Dackevall: Tacka högre makter
Gunnar Dackevall - 2007-05-03 14:00Gunnar Dackevall om den tur, och det ingrepp från oväntat håll, som räddat Saab.
 |
Saabs framtidsperspektiv har på 18 månader vänts från nattsvart till ljusblått. Hur är det möjligt?
När vi gjorde en djupdykning i Saabs moderna historia, det vill säga Augustsson-epoken, i ams nr 18 från 2005 kunde vi konstatera att förråden på framtidsvisioner var tömda och bilbyggarkompetensen redan borta från företaget. Allt hade stoppats; samutvecklingen av en ny 9-5 med Alfa Romeo och det bakhjulsdrivna Zetaprojektet baserat på en Holdenmodell, det långt framskridna Subarusamarbetet kring 9-6X/Tribeca och 9-2X.
Det enda Saab hade i pipeline hösten 2005 var ett par facelift av befintliga och delvis redan föråldrade modeller (9-3:ans nya nylle får vi se nu i maj).
Motorfabriken i Södertälje hade ingen uppgift bortom nuvarande 9-5 och ersättarna av 9-3 och 9-5-programmen var tillbaka på Vectraplattformen och skulle byggas i Rüsselsheim i framtiden.
Om det nu över huvud taget fanns någon framtid för Saab vid den här tiden. Beslutet låg nu helt i tyskarnas och Carl-Peter Forsters hand, sedan de sista svenska motståndsgrupperna hade motats på porten i Trollhättan.
Beslutet om att sälja eller lägga ner måste ha legat latent på varje ledningsgruppsmöte när hjälp kom från oväntat håll.
En viss Saabentusiast från Sörmland, med senast kända adress på gården Torp utanför Stjärnhov, var vid tiden stadsminister inte helt utan möjligheter att påverka förutsättningarna för en liten västgötsk bilfabrik.
Han hade redan 2004 lovat stora infrastrukturförbättringar för Trollhättan och avsatt stödpengar för forskningscentret Innovatum där Saab nu fick hjälp med skattepengar för att sätta lite fart på sitt gamla hybridbilsprojekt.
Sverige är medlem i EU vilket sätter extra krav på oss att inte favorisera inhemsk industri på bekostnad av konkurrenter från andra länder, men kryphål finns och utnyttjas naturligtvis flitigt av alla nationer. Ett område där Sverige har skaffat sig undantagsregler från de tuffa konkurrensreglerna är på miljösidan. Persson såg möjligheterna och lovade att ordna subventioner om Saab kunde sälja något som skulle kunna kallas miljöbil.
Det fixade Trollhättan genom att etanolkonvertera den gamla Södertäljebyggda motorn, och med miljöbilsrabatt för förmånsbilister och fria biltullar i Stockholm boomade nu plötsligt efterfrågan på 9-5; den gamla bil som en fri marknad annars hade slaktat.
Detta i kombination med att nya fräscha dieselmotorer från Fiat ersatte de gamla törstiga GM-rovorna, och 9-3:an äntligen fick sin kombikaross gjorde att Saab plötsligen började slå försäljningsrekord på försäljningsrekord - främst drivna av hemmamarknaden.
"Perssonpaketet" hade kanske inte hjälpt Saab i det lite längre perspektivet om nu inte ytterligare hjälp kom från ännu högre höjd - från växthuseffekten. Satsningen på etanol skulle visa sig osannolikt vältamjad och "BioPower"-märket fick en potential värd lika mycket som någonsin beteckningen "turbo".
Halsstarrigheten kring Saabs framtid är nu borta, de tyska ingenjörerna älskar Saab (eftersom de får göra som de vill med bilarna) och jobben i Trollhättan är kvar.
Ibland är 18 månader en kort tid.
Bilmärket Saab har hunnit med att avsluta en epok och starta ett helt nytt liv på dessa korta månader.
Det är osannolikt och omtumlande - och oerhört glädjande!
Skriv kommentar
Läs alla kommentarer