Honda CR-V ser ut som om den just kommit hem från Transylvania Trophy, men skenet bedrar. Tuffheten sitter på ytan. Innehållet är mjukvara – men bra sådan.

Honda CR-V RVi

Uppumpad personbil med tuff attityd

Jodå visst tål Honda CR-V att skitas ner. Men bilens stora fördelar visar sig i vardagstrafik. CR-V är lätt att umgås med och mest personbilslik av de testade bilarna.

Lätt att komma överens med även för den oinvigde. Låga ägandekostnader. Bra komfort och uppförande på väg.

Saknar lågväxel. Surr i kupén på högre motorvarv och högt vägljud i högre fart. För små och mjuka framstolar.

En personbil som gått på anabola stereoider.Lättkörd och smidig på vanlig väg. Salt utseende, men inget för övningsfältet.

  För den förnuftige SUV-köparen som redan rannsakat sitt bilbehov och förstått att terrängkörningen till 99 procent kommer att ske uppe i huvudet istället för i verkligheten är Honda CR-V ett mycket vettigt alternativ.
  Det är den mest personbilsliknande bilen i testet även om utseendet skvallrar om något annat.
  CR-V har vare sig lågväxel, spärrbara diffar, eller något annat system som förbättrar möjligheterna att ta sig fram i skog och mark. Det enda tillgängliga tillbehöret som gör det något lättare är automatlåda. Och en sådan finns bara i kombination med den dyrare RVSi-versionen vilket höjer priset till 219 000 kronor.
  Men även med automatlåda känns Hondan för vek för ett rejält nappatag med moder jord. Bakre ljuddämparen har till exempel ett utsatt läge.
  Bilens styrka finns på väg. Motorn gör ett bra jobb även om den blir surrig i högre farter. Växlingarna går smidigt och CR-V känns stabil och komfortabel på landsväg med sin relativ långa hjulbas. Pigg och lättkörd i stan. Däremot kränger bilen lite oroväckande vid kurvtagning i högre fart och har inte samma stabilitet som Suzuki Vitara.
  Även ur ekonomisk synvinkel är CR-V ett bra alternativ för den som håller sig på vägen. Testets näst lägsta ägandekostnader.


Lättrattad Honda hamnar trea
Utrymmen	För biltypen rymlig och luftig kupé. Bra kupéindex med bra bredd och höjd.	4
Lastförmåga	Bäst lastförmåga av de fyra minsta. Högst lastvikt och störst volym.	4
Komfort	Fin åkkomfort. Men för mjuka stolar med kort dyna och stötig fjädring för att ge full pott.	4
Drivning	Varvvillig fyra med 128 väl utnyttjade hästar och ett bra vrid. Hyfsade växellådor.	3
Köregenskaper	Lättkörd och konsekvent i uppförandet, men föga upphetsande. Vinglig i undanmanöver.	3
Terräng-egenskaper	Den här killen hör hemma i stan. Känner sig rädd och bortkommen i skogen utan lågväxel.	2
Säkerhet	Dubbla krockkuddar och även i övrigt godkänt, men inte mer.	3
Utrustning	Bra grundutrustning som t ex elhissar runt om, men AC kostar extra.	3
Kvalitetskänsla	Honda ser lite mer påkostad ut än de andra. Men känslan övertygar inte riktigt.	3
Image	Heter man Honda har man samma problem som Suzuki – MC-märket har mer pondus.	3
Användbarhet	Utmärkt som shoppingracer, och till stugan – om den inte ligger för långt ut i busken.	3
Ekonomi	Fin totalekonomi. Mycket personbil och en aning terrängvagn till ett bra pris.	4