Man bestämmer takten, var man äter, hur länge man stannar på loppisar, bilmuséer och badplatser, hos släktingar och vänner. Inte helt kanske, trafik och medresenärer kan sätta begränsningar. Men jämfört med en charterresa eller ett inkluderingsseminarium är bilresan en orgie i frihet. Inte ens den dyraste förstaklassbiljett med flyg eller tåg har en chans.
Numera är det också säkert. Fordon och vägar är bättre, regleringarna fler. Men det har gått för långt. För 15 år sedan kände man till fartkamerorna, Kasselbackarna, Elbetunneln, 50-sträckorna i Schweiz. Numera sitter de överallt, varje bilsemester resulterar i ett pärlband av brev när kameror noterat att man inte följt reglerna till punkt och pricka.
En nattkörning i Belgien gav 116,7 mellan två mätpunkter på 110-väg. Miljözoner dyker upp utan förvarning, vissa godkänner Euro 4, andra bara ren el. I Italien dryga böter för körning på väg med restriktioner, utan att man ens märkt det. Kanske ouppmärksamhet, men skyltarna är på italienska. Att ta seden dit man kommer är lättare sagt än gjort. I Storbritannien finns mängder av kameror som kollar så man inte kör eller stannar på fel väg eller en busshållplats. Jag hämtade upp familjen på en sån, 170 pund i böter, ingen buss i sikte. Hade jag gått in på Harrods för att dricka Afternoon Tea hade bot varit helt rätt, men att vara så här övernitisk drabbar stadens rykte. För visst är Nyköping främst känt för att bötfälla mönstergilla bilister?
Det är här förnuftet kommer in i bilden. Kameror och kontrollsystem tänker inte, de följer en instruktion. Det erfor en kompis som bor i Mellanöstern och smög in åtta i sin sjusitsiga bil. En övervakningskamera filmade och en fet bot utfärdades. Människor, däremot, känner in situationen. Stockholm kryllar sommartid av kameraförsedda japaner. Visst bryter de mot trafikreglerna när de sitter på huk mitt i vägbanan och fotar. Men det är kul att de är här och sprider positiva ord om människor, kultur och arkitektur. Inte borde de bötfällas?
Längtan efter att erövra det nya
Värst är Australien, unga får inte köra och prata ens med handsfree och sociala medier är förbjudna för alla under 16. Det var lite High Chaparral när jag bodde där 2001, två trafikministrar i Western Australia åkte dit för rattfylla och komikern Jim Jefferies krockade i ett vägarbete utanför Darwin med nästan två promille – men friades, olyckan ansågs berott på dålig skyltning. Inför OS 2000 sattes massor av kameror upp, sen dess har en tsunami med regler och förbud sköljt över landet. Du måste rösta men får inte svära offentligt. Vägarna är belamrade med varningsskyltar, man blir orolig och tappar fokus på körningen, dessutom riskerar böter göra en fattig. Att lämna bilen olåst eller rutorna nere mer än 2 cm, 117 dollar. Släppa av någon nära en brevlåda eller ha kroppsdel utanför bilen vid körning 337. Busringa hos grannen 250, skvätta ner gångtrafikant 2 200, köra nära cykel 400, röka på stranden 1 000, hund på stranden 330, högersväng med cykel utan att räcka ut handen 96, köra mer än 50 kg potatis i bilen 2 000. Utfallet av regelfrenesin övertygar inte. Trafikdödligheten är mer än dubbelt så hög som i Sverige.
”Detta är lätt att genomföra i Sverige med hög digitalisering och många centraliserade system”
Gamla tiders laissez-faire-hållning till rattonykterhet och buskörning resulterade i död och lidande. Men ska ökad säkerhet ske till vilket pris som helst? Ja, nästan. För även om det finns andra kriterier för trafik än säkerhet – framkomlighet, ekonomi, miljö – så är varje liv som slocknar en tragedi.
Men övervakning som lösning innebär att samhällskontraktet förskjuts mot mindre ansvar och samspel – med minskade toleranser och ökad rädsla som följd. Våra liv kartläggs allt mer, EU har fattat mängder av beslut som ökar övervakning och delning av information mellan länder och myndigheter. Detta är lätt att genomföra i Sverige med hög digitalisering och många centraliserade system. Men låt oss stå upp för personlig integritet. Jag vill inte att varje näspetning, kisspaus och omkörning registreras. Inte i min egen bil åtminstone.
Kontrollsamhället äter sig in överallt och förstör det sociala samspel som inte bara gör oss till bättre bilförare, utan också byggt vårt lands välstånd och innovationsförmåga, integrerat människor och mat från olika kulturer, och gör att människor överlever en tråkig arbetsdag och hittar nya vänner.
Längtan efter att erövra det nya, bilturer till oupptäckta platser, hälsa på moster – det håller ihop samhället, gör människor lyckliga, vidgar vyerna. I längden minskar det sociala spänningar och krig. Nyligen har många hastighetsgränser höjts för bättre trafikflöde, 30 till 40, 50 till 60. Dolda fartkameror är sällsynta i Sverige, både regeringsunderlaget och sossarna har sagt nej till Trafikverkets förslag att mäta genomsnittshastighet. Bra tänkt, politik ska bidra till trygga och säkra samhällen med hög välfärd, mycket frihet och glada medborgare.
En uppstramning skulle sannolikt få negativ effekt, göra människor nervösa och döda glädjen med bilsemestern. Sverige har EU:s lägsta trafikdödlighet – och nog den chillaste trafikövervakningen. Må detta leva kvar i nästa och nästnästa generation, det borde K-märkas!