Krullhårig tant går med krullhårig pudel. Lång smal gubbe går med en greyhound som ser likadan ut som gubben. Ja, du fattar. Samma sak är det med bilar, fast på ett mer subtilt sätt.
De flesta vill berätta något om sig själva genom sitt val av bil. Tesla skrev jag om i min förra kolumn. Jag tar upp Tesla igen som exempel då det ändå är roligt.
Teslaägarna som såg ner lite på dig för att du inte köpt en Tesla, är samma personer som nu ser ner på dig för att du inte sålt din Tesla. Men oavsett är de lite bättre än dig, vilket är vad de identifierar sig som, och vilket alltid skiner igenom i deras val av bil. Den skitdyra bilen som inte ska se så dyr ut. Eller åtminstone inte vräkig, även om det är precis det den är.
Som representant för gruppen ”nyrik” så köper jag de mest osmakliga och ofräscht vräkiga bilarna. Inte de maskerat vräkiga som de med smak köper. Vi nyrika vill gärna bli accepterade av den gammelrika fina överklassen, men de fnyser föraktfullt när jag i min glittriga Lambo möter dem i deras extrautrustade XC90 för 2mkr. (En hybrid de aldrig behöver ladda då Volvo troligtvis insett att ingen vettig vill förlita sig på el, och stoppat i en 71-liters tank).
”Spegeln säger dock att jag är lik min franska bulldog.”
”Men jag då?”, tänker du. ”Jag är inte lik min hund, och bryr mig inte alls om vilket bilmärke jag kör, så det så!”
Då är det troligen din fru som är mest lik hunden, medan du egentligen visst bryr dig om vilken bil du kör. Du bryr dig så mycket så du signalerar ”att du inte bryr dig”. Detta genom att köpa en Renault, Kia eller kanske en Citroën. ”Bilmärket är heeelt oviktigt för mig” säger du, och identifierar dig ändå med din bil.
Generellt när du identifierar något som ”verkligen är jag”, så är det troligen den du vill att andra ska uppfatta dig som när du är glad och stark. Och inte den du är som deppig, eller när du tänker illa om dig själv; den du är rädd att andra ska se dig som.
När jag försöker vara den som jag vill att andra ska uppfatta mig som så är jag bilentusiast. Då har jag något att skylla min nyriksvräkiga bilsmak på.
Men när jag kollar mig själv i spegeln så är det inte helt sant (spegeln säger dock att jag är lik min franska bulldog).
En sann bilentusiast köper inte bara, den skruvar och gör saker själv. De sanna bilentusiasterna är de som också är ärligast i att de är sina bilar. De som bär upp en viktig del av svensk motorkultur, de som ofta kallas raggare. De som också kan kallas vanliga hederliga arbetare med motorintresse. De som duschar efter jobbet, inte före. De som jobbar hårt i veckorna utan att gnälla om att försörja familjen, för att till helgen kunna meka, köra bil och sen dricka en hyfsat kall långburk. En del av svensk ryggrad som storstädernas elbilskörande kommunikatörer och mångfaldsstrateger länge rynkat näsan åt.
Men jag ska tillåta mig att göra en framtidsspaning. Elbilar kommer sjunka i pris mer än vanliga bilar, liksom jobben som informatörer kommer bli färre. Hybrider som även har bensinmotor kommer klara sig bättre, liksom vissa mellanchefsposter kommer hänga kvar längre innan de avskaffas, men riktiga jobb och riktiga bilar kommer stå sig. Ledsen att säga det, men ni som identifierade er som elbilar, ni drog det korta strået. Politiker perverterade bilbranschen med woke-regelverk inom EU, och media fick dig att tro du räddade världen med en elbil. Vissa saker är märkliga, och vissa saker är vanliga. Ibland är de både märkliga och vanliga samtidigt. Sådan är framtiden. Den ter sig märklig tills man upplevt den. Då är den bara vanlig.
Det du kan göra för att göra den mindre märklig är att inte göra samma misstag flera gånger.
PS. 62% av Kinas elproduktion kommer från kol. Elbilar från Kina är de facto koleldade. DS.