Dackevall: Raset på begmarknaden
Gunnar Dackevall - 2008-05-29 14:24Under väldig många år var andrahandsvärdet på våra bilar sensationellt högt. Men nu rasar andrahandsvärdet i botten.
När jag klev in i bilägandets spännande värld på 1970-talet så höll inflationen och bristen på attraktiva bilmodeller uppe
Den Toyota Land Cruiser 120 som jag avlade 10.000-milarapport om i förra numret påstod jag lite vårdslöst att den var osäljbar på dagens bilmarknad. Jag fortsatte att sänka det begärda priset till dess att folk började ringa på bilen, vilket skedde vid 190.000-kronorsnivån. Låt oss säga att den verkligen hade gått att sälja för 175.000 kronor, vilket skulle betyda ett värdefall på 350.000 (extrautrustning oräknat) på 10.000 mil, det vill säga 35 kronor milen. Alltså mer än 35 gånger så mycket som 1980.
Nu är ju detta ett skräckexempel som inte är överförbart direkt till alla bilstorlekar och prisklasser, just suvarna är av lättförklarliga skäl särskilt iskalla därute, men med Toyotas goda namn är det säkert heller inte det värsta exemplet som går att uppbringa. Törstiga amerikanska V8-jeepar lär nog vara snäppet trögare på marknaden, om möjligt. Och vittnesmål om trögheten i marknaden för tre-fyra år gamla förmånsbilar duggar tätt, inte minst när det gäller Saab 9-5. På vårt forum rapporterades om hur en säljare fick 42.000 för sin fem år gamla toppspecade 9-5 med 13.000 mil på mätaren - ett värdefall nästan i höjd med mitt Land Cruiser-exempel.
Den utmärka prisguide som KVD/bilpriser.se tillhandahåller på vår sajt ligger hopplöst efter utvecklingen i sin värdering, vilket möjligen har sin praktiska förklaring i att underlaget baserar sig på köp en tid tillbaka. Både min Land Cruiser och den nämnda Saaben är värderade 20-30 procent för högt på bilpriser.se.
Även om denna utveckling har pågått under tämligen lång tid - ända sedan det svenska regelverket för fordonsgodkännande ersattes av ett EU-gemensamt - så ser prisraset på begagnat ut att ha accelererat på senare tid.
Det vi kan notera på flera nivåer är bara enskilda vittnesmål; när vi idag finansierar en ny förmånsbil så vill banken eller finansbolaget numera ha en nivå på restvärdet på 40 procent, jämfört med 50 för bara något år sedan. Och 60 procent för ett tiotal år sedan. Avskrivningstempot ökar alltså snabbt, och därmed driftkostnaderna för köparen.
Ännu en indikator på att priserna på begagnat har nått rekordlåga nivåer i Sverige är att privatexporten nu har passerat den privata importen i antal. De fyra första månaderna i år exporterades 7 719 bilar från Sverige, medan 6 906 bilar importerades av privatpersoner. Antalet importerade bilar föll kraftigt från fjolåret, och är bara en bråkdel av den enorma privatimport som skedde under 1990-talet.
Det tycks alltså som om de svenska begagnatpriserna inte bara har anpassats till den rådande europanivån, utan faktiskt ligger under den.
En lång obruten rad av goda år för nybilsförsäljningen, med låga räntor och på senare år starka stimulanser från staten, har byggt på begagnatberget så stort att det inte finns tillräcklig avsättning inom landets gränser. I synnerhet inte som att utskrotningen dessutom har stannat av, med 43 procent färre skrotade bilar under januari-april i år än förra året.
Frågan är om det inte är här, i den undre delen av marknaden, som de verkliga miljövinsterna finns att hämta istället för på nybilssidan. Med 10.000 i skrotningspremie istället för nybilspremie skulle inte bara stora miljövinster komma oss till del, utan samtidigt en dramatiskt förhöjd skyddsnivå för Sveriges bilister.
Skriv kommentar
Läs alla kommentarer