|
Kärnfrågan lyder: Kan framhjulsdrift parat med en rak turboladdad sexcylindrig motor monterad på tvären överglänsa det klassiska lyxbilsreceptet med bakhjulsdrift och V8? Om inte fan tro't så gör i alla fall Volvo det. Eller rättare sagt så har Volvos team tvingat sig själva till att tro just detta av ekonomiska hänsyn.
|
BMW kontrar med åtta cylindrar på tillsammans 4,4 liter. Effekten är 286 hk och det maximala momentet 440 Nm vid 3 600 varv.
Skillnaden i effekt är måhända försumbar men upplevelsen är väsensskild. Volvomotorn går ytterst tyst, jämnt och därtill kraftfullt genom hela registret. En stark smygare.
Men framhjulsdriften förtar ibland en hel del av den sofistikerade känslan. Vid avspänd körning reflekterar inte föraren över drivhjulens placering, men vid häftiga gaspådrag i låg hastighetoch i kurvor griper momentet in på ett oborstat vis: kraften vill ta kommandot över rattandet.
S80 är dock laddad med hämmande och kontrollerande teknologi. Ett antispinnsystem sänker motoreffekten vid hjulspinn, en diffbroms fördelar kraften, en elektronisk broms hejdar de hjul som spinner mest i hastigheter upp till 80 km/h (s k "TRACS") och dessutom tämjs motorn under växling, för högre komfort.
Alltså både bälte och hängslen, men drivhjulen kan släppas fria om man trots allt vill låta dem spinna. Kanske kommer det kännbara momentrycket i ratten tonas ned en aning eftersom Volvo funderar på att begränsa TRACS-ingreppet upp till 40 km/h.
Den fyrstegade automatlådan som är standard (manuell finns ännu ej) jobbar exemplariskt med snabba och smidiga växlingar och det "manuella" drivetronicläget växlar inte upp vid varvtalsstoppet vilket ger en manuell känsla.
Testdatorn visar att T6 skuggar Volvo S70 R upp till 100 km/h (7,6 sekunder mot 7,0) trots automatlåda och dryga 150 kg extravikt. Till 200 km/h är S80 snabbare.
När Volvos R-modeller känns busiga, råa, snabba, vingliga är S80 sval, sofistikerad, men alltså snudd på lika snabb.
|
BMW och gaspedalsrespons är synonymer och den som gillar att sätta iväg i galopp blir ständigt uppmuntrad av den eggande råa raceljudskulissen som inte alls klingar värdig lyxbil.
Övertaget i vridmoment mot Volvomotorn är påtagligt på höga varv och det bjuds intesivare fartökning även om tidsskillnaden upp till 160 km/h bara är försumbara 1,1 sekunder.
Den standardmonterade automatlådan i BMW är utsökt, men inte lika imponerande som märkets manuella lådor. Den riktigt relevanta prestandaduellen vinner nämligen Volvo – delvis tack vare växellådan.
Kick down vid 80 eller 100 km/h, för en kvick omkörning, går alltid betydligt snabbare i Volvo som direkt tar en sekundsledning tack vare snabbare växling och turbomoment.
Men efter några hundra meter, då de flesta omkörningar är över, kommer BMW:n ångande tack vare sin kraft på höga varv och fem växlar i stället för Volvos fyra.
BMW-lådan tänker långsammare och har kännbart större förluster i momentomvandlaren.
På riktigt kurvig svensk väg erbjuder Volvo den mer harmoniska drivlinan, färre växlingar, jäm nare kraftflöde och ett manuelläge som inte växlar upp vid rödmarkering. BMW 540i tappar kraft i böjarna. För att vara familjebilar på 1,7 ton (den högre, längre och bredare Volvon väger sex kilo mer) är leklusten och väggreppet mycket imponerande.
Den tunga V8:an i BMW-fronten kan ibland tynga framfarten men i stort rullar den stabilt med god balans som hjälps upp av antispinn och ett raffinerat antisladdsystem som exempelvis kan bromsa hjul individuellt och gör framfarten snudd på idiotsäker.
Styrningen är skön, trygg men något tung vid riktigt snabbt rattande, Volvo S80 känns avgjort nättare och livligare, styrningen svarar snabbare och har mer servoassistans.
Men servotrycket byggs upp så abrupt att känslan ibland försvinner under ett kort ögonblick, vilket kan leda till en viss överreaktion och osäkerhet. Tack vare S80:s stora centraldator kan alla elektroniskt st yrda funktioner snabbt programmeras om och den som önskar trögare eller för den delen lättare styrning kan åka till Volvohandlaren för omkalibrering!
Här fortsätter duelltestet
|
|
| BMW
540 är tyst och smidig som en katt, men förarstolen skänker
mig inte ro och därtill finner jag formgivningen aningen klumpfotad. Volvo S80 når inte upp till samma tystnad och sköna ritt, men stolen är perfekt och kupén äger rymd och lätthet. Formgivningen är dessutom tilltalande, bortsett från den nosiga fronten.Kvalitetsintrycket är på BMW-nivå även om intrycket är betydligt lättare. I denna känsloaffär väljer jag Volvo. Hos dess armstöd vill jag stanna.
Johan Westerberg
|
| Volvo
har vidareutvecklat sitt seriösa arv och samtidigt äntligen
blandat in den djärvhet i form och framfart som behövs för
att sätta hjärtan i brand. Men för att få den femte stjärnan krävs tystnad (en verklig lyx!). Den bästa S80-modellen är troligtvis T5 med turbofemma på 226 hk; mindre moment i ratten, 100 kg lättare fram, snålare och med bekvämare däck. Men den bilen ska inte säljas i Sverige. Det måste vara fel!
Alrik Söderlind
|