Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.
Jag har kallats Mr Volvo. Det inte många vet är att jag har en livslång relation med Saab. Frågan är också, vem har inte relation till denna fantastiska insomnade biltillverkare..
Först ägde min pappa en röd V4 på sextiotalet, med läderrem, lite trimmad. Jag kommer ihåg när jag upprymd stod mellan sätena i baksätet och såg hastighetsmätaren närma sig 120 km/h, skrämmande snabbt.
Bara några år senare körde jag en V4 på is med rallydubbar. Fälgarna och däcken ligger fortfarande på vinden. Pappa fixade även dispens av SBF och som yngst i Sverige åkte jag kartläsare med pappa på rallyn runt i Värmland.
Sedan var det dags att övningsköra och det skedde i trafik med den blåa V4:an med kartarna på taket. Livet gick vidare och de stora idolerna var Ronnie Pettersson, Wisell, ”Emma” men också Stig Blomqvist, Per Eklund, Ola Strömberg, alla i Saab. De duellerade först med V4, sedan med 99 turbo. Häftigast var det när Saab släppte den svarta 900 turbon med gummibakvinge. Det blev min drömbil, hur snygg och fräck var inte den, de sade också att den skulle gå i 212 km/h i topphastighet, så grymt snabb.
Livet gick vidare och jag glömde Saab och körde formelbil i nästan hela världen. Som senare blev Renault i Europa och i slutet av nittiotalet Volvo i nästan hela världen igen.
Min gamla motorsportchef på Volvo, Thomas Lindskog, hade börjat jobba på Saab Automotive. Mitt företag (Flash Engineering) hade 2003 börjat bygga och utveckla en Volvo S60 för ETC och STCC, men fick frågan av Thomas om vi ville byta till Saab Racing. Hösten 2003 skrev jag ett nytt avtal med Saab för att utveckla 9-3:an för racing och ta över all motorsport i världen för Saabs räkning.
Samtidigt som avtalet var klart kom den första förlustsmällen för Saab, minus fyra miljarder levererat av ägaren GM. Hemska fyra miljarder i förlust. Thomas och jag var överens om att pausa avtalet, Saab var chockat och motorsporten skulle vara rolig och bra för Saab, inte en utgift. Jag vet att Thomas fortfarande har kvar avtalet i sin byrålåda i Göteborg.
2007 var det dags igen, Saab var redo för motorsport, men än en gång klingade GM:s förlustklocka och vi pausade projektet för andra gången.
Tredje gången gillt brukar man säga och den kom hösten 2011. Flash Engineering byggde fyra Saab racerbilar som först skulle köra i mästerskapet TTA 2012. Men planen fanns kvar att göra det som påbörjades av Thomas Lindskog 2003, tävla internationellt.
Täta kontakter under hösten med design, delar och avtalsförhandlingar. Jag träffade den kände karismatiske ägaren från Holland, Victor Muller, som tog över Saab från GM, vi snackade framtid och motorsport, allt kändes väldigt bra igen.
Men dagarna efter att en av de högsta Saabcheferna ringt och sagt: ”Nu har vi lagt pusslet, du kommer att bli chef över en jättemotorsportsatsning”, drogs gardinen ner, konkurs den 19 december 2011.
Den Saab vi tog fram började tävla och vann många segrar, men hösten 2011 gick luften ur mig när det gäller racing, och jag monterade ner ett av Europas proffsigaste team, mycket tråkigt. Mitt bilmotorsportliv började med Saab och slutade ironiskt med Saab femtiotvå år senare.
Men ingen kan säga att jag inte försökte!
