Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.

Tiderna är tuffa för de flesta av oss nu, och det kommer att bli mycket värre innan det blir bättre är väl slutsatsen man kan dra om man klarar av ångestpåslaget av att titta på nyheterna. Räntorna skjuter i höjden, elpriserna är löjliga, och vågar man sig in i en mataffär så kommer man ut barskrapad med en halvfull papperskasse och undrar vad som hände. Just det, tanka bilen är inte jättebilligt heller. 

Många av oss behöver downsiza, jag är definitivt en av dem. Med fem bilar, en gigantisk båt och ett nyinköpt hus som sedan belånats ytterligare för renovering, så finns det lite att ta av varje månad när räkningarna ska betalas.

Så vad gör man för att klara sig? Jo man försöker dra ner på utgifterna naturligtvis, man ställer ner termostaten ett par grader, man köper blandfärs istället för nötfärs, man försöker få ner kostnaderna för sina lån så mycket det går, och så vidare.

En av sakerna jag ska göra mitt i det här är att köpa ett par nya bilar. Dels börjar pickisen min käre far åker runt i bli lite väl stor. Den är jobbig att hoppa upp i och den drar kanske lite onödigt mycket i dessa tider. Kanske passar en vanlig kombi honom bättre nu. Dels så behöver min son en lite mer praktisk bil än Fiaten. En 4-dörrars halvkombi eller något liknande skulle passa honom bättre.

Men hur gör man när man köper bil i dessa tider? Satsar man på något nytt på privatleasing så man vet vilka kostnader man kommer att ha löpande, eller köper man något billigt, med risk för reparationer och annat som fördyrar ägandet? Vad blir billigast i längden? Jag kommer faktiskt inte fram till något hundraprocentigt svar.

Ena dagen tittar jag på bilar i 30-40 000 kr-klassen, andra dagen tittar jag på helt nya. Man kan ha tur när man köper begagnat, bilen kan gå bra i många år, men man kan också ha otur och få en bil som ska repareras för lika mycket som den är värd två månader efter man har köpt den. 

Jag är nyfiken på hur andra tänker för att jag har lite bilköparångest.

Just nu känns det som att något billigare är rätt väg att gå, kanske en V70 åt pappsen och en Audi A3 eller något i den stilen åt sonen, men jag är livrädd för att köpa mig, eller dem snarare, problem.

Kanske är det bättre att köpa något nytt ändå, fast billigt. Nytt och billigt. Men vad får man då? Och hur billigt blir det egentligen? Även om det är billigt som nytt så är det ju mycket pengar. Jag blir galen på det här. Jag blir galen på att jag måste tänka på sånt här.

Det är inte roligt, det är roligare att köpa supertuffa sportbilar och stora pickuper. Men man får ligga som man bäddar, och just nu är det bäddat för bättre begagnade mellanklassbilar. Vi syns på Blocket gissar jag.