Två färska småttingar från helt olika delar av världen ger var sin variant på en småbil för 140.000 kronor. Den ena är ruskigt körglad och den andra rysligt smart.

Fiesta bjuder på fest bakom ratten och Jazz är lika cool invändigt som namnet antyder.

Både Honda och Ford producerar bilar som vi gillar. Fordarna har alltid spektakulära chassin vars avstämning inte sällan överglänser betydligt dyrare bilars. Honda i sin tur är som bekant världens största motortillverkare och levererar uteslutande varvvilliga och effektiva motorer. Där har ni märkenas riktigt unika säljargument.
Nya Ford Fiesta är inget undantag från traditionen. Först och främst välkomnar vi att körställningen är klart bättre än i gamla Fiesta. Trots att ratten fortfarande inte är ställbar i längsled, verkar pedalstället ha flyttat längre fram i bilen. Långa förare sitter numera riktigt bra. Och de korta också.

Från sidan blir bilarnas proportioner tydliga. Forden ser snabb ut, vilket också stämmer.

Redan ut från parkeringen märks att Fiesta är förarens bil. Styrningen är trots helelektriskt servo fint avstämd i motståndet och med mycket bra känsla. Bara VW Polo är bättre. Men eftersom bilarnas styrkänsla bara blir sämre och det faktum att Polo snart lär förnyas, borde det betyda att Fiesta snart kan ha småbilsklassens bästa styrning. I första rondellen tar vi gärna några extra varv, styrresponsen, balansen och greppet är bra.
Honda Jazz ger inte riktigt samma rus. Jo, man sitter även här betydligt bättre än i föregångaren. Det är samma förbättring som i Fiestan – plus längsjustering av ratten. Jazz känns mer understyrd, elservots avstämning är inte lika bra som i Fiesta (den överservar lite) och fjädringen struttar en del. Men det är fortfarande medelgod totalnivå på chassidynamiken. Kontrasten mot den kompetenta Fiestan är däremot påtaglig.

Testvinnaren är tveklöst smarta Jazz. Men körglädjevalet är Ford Fiesta, som kommer att regera på denna punkt framöver.

Motormässigt är det inte heller Honda som imponerar mest, det är Ford som lyckats riktigt bra med den lilla fyran. Fiestans 1.242 kubik är inte mycket, men den har hela 82 hästar och känns betydligt starkare än någon annan 1,2:a vi kört, trots att vi inte snackar mer än 114 newtonmeters vridmoment som maximum. Det är till och med så att Hondans 100 (!) hästar starka 1,4-litersmotor med 127 newtonmeter faktiskt känns lite klenare i vardaglig rytm. Honda Jazz kan man förövrigt också få med en 90-hästare på 1,2 liter.
Fiesta finns med en 1,4 på 90 hästar och en 1,6 med 120. Vilken bomb det lär vara.
Med det sagt konstaterar vi att 1,25:an i Ford Fiesta räcker alldeles utmärkt. Motorstyrningen är dessutom riktigt bra gjord. Fint svar på gas och samtidigt lättdoserat.
Hondamotorns styrning känns inte lika homogen. Gasresponsen är fördröjd – efter att man släppt på gasen. För en snygg växling får man släppa gasen någon sekund innan det egentligen är dags. Det måste ju spara på dropparna att inte hålla kvar varvet efter att föraren släppt av?
Vad som verkligen är till Hondas fördel är växellänkaget. I Ford fungerar det alldeles utmärkt, men Honda har tagit detta till en helt ny nivå. Maken till precision och lätthet vid växling har vi aldrig upplevt.
Från och med nu fortsätter texten att mest handla om Hondas förträfflighet.

Hondans sidoprofil säger att den är välpaketerad. Och det stämmer, flexibiliteten i Jazz är hela grejen med bilen.

Flexibiliteten i inredningen är hela grejen med Honda Jazz. Man kallar det "Magic Seats", baksätet alltså. Och det är kanske det bästa namn som funnits på en feature. Det ÄR magiskt, sittdynan bak är delbart (50/50) uppfällbar som en biofåtölj. Det känner vi igen från Civic. Och vill man förlänga bagagegolvet går det självklart att fälla ryggstöden. Men

Klicka för att ladda hem testfakta och betyg (pdf).

magisk grej nummer två är att sittdynan automatiskt åker ner en våning mot golvet och ryggdynan når ett horisontellt läge. Inga skarvar, bara en stor lastyta. Magisk grej nummer tre, ren bonus i och för sig, är att hela baksätet och dess mekanism känns som att det är monterat i berggrunden. Stabilt, inget svaj och samtidigt lättmanövrerat.
Okej, vi drar till med magisk grej nummer fyra också: baksätet är mitt i all finurlig fällbarhet dessutom mycket bekvämt att sitta i.
Ford lade pengarna på chassit, Honda lade pengarna på "Magic Seats".
I Fiesta är det nästan hedenhösnivå på flexibiliteten, ryggdynan viks ner ovanpå sitsen. Det blir ett trappsteg mitt på golvet och inte blir det platt heller. Som exempel kan nämnas att 80-talsbilen Peugeot 205 till och med på den tiden kunde prestera ett helt platt bagagegolv efter fällning av ryggdynan. Trösten är dock en bra volym i Fiesta, 295 liter eller (281 med fuskreservhjul) räcker till betyget 4 av 5 i mallen.

Fiestan har Fords bästa kvalitetskänsla just nu. Det är det ren design och glödande röd beslysning som gäller.

Instrumeteringen i Jazz känns modern. Man får nästan samma ”starship-känsla” som i Civic, det är dock lite mer återhållsamt.