Automatlådan i Laguna tillåter som modet föreskriver manuell växling. I automatläget reagerar lådan på körsätt och bestämmer sig momentant för ett av nio program. Denna adaptiva funktion är ställd lite mer åt det aggresiva hållet än vanligt. Resultatet är en lika påtaglig vakenhet vid hårdkörning som väl hysterisk sportighet efter omkörning. Den lägre växeln hålls kvar oväntat, och många gånger omotiverat, länge. Så är då Alfa-föraren framme vid favoritvägen. "Nu ska den där Renault-killen få något att bita", tänker han. På motorvägen gick det nämligen inte. Alfa 156 sedan är ganska mjukt fjädrad och det gäller i synnerhet V6-modellen. Med ytterliggare cirka 50 kombikilon i bakändan på Sportwagon börjar skillnader i väguppträdandet märkas. Den kränger, niger och sätter sig i mesta laget. Lastväxelreaktioner börjar då göra sig gällande. Ur dessa följer exempelvis väl spännande överstyrnings- tendenser över kurvkrön. Detta är synd på den annars välbalanserade bilen med sin superba, tunga styrning och sitt kompetenta chassi. Konstigast av allt är att just sänkningssatsen utgår på Sportwagon då man väljer till sportpaketet(?). Tätt bakom Alfan ligger Laguna som ingalunda är avhängd. Här imponerar bilen istället som mest. Platt och bred är känslan man får bakom ratten. Kurvkombinationer som fick Alfa-föraren att småsvettas passeras märkligt obemärkt i Laguna trots samma hastighet. Att bilen varken niger vid inbromsning eller kränger i kurvor bidrar till detta. Trots detta är fjädringskomforten bättre. Svaj efter ojämnheter har dämpats ut där Alfan fortfarande gungar. Styrningen i Laguna är exakt och gör bilen lättplacerad. Men den har också en olinjär servoverkan med en tydlig tröghet i mittläget. Dessutom sämre feedback än i Alfa. Även utrymmesmässigt får den större Laguna ett komfortövertag i nästan alla ledder. Undantaget är takhöjden bak som är bättre i Alfa. När det kommer till praktikaliteter som bagagevolym har Laguna Touring nästan en tredjedel mer att komma med än Sportwagon. Fällmöjligheterna av bakre ryggstödet skiljer inte bilarna åt och det bildas också ett slätt lastgolv i båda. Alfa rymmer även då minst men har ett lastnät integrerat i hatthyllan. Renault kontrar med öppningsbar bakruta. Med utrustning som motsvarar resurserna under huvarna, alltså även lite onödig lyx, hamnar bilarna nästan i 300 000-kronorsligan. Att ligga på den nivån utan att tillhöra de etablerade presigemärkena brukar slå igenom någonstans i ekonomin. En andrahandsvärdesprognos med procentsiffror på 15,2 (Alfa) respektive 14,7 (Renault) gör ingen heller glad. Det kostar att köra sexcylindrigt jämfört med vardagligt. Mest i fallet Alfa och faktum är att bilarna kostar lika mycket att driva som jämnstarka BMW eller Mercedes. Vilken sportkombi lockar då mest? Renault visar med Laguna att tiden inte står stilla. En suverän bil i det mesta som dessutom är mycket aptitligt utformad. Däcktrycksvarnare och andra finesser är inte bara smäck på ytan utan allt backas upp av en i grunden rejäl bil. Lagunas kompetens får faktiskt 156 att kännas lite gammal här och var. Mycket läcker, men den kommer till korta lite för ofta och blir klar tvåa. Såvida du inte är ute efter ren körupplevelse då är Alfan en vinnare. Tacka motorn för det. Text: Mikael Johnsson
Foto: Peter Gunnars |