Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.
Jag må ännu vara rätt ung och klarar mig fint i dagens teknikdjungel men ibland blir det bara för mycket. På vägen till kontoret i en Arteon laddhybrid brast det för mig. Vad är det för sanslöst värdelöst skräp?
Jag hade den adaptiva farthållaren satt enligt hastighetsbegränsningen och tog mig i sakta mak mot redaktionen. Men utan förvarning började Folkvagnen bromsa, detta då den fick syn på en hastighetsskylt och anpassade farten efter den. En inte alls dum funktion men när systemet reagerar på skyltar som sitter vid avfarter som man inte tänkt svänga av på är det ett riktigt otyg.
Det är trafikfarligt då inbromsningarna är både plötsliga och inte direkt lugna. Ligger en bil bakom och håller typiskt tysk premiumbilsavstånd samtidigt som den som kör har lite skiftande fokus (exempelvis med mobiltelefon i handen) smäller det. Om nu inte autobromsen hinner hugga in.
Det var inte över än då bilen fick syn på ännu en spökskylt på den knappt 20 kilometer långa sträckan. Jag var i höjd med Rinkebytunneln, en 80-sträcka på E18, när Arteon bestämde sig för att 110 km/h var målet. Noll kilometer i timmen marginal till körkortsgränsen. Jo, jag tackar.
Denna funktion ligger någonstans mellan riktigt dålig och fullkomligt oduglig hos alla märken. Bilarna i VAG-koncernen är långt ifrån ensamma. Problemet här är att även om bilen har rätt nio gånger av tio är det ett fel för mycket. Det måste vara perfekt annars blir det ett orosmoment.
Vi går vidare till nästa problem. Hur stänger jag av det här? Det är förstås möjligt men det kräver att man gräver i menyerna. Men i vilka av dem? Ska jag ge mig på pekskärmen eller knapparna på ratten? Eller ja, knapparna har ersatts av pekkänsliga ytor. Vilket också är idiotiskt och gör mig så förbannad att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Och då kan jag berätta att delar av denna text skrevs förra året men glömdes sedan bort. Det var alltså innan Mercedes börjat strössla sina bilar med pekytor och innan jag kört Cupra Born. Den har knappar på ratten som är ungefär lika användbara som en funktionsvarierad ledarhund. En fysisk knapp, ett vred eller ett hjul är helt seriöst bättre på exakt alla sätt. Det finns ingenting gott med dessa förbaskade beröringskänsliga knappar, förutom att det tillåter större vinstmarginaler för tillverkarna förstås.
Dagen efter kör jag Volvo V60 (även den laddbar) som Arteonen testades emot. Jag parkerar nere i redaktionsgaraget. I och med att jag backar in börjar det pipa när jag närmar mig väggen samtidigt som backkameran dyker upp på skärmen, bra. Jag stannar. För att nå en annan inställning klickar jag bort parkeringshjälpen. Men det tar inte mer än två sekunder förrän backkameran är uppe igen. Jag trycker på stäng både en andra och en tredje gång.
Kan ni gissa vad som hände sedan? Jo, visst kom den tillbaka närmast omedelbart. Ska det finnas en ”stäng”-knapp ska den skicka vad det än handlar om åt pipsvängen när man trycker på den. Visst, hade jag lagt i parkeringsväxeln istället för att stå med foten på bromsen hade den hållit käft, men det borde jag inte behöva göra. Stäng ska betyda stäng. En petitess, jag vet. Men ack så störande.
Usch, vad jag gnäller. Det låter som att jag borde sitta på ålderdomshem med aftonblaskan i handen klagande över ”såssarna” som förstör Sverige. Det var bättre förr!
Jag skulle dock inte vilja vara utan all fiffig teknik. Volvos Pilot Assist och Teslas Autopilot är underbara. Och vet ni vad, det beror på att de fungerar ordentligt. Så länge nymodigheter likt dessa krånglar är det ofantligt frustrerande. En ”stäng”-knapp ska funka och en adaptiv farthållare som anpassar sig efter hastighetsbegränsningen ska då följa, just det, skyltad fart.
Framsteg är bra men ibland är det bara så himla skönt att ta ett kliv bakåt, att få sätta sig i en bil där man måste vrida om en nyckel för att starta, där körningen är det enda man behöver bry sig om när man väl är ute i trafiken. En plats där man slipper filhållningssystem som börjar skrika eller styra emot, en bil helt utan varningar som poppar upp på skärmar och där sladdar är något man får hålla på med när man kör.
Skönt att sommaren är här och att jag efter flera månaders försening äntligen fått tillbaka växellådan i MX-5:an från 1995. I den har jag inte ens centrallås. Perfekt.