En del av mina vänner har breddat sitt bilintresse och även fått smak för flygplan. Utökat garaget till att utöver sportbilar även ha privatjet och/eller helikopter. Jag har lovat mig själv att aldrig få det intresset oavsett vart ödet tar mig ekonomiskt. Att lägga de pengarna för att ta sig från ett ställe till ett annat är enligt mig aldrig försvarbart. Så när mina vänner suttit där och pratat om olika sorters flygplan och helikoptrar, har jag känt mig som en sann arbetarklasshjälte som minsann blir vid min läst, och flyger med vanligt folk. I alla fall vanligt folk i business.
Men det uppstår problem när man agerar efter sin ideologiska övertygelse. Ett av problemen är att vanligt folk skaffar barn i snabbare takt än de skaffat sig erfarenhet och sunt förnuft. Man kan tycka att en apa förstår att ett spädbarn inte vill till solen. Du utsätter bara ungen för en massa påfrestningar för att du ska visa din omgivning att du minsann inte begränsas av att skaffa barn!
Du liksom bara fortsätter njuta av livet som att inget hänt. Coolt va? Nej, det är inte coolt. Det är bara egoistiskt och dumt. När barnet är litet och som mest sårbart, håll dig hemma där det är tryggt för alla. Jag skriver detta med ett spädbarn bakom ryggen som har skrikit sig till sömns med upplägget: skrika två timmar, för att sedan sova 30 minuter, för att sedan skrika lika länge igen. Troligen för att barnet får tryck i öronen och miljön är ny samt att barnet känner av osäkerheten hos föräldern som förhoppningsvis har ångest och lovat sig själv att aldrig flyga med spädbarn igen.
Sen kommer nästa kategori av föräldrar med barn 1–3 år. Tror ni på fullaste allvar att ni gör barnet en tjänst när ni tar med det? Tror ni inte barnet har det bättre hemma? Få leka i snön? Ta in allt det nya i livet hemma? Ni reser inte med barnets bästa i åtanke, ni reser på barnets bekostnad. Och min och alla andra på planet som måste lyssna när ert barn får panik och skrikgråter.
Så kommer vi till kategori tre, som är barn 3–5 år. Jag skulle säga att det är den mest genanta kategorin. ”Genanta”, tänker ni, ”vadå, vad är pinsamt?” Jo, barn i den här åldern förstår och vet hur man ska bete sig under förutsättning att de är uppfostrade. Det är inte så att de inte vet att man inte ska sparka på sätet framför. Särskilt inte efter att föräldrarna sagt till tre gånger och den framför vänt sig om och argstirrat på ungen två gånger.
De ungar som skriker rakt ut här, att de vill ha saker, att de vill sitta hos mamma istället, att de vill springa i gången, att de är hungriga och så vidare, de vet att man inte skriker och gapar. De vet och känner på sig vad som är rätt och fel, men de är bara dåligt uppfostrade av lata, curlande föräldrar.
”Hur kan du ens komma på idén att lyssna på något från dator eller telefon utan lurar?”
Du hör på ett skrik om det är ett, ”jag är ouppfostrad och van vid att få vad jag vill”, eller om det är ett skrik av smärta eller rädsla. En uppmaning till föräldrar med ouppfostrade barn: stanna hemma tills ni uppfostrat dem. En uppmaning till flygbolagen: gör som hotellen som erbjuder barnfria boenden. Erbjud barnfria avgångar.
Ett annat problem med folk är att det där vanliga sunda förnuftet inte är så vanligt. Om du är där andra människor är, till exempel i ett flygplan, hur kan du ens komma på idén att lyssna på något från dator eller telefon utan lurar? Varför skulle någon annan vilja lyssna på din musik eller tvingas höra dialogerna i din serie?
Det är troligen samma människor som pratar i mobil genom högtalaren och håller telefonen som en smörgås framför ansiktet så att alla hör vad de pratar om. Så kommer de skrikande ouppfostrade barnen bli när de blir stora. De kommer gå runt där och skrika i sina telefoner och tvinga sin omgivning lyssna på samtalet. De kommer bli föraktade utan att förstå det för att de är dåligt uppfostrade. Dåliga barn blir dåliga vuxna. Så vad är kontentan av texten? Att jag samlar argument för att köpa ett flygplan? Nej, tvärtom. Det faller ut i att vi måste våga hjälpa varandra mer även i lägen som svider. Om någon annans unge sparkar i ditt säte och fortsätter trots att föräldern säger ifrån, hjälp den odugliga föräldern och säg åt ungen.
Om någon skriker i sin mobiltelefon och låter alla lyssna på samtalet, hjälp den vuxna oduglingen genom att förklara att mobilens utformning och funktion är till för att hålla den mot örat. Och att man pratar så lågt som möjligt för att inte störa andra. Helst så går man undan. Pratar i högtalare gör man i bilen när man är ensam. Och den enda som är förlåten som lyssnar på musik eller film utan hörlurar, eller som åker med ouppfostrade ungar som skriker, är den som har ett eget flygplan.
Så när jag nu tänker på mina vänner, som jag är hemligt avundsjuk på i sina privatjets, så tänker jag att de säkert har bortskämda ouppfostrade barn. Det är därför de åker eget plan.
Och för övrigt anser jag att om du av någon anledning upptar fler än ett säte när du flyger, så ska du betala för det. Inte den stackare som sitter inträngd bredvid. Och att alla som håller sin mobil som en smörgås framför munnen bör få den och allt den har i fickorna kastat i en vattenpöl.