”Det är beundransvärt att Saab har kunnat sälja lika mycket som Toyota och VW i Sverige.”
Den enes död, den andres bröd. Hjärtat i Saab Automobile slår fortfarande, men dess tillvaro på intensivvården kräver både respirator och goda bankförbindelser och utsikterna för överlevnad tycks mindre än någonsin.
Oavsett utgången av krisbehandlingen drar kunderna inte oväntat öronen åt sig och vänder sig till andra bilmärken. Inte minst som bortåt 80 procent av Saab:s försäljning sker till företag, där emotionella och patriotiska överväganden får stå tillbaka för krassa ekonomiska överväganden.
En tre år gammal Saab 9-5 är idag bara värd ungefär en tredjedel av nypriset, medan en Volvo V70 eller Audi A6 står i mellan 40 och 50 procent av nyvärdet. Med tanke på de osäkra utsikterna för märkets överlevnad kommer skillnaden att öka ytterligare. Det betyder att en företagare får betala ett skapligt premiumpåslag för att få nöjet att ha Saab-bilar i sin tjänstebilsflotta.
Jag gissar att rabattpuckarna är så stora idag att de kompenserar en del av riskpremien med ett Saabköp, men faktum kvarstår att det framstår direkt lättsinnigt att utsätta sitt företag för gambling av det slaget – det räcker med den som nu ändå drabbar de flesta näringsverksamheter genom den usla konjunkturen.
Saab är en stor spelare på sin hemmamarknad, historiskt med en andel på närmare tio procent. Det är alltså, beroende på vilket läge konjunkturen befinner sig i, frågan om försäljningsvolymer på mellan 15 000 och 25000 sålda bilar som ska fördelas på andra märken om Saab försvinner från marknaden.
Nu har Saab redan tappat en hel del mark till andra märken under de senaste två åren, och regelbundet fått stryk både av Volkswagen och Toyota när dess marknadsandel har krypit nedåt till åtta procent.
Men med tanke på det åldrande och extremt smala modellprogram som Saab har och alltid har haft är det ändå beundransvärt att man har lyckats hålla samma nivå på försäljningen som världsettan Toyota och Europaettan Volkswagen, som har ett modellprogram som är sisådär tjugo gånger bredare än Saab:s.
Märkets position har dock vilat på andra meriter än dess produkter. Största enskilda betydelse har satningen på etanolbilar haft, som synkades perfekt med statens subventioner av så kallade miljöbilar. Detta har (nästan) räddat Saab genom det vakuum som uppstod i mitten av 2000-talet när man skrotade alla befintliga utvecklingsprojekt och lade ansvaret för utvecklingen av nya produkter under Opels tak. Utan etanolen hade Saab troligen varit nedlagt redan.
Självklart har dess ställning som svenskt varumärke också haft stor betydelse.
Men redan under nyårets första månader, innan det blev klart att Saab blev satt under rekonstruktion, började Saab:s försäljning krackelera och marknadsandelen rasade till historiskt låga 5,75 procent.
Vilka är det då som kommer att glufsa i sig Saab:s försäljning framöver?
Volvo vore det självklara svaret, som är (relativt) svenskt, har en urstark position på företagssidan och numera ett mycket brett program med bränslesnåla modeller.
Men Volvo har redan en stark ställning i Sverige, med cirka 20 procent av marknaden, och erfarenhetsmässigt vet man att det är mycket svårt för ett enskilt märke att komma mycket högre än 20-25 procent på en enskild marknad. Den gamla fejden mellan Saab- och Volvoägare märks kanske inte lika mycket längre, men faktum är att vi kan se i våra läsarundersökningar att Saabägaren hellre går till Audi än Volvo om man måste byta.
Andra favoriter bland Saabägarna är Alfa Romeo och Subaru, som båda har lite av den image av underdog som Saab alltid har odlat.
Mitt tips: Volvo, Audi och Volkswagen äter upp fyra av de sex procenten. Resten blir det huggsexa om.
Och lilla Alfa Romeo femdubblar sin försäljning – från 100 till 500 bilar om året…
