Det ringer och ringer, vad kan vara så här akut? Något måste ha hänt. Det har det, Göran har hämtat sin XPeng. Göran är arkitekt, det annars nyanserade språket om gestaltad livsmiljö och visuell diskurs har bytts mot superlativ – blown out, förälskad, rymdskepp. Göran är hänryckt, euforisk och exalterad trots krokig väg till leverans. Efter transportskada och valet mellan fel färg eller ytterligare väntan sitter han i sin felfärgade XPeng och är begeistrad, ett ord jag minns från första provkörningen av BMW E39, snart hade jag en och var mäkta imponerad.
Chassit, ljudnivån, de skönsjungande sexorna. På den tiden blev varje ny bilgeneration väsentligt bättre på punkt efter punkt, det snålades varken med ljudanläggningar, rostskydd eller ljudisolering. Sen gick det utför, större hjul, mer bling, syntetiskt motorljud och ljuseffekter. Men mindre av det man vill ha och som kostar att producera: körupplevelse och komfort.
Det har XPengen. Det är Kinas försök, efter hårt arbete under pandemins nedstängningar, att verkligen bli bättre än det som finns på marknaden.
Göran brukar ha en nykter syn på sina bilar, ömsom vin, ömsom vatten, nu är det nästan bara vin. Han vill komma till mitt jobb, skjutsa hem mig, pratar oavbrutet om nappalädret, massagestolarna, laddningen. Hur ska de europeiska fossildinosaurierna överleva, frågar han retoriskt.
Hur är bilen då? XPengens yttre är inte spektakulärt, snygg men lågmäld. Fronten behöver en facelift. Ratten påminner om Cadillac DTS, ofta rattad av amerikanska boomers med utseende som Helmut Kohl eller Wall-Enberg, så även bilen som är superbekväm och totalt osportig, den har knappast ett krispigt chassi, det är de inre kvaliteterna som övertygar. För en ny generation digitala natives finns funktioner man annars sällan hittar i prisklassen. Formatet faller mig i smaken. Inte bussklumpig som XC90 eller Q7, men rymlig inuti, bagaget är OK.
”Xpengens yttre är inte spektakulärt, snygg men lågmäld”
Jag kör runt en dryg vecka, testar de oändligt många menyvalen, köper sushi och blommor, åker till återvinningen, hämtar barn på konfan. Snart inser jag att både bilen och jag trivs bäst i Komfort+. Sport ger snabbt acc men också ett stötigt chassi som rimmar illa med de (för) mjuka stolarna och XPengens väsen. Som att sitta i en Chesterfield-fåtölj och köra gokart.
Den som minns Volvos första digitala instrumentering vet, XC70II i sportläget med ilsket knackande och sävlig D4-motor ackompanjerad av knallröd instrumentering. Come on baby, ge mig vad du tål! Körprogram måste leverera en helhet.
Fåniga sportlägen är XPengen inte ensam om. Hur ofta har man inte kört en Seat eller Mercedes med superfräsig utsida, lövtunna däck och massor av körprogram och inställningar för atmosfärbelysningen, men lika tråkig att köra vad man än väljer.
Till bristen på krispig körupplevelse hör de nordiska friktionsdäcken, trygga men allt annat än spänstiga, även om Contis är hyggligt stabila.
Väl framme i Lofsdalen pratar flera i resesällskapet om den skumpiga vägen sista biten, vi XPengare hade inte ens noterat det. Reaktionerna är nyfikna. Den geopolitiska skepsisen mot Kina har tonats ned, duon Trump-Musk har minskat urvalet av märken med högsta betyg i alla geopolitiska dimensioner. Och vänder det inte snart behöver även europeisk bilindustri subventioner, det lobbas friskt.
Saker barnen inte tänker på, de verkligen älskar XPengen. Och säg, är den inte svaret på vad framtidens bilköpare vill ha? Hellre bekväm med stora skärmar än stötig i sportkostym. Allt funkar, så även Android-integrationen, ljudanläggningen från Dynaudio är riktigt bra, passagerarskärmen större än i någon rimligt dyr familjebil.
Skärmarna konkurrerar med Mercedes dyra MBUX Hyperscreen. Jeep Grand Cherokee och Wagoneer erbjuder Uconnect 5 men det är inte läge att sälja Kina-bilar i USA. BMW, Ferrari och Porsche har passagerarskärmar, dock inte i klass med XPengens. Skärmen sitter också där för att kineser använder bilen som uppehållsrum och lounge. När vi väntar på barnen går vi en promenad, handlar på ICA – utom Göran som är sosse och går till Coop – eller pratar med andra föräldrar. Kineser står inte och snicksnackar om världsläget eller vem de ska rösta på. Nej, de sitter i sina rymdskepp och kollar film, jobbar, halvsover. Ur det perspektivet är det uppfällbara fotstödet, modell soffa för pensionärer med ryggproblem, logiskt.
Allt i XPengen fungerar. Inget knarr, ingen imma på rutorna, räckvidden håller vad den lovar och lite till liksom laddningen, från nästan tom till nästan full på 20 minuter, till skillnad från förra vintern är det ingen brist på laddpunkter trots söndag och sportlovsbytesdag för hälften av Sveriges invånare. Kort sagt, ett kap som få upptäckt. Kanske inte jag heller om inte Görans överord gjort mig nyfiken. Teknikens Värld har inte ens testat XPengen.
Vi tar en sista tur, jag och min 14-årige son. Kan vi inte ha den här hela tiden, frågar han retoriskt. Den nyinköpta västerländska premiumbilen på uppfarten får se sig slagen. Själv är jag mer kluven, eller har jag bara inte ställt om än? Helt klart har spelplanen förändrats.
Dr. Anders Parment forskar i mobilitet, köpbeteende, nya generationer och nyckeltalsmätning vid Stockholm Business School. Är även rådgivare åt flera företag i bland annat bilbranschen.