Det har blåst rätt hårt mot Saab senaste tiden. Men jämfört med motvinden när GM så när lade ner hela företaget för 13 månader sedan har det bara fläktat lite. Men vilken mediastorm det varit!
Har Saab förtjänat det?
Utifrån kan man tycka att de obetalda fakturorna har hanterats klantigt.
Förmodligen brast tålamodet hos underleverantörerna och Saab hade inte pengar på banken för att klara av det på ett snyggt sätt. Jag kan förstå underleverantörerna. Alla måste få betalt. Signalerna förstör förtroendet, vilket inte höjer försäljningen av bilar.
Saab måste vara det schyssta företaget. Jag hoppas att man inte sätter munkavle på sina underleverantörer för att förhindra nya mediastormar. Alla som jobbar med Saab måste vara känslomässigt på.
Saab har inte råd med stora missar, knappt ens små.
Hur ska man gå vidare?
Med uppriktighet, ärlighet och ödmjukhet.
Jan Åke Jonnson stod för de trygga hos Saab. Victor Muller står för den ohejdbara optimismen.
Det ska bli mycket spännande att se vem som tar över VD-rollen. Stabil, hårdhudad och en stark drivkraft krävs, men också en ödmjukhet. Utan Saabanda kommer det inte funka.
När man läser kommentarerna på olika sajter finns de två åsiktsläger, de som älskar Saab och andra som älskar när det går dåligt för Saab. Den senare gruppen har jag svårt att förstå mig på.
Jag har inte sett krav på omval eller huvuden på fat när nyheten om att Bottniabanan kostat oss 20 miljarder i skattepengar. Men när Saab får låna fyra miljarder, blir halva svenska folket galet. Märkligt.
Saab kan inte göra något annat än att fortsätta med det man redan gör: försöka så hårt man bara kan. Den som försöker så hårt som den bara kan förtjänar respekt.
Det kommer att blåsa hårt igen. Men jag tror att Saab verkligen kommer att anstränga sig maximalt för att undvika orkaner i framtiden. Motvindsfolket förtjänar lite medvind.