|
Hur föryngra tynande lyxbilsmärket Lincoln? Fords chefer antog i mitten av nittiotalet en plan som var lika enkel som genial ta säljsuccérna ur koncernfloran och bygg nya Lincolnmodeller av dem.
Ford Expedition blev nya Lincoln Navigator och därmed hade Ford tagit ett snabbt första steg mot att skaffa yngre köpare till Lincoln. Nästa interna förvandlingsnummer blev kloningen av Jaguar S-type till Lincoln LS.
Med delad bottenplatta, drivlina och chassi behövde Detroit bara rita egen kaross och inredning och den maskulina designen, den trubbiga fronten med de dubbla strålkastarna bakom klarglas, den låga midjelinjen, allt gör att man naturligt väljer att associera Lincoln LS med BMW, Mercedes eller Audi. Eller, varför inte, Jaguars S-type. När man kliver in i Lincoln LS blir man först tveksam, är detta verkligen en amerikansk bil?
Bara en sån sak som att handbromsen inte är en pedal på golvet, utan som vi är vana en stabil läderklädd krycka på den breda mittkonsolen.
Inredningen bär omisskännlig Fordprägel men har samtidigt ett eget utseende. Allt fungerar klanderfritt, allt är lätt att sköta och elstolen gör att alla kan finna sin rätta körställning.
Kupén är rymlig för fem och fram sitter man, som sig bör i en maxutrustad familjelimousine med V8-motor, närmast kungligt. Baksätet är bekvämt, men inte så rymligt som man väntar sig.
Ratten är elektriskt ställbar åt alla håll och drar sig automatiskt uppåt-framåt när nyckeln tas ur tändningslåset. Minnesfunktionen gör att den återtar det valda läget när man vill köra igen.
|
Styrningen är lätt, exakt och ganska meddelsam och det står snart klart att detta är en muskulös best man kan ha riktigt kul med.
V8:an, på 3,9 liter och 252 hästar svarar rappt och har ett fullt acceptabelt bottendrag men framför allt ett härligt drag i mellanregistret.
Uppträdandet på vägen är klart överstyrt men det inbyggda anstisladdsystemet fångar, mjukt men bestämt, bakdelen när den vill kliva ur spår.
Tyvärr hänger inte automatlådan med som man önskar, vare sig "sekvensiellt" eller i automatläge, vilket gör att man önskar sig den manuella låda som finns som tillval.
USA:s svar på BMW 540iA eller Mercedes E430 Fords förebilder är alltså en rymlig och körglad lyxlimousin som inte minst prismässigt borde kunna konkurrera i EU trots den dyra dollarn.
Text: Thomas Berggren
|
|
|||||||||||||||||||||||||||||||
