I USA framstår Ford som det bilmärke som har det ”minst dåligt” och nyligen överraskade man med ett ovanligt positivt kvartalsbokslut. För koncernchefen Alan Mulally – som personalen gett en hjältegloria – närmar sig dock pensionsdagen med snabba steg. Ska han stanna eller gå?

Alan Mulally har tagit med sig en ny ledarstil på Ford Motor Company. En sak han infört är obligatoriska chefsmöten på torsdag, varje vecka. Hela ledningen ska vara informerad om allt och ha samma information, samma mål. Ett företag, en väg framåt.

I USA har Ford Motor Company alltid framstått som den ständiga tvåan, efter giganten General Motors. Men som vi vet har jättekolossen GM tvingats in i rekonstruktion, reducerat sin personal till ett minimum och skurit ner antalet varumärken från åtta till fyra.

Även Chrysler har genomgått en smärtsam rekonstruktion och sista chansen att överleva är förmodligen att Fiat kan få ordning på modellutveckling och försäljning.

I skuggan av dessa orosmoln har Ford Motor Company också brottats med lågkonjunkturen, men ändå klarat sig relativt hyggligt. Om prognoserna för helåret 2009 slår in tar Ford dessutom det sista klivet upp på prispallen över USA:s största biltillverkare med 1,9 miljoner producerade fordon – att jämföra med GM:s prognos på 1,7 miljoner bilar.

Att Ford ökat sina marknadsandelar, undvikit konkurs och dessutom höjt tillverkningskvalitén till japansk nivå (enligt flera marknadsundersökningar) är förstås inte en mans verk, men det är ändå koncernchefen Alan Mulally som lett företaget och fattat de rätta besluten. Mulally rekryterades från flygtillverkaren Boeing och tillträdde som vd i september 2006. På Boeing blev han också känd som "räddaren" då han strukturerade om företaget efter terroristattacken 9-11 2001, då drabbades flygbranschen av sin värsta svacka någonsin och i stor sett hela Boeings orderbok annullerades.

Alan Mulallys strategi hos Boeing var att reducera antalet modellvarianter, förenkla utveckling och standardisera produkterna samt föra tuffa förhandlingar med fackförbunden. Samma strategi har använts hos Ford Motor Company och Mulally såg till exempel till att samordna produktutvecklingen till "världsbilar" som säljs i ungefär samma utförande världen över. Tidigare hade Ford USA och Ford Europa haft varsin utveckling av ibland samma produkter – helt i onödan. Alan Mulally såg också till att säkra krediter på 23 miljarder dollar för Fords verksamhet, något som i efterhand framstod som ett genidrag då bankerna drogs ner i lågkonjunkturen.

Ford har alltid varit starkt förknippat med sina chefer och under den rådande lågkonjunkturen har Alan Mulally fått närmast hjältestatus. Även aktiemarknaden ser Mulally som en garant för fortsatt positiv utveckling och aktiekursen är nu på sin högsta nivå sedan tolv månader tillbaka.

Det man däremot oroar sig för är vad som ska hända efter att Alan Mulally går i pension. Snart fyller han 64 och av tradition stannar inga chefer hos Ford efter 65 år, snarare går många i pension betydligt tidigare.

I en uppmärksammad intervju med lokala "The Detroit News" ger dock Alan Mulally besked om sin framtid på Ford Motor Company:
"Så länge som jag kan bidra är jag stolt över att jobba åt Ford. Men jag är bara en person i ett fantastiskt team." Mulally tillade också att han inte har några planer på att avgå innan Ford återigen är lönsamt, vilket man tror kan bli fallet under 2011.

Aktiemarknaden i USA kan därmed pusta ut, i ett par år. Men med svenska ögon skulle man vilja titta in i spåkulan och veta hur Alan Mulally ser på Volvo Personvagnar. Är det ett varumärke som kan avyttras eller är Volvo allt för värdefullt för att slumpas bort?