Mellanjaggan har fått ett ansiktslyft och bakom den nysminkade fronten ruvar ett veritabelt guldägg; nya 2,7-liters dubbelturbodieseln.
Text: Thomas Berggren. Foto: Peter Gunnars.
Prov
Jaguar S-type 2,7D
auto motor & sport
Juni 2004/nr 13
Komfort. Sällan har vi kört en så tystlåten och stark diesel, det blir lugnt och avspänt bakom ratten. Tyvärr ligger växlarna i manuella lådan märkligt långt till höger, inte särskilt bekvämt.
Snål. Drygt 6,0 l/100 km i landsvägsfart är en låg förbrukningssiffra för 1,7 ton Jagga-limmo. Men så varvar den nya dieseln knappt 2 000 r/min i svensk motorvägshastighet.
Tyst. Man kan inte se motorn under all isolering, bara ana dess konturer. Under plasten finns kamkåpor av ljudisolerande kolfiber och undertill sitter en oljesump med dubbla plåtväggar.
  Det är pingsthelg och skapligt med trafik på E4:an i höjd med Mariestad, den riktiga helgrusningen har inte satt in ännu. Försommarkvällen är vacker och framför oss finns en lagom ström av bilar, inte för tätt packade. Man kan alltså köra om precis när man har lust. Och lust får man om man kör Jaguar S-type 2,7D Sport.
  Bilarna framför rullar i makligt 80-tempo men i kupén i vår S-type får man anstränga sig för att höra motorn, trots avsaknaden av vindljud och ytterst lite vägljud. Jag måste faktiskt kika på varvräknaren för att se vad oljebrännaren har för sig.
  På sexans växel puttrar V6:an nästan på tomgång, drygt 1 400 varv. Jag lägger i femman och varvtalsnålen rusar upp till 1 750 varv. Här är det idealiskt att börja en mjuk omkörning om man inte har bråttom.
  Trycker jag hårt med högerfoten tar det drygt sju sekunder att nå upp till 120 km/h. På vägen passerar jag med lätthet 3-4-5 bilar i kön.
  Hade jag haft bråttom kunde jag petat i treans växel – då tar resan 80-120 km/h bara runt fem sekunder och hade fyran råkat ligga i hade det gått på drygt sex…
  Det känns nästan som om motorn besitter onaturliga krafter. Man trampar bara på gaspedalen utan att bekymra sig särskilt mycket om vilken växel som ligger i, och bilen skjuter fart – även om det är bra tempo redan från början. Hastighetsökningen är mjuk och turbinliknande hela vägen upp till 4 500 varv för att sedan klinga av innan nålen stannar för gott vid 4 750 r/min.
   Jag kollar förbrukningen på färddatorn. S-type väger sina modiga 1 722 kilo. Vi är bara två i bilen och vi åker i svensk landsvägslunk men 6,7 l/100 km är ändå en siffra som flera mindre och lättare dieseldrivna bilar har svårt att nå.
   Dagen innan har jag kört Göteborg – Stockholm – Göteborg, två tredjedelar av den distansen i snabbt motorvägstempo och då blev förbrukningssiffran omkastad, alltså 7,6 l/100 km.

 Testet fortsätter