai
* * * *
Mitsubishi
* * * *
Renault
* * *
Suzuki
* * *
Toyota
* * * * *
  I konbanan fungerar den förvånansvärt bra så länge den är tom. Med last tar det för lång tid att styra in i kurvan och den långsamma styrningen gör det svårt att rätta till misstag.
  Gruppens gamling, Suzuki, hämtade sig ju fler mil vi lade i bilen och kändes till slut riktigt bra. Liksom Mitsubishi är den kort och kvickstyrd, men utan att vara överdrivet nervös. Älgar och gångtrafikanter kan glädjas åt att Suzuki tar sig genom manöverprovet med äran i behåll om fyrhjulsdriften är inkopplad. Enda plumpen i protokollet är att den kan bli rejält jazzig bak med yviga retursladdar. Till vardags tar V6:an och automatlådan hand om grovjobbet och gör förarens arbete enkelt. Bara att gasa, styra och må gott.
  Toyota RAV4 har verkligen gått igenom en personlighetsförändring till det bättre. Snöslask, lera, motorväg eller djupsnö spelar ingen roll – Toyota dominerar. Motorn kunde haft ett starkare mellanregister och den kunde ha varit tystare påmotorväg men det är i princip allt.
  På isbanan tar den sig igenom med full last i hela 60 km/h. Det är 15 km/h snabbare än till exempel Hyundai. När gränsen är nådd är den dessutom imponerande lätthanterlig och svarar snällt på förarkommandon.
  Köregenskapsronden blev till sist en ojämn kamp där Toyota RAV4 är den enda stjärnan på en annars gråmulen himmel. Både övriga asiater och europén borde kunna bättre.
Fredrik Huldt


 Rond 2: Komfort