Dackevall: Den gordiska knuten
Gunnar Dackevall - 2007-03-22 10:40Gunnar Dackevall om ett svårt val: större och säkrare - eller mindre och snålare?
 |
Bilindustrin, som har tillfört en mängd elektroniska hjälpmedel för att förhindra krockar på senare år, är positiva till en utvidgad bedömning som ger betalt för ansträngningarna för att göra mer än att bara skydda de åkande när olyckan är ett faktum.
Kvarstår frågan om det är rimligt att endast bedöma fordonen inom sina egna viktklasser eller om man inte bör presentera en absolut värdeskala för oss konsumenter? Det är inte en slump att vi i Sverige har Europas säkraste trafik; vi åker också i Europas största bilar som genom åren flitigt har skattesubventionerats med gynnsam förmånsbilsbeskattning - till glädje både för sysselsättningen i Trollhättan och Göteborg, och för lägre sjukvårdskostnader och mindre sorg och elände.
Ty hur mycket krockkuddar man än stoppar in i en liten småbil, som får topprating i Euro NCAP, så är den i verkliga livet nästan garanterat en betydligt farligare farkost än en stor familjebuss. Senast fick Chrysler Voyager svidande kritik från Euro NCAP trots att den i verkliga livet (i Folksams undersökningar) brukar ligga i topp.
Den nuvarande betygskalan är ett alltför trubbigt instrument för att både skilja bilarna från varandra, i absoluta mått, och inom sina respektive klasser.
Sedan denna tidning, i sin tyska upplaga, började göra oberoende krocktester av bilar i början av 1990-talet har en mycket god del av den tekniska utvecklingen ägnats åt att göra våra bilar säkrare. Att helt falla igenom i auto motor und sports krocktest betydde tvärstopp i europaförsäljningen och av ren självbevarelsedrift fick nu hela industrin lyfta upp krocksäkerhet överst på agendan.
Resultatet började synas redan i mitten av 1990-talet och tio år senare hade nästan alla tillverkare hunnit ifatt och kunde erbjuda ett krockskydd som var minst tiofalt bättre än i de bilar man sålde ett decennium tidigare. En smärre revolution hade gjorts.
Denna positiva utveckling hänger dock som en kvarnsten om halsen på industrin idag, när klimatfrågans omfattning och djup plötsligen står glasklar för alla och envar. Under de senaste 20 åren har bilarna blivit 30 procent tyngre, ett viktpåslag som mer eller mindre står i direkt proportion till energiåtgången. Eftersom den genomsnittliga förbrukningen i stort sett är oförändrad under denna tid så hade vi alltså kunnat köra omkring i bilar som drog 30 procent mindre soppa idag.
Så nu står vi alltså här med vår stora, säkra fordonspark och skall göra ett aktivt bilval med miljöprofil som inte seriöst utmanar säkerheten för vår familj som skall använda bilen.
Biobränslen är den enklaste vägen för att slippa välja antingen miljövänligt eller säkert, men den soppan kommer bara att räcka till en tiondel av bilparken, om ens det. Stoppa in familjen i ett litet lättviktbygge och bli bortkrockad av en stor Volvo eller en lastbil - kanske okej för världssamvetet men knappast anständigt i mikroperspektivet.
Den som bäst lyckas lösa den gordiska knuten framöver kommer att vara vinnare i bilindustrin. Till dess kan vi som konsumenter göra en insats genom att själva möta det sparbeting som EU ännu försöker ena sig kring.
Till exempel genom att hoppa över var femte biltur.
Svårare än så är det faktiskt inte.
Skriv kommentar
Läs alla kommentarer