Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.
I skrivande stund är det cirka tre veckor kvar till påsk och bilutställningen i Elmia. Som jag skrivit förut är planen att visa upp gammel-Camaron där för allmänheten för första gången.
Det ska bli fantastiskt roligt att kolla folks reaktioner när de får se den. En 50 år gammal bil där allt är nytt och helt special. Finns inte en grej kvar av orginalbilen förutom några karossdelar. Efter två år och mer pengar investerade än vad jag vågar tänka på ska den äntligen visas upp!
På samma utställning, som av en händelse precis bredvid Camaron, ska min pickup stå. Forden som inte var så liten från början ska man väl ärligen säga, håller på att bli väldigt mycket större. Den ska höjas, breddas, och smetas full av massa godsaker, både att titta på och att lyssna till.
Den ska till exempel få tre kameror. Två bakåt och en framåt. En direkt nödvändighet för att kunna ratta runt den på normala parkeringsplatser. Den är alldeles för lång, alldeles för bred, och alldeles för hög för att köras som en daily driver egentligen. Men den kommer bli sjukt ball, och det är väl ändå det viktigaste eller?
Det är bara två små problem. Det första är att ingen av bilarna är färdig. Camaron är klar maskinellt förutom att växellåda och några smågrejor ska programmeras, och den vulgärt vackra inredningen blir klar i dagarna. Men den är fortfarande inte lackad och det är en hel del karossdetaljer kvar att fixa innan den är redo att köras.
Pickisen väntar på delar från USA. Ganska många. Ny front, ny rumpa, nytt flaklock, nya sidosteg, nya fälgar, nya däck. Ja, sådana småsaker.
Som ni vet har det inte direkt blivit lättare att få tag på grejor sedan den lilla pandemin drog igång. Men håller leverantören vad de lovar kommer sakerna i jättegod tid. En hel vecka innan mässan börjar om allt flyter på.
Det känns halvtungt då killarna som jobbar på bilarna lämnar sina familjer hemma och sliter som djur in i det sista för att få dem klara för att jag ska kunna stå där och sola mig i deras glans. Dels också för att jag har skrutit inför väldigt många att de kommer vara där, och folk från så långt borta som Norrland har bokat hotell och åker dit enkom för att se dem.
Problem nummer två kom jag på häromdagen. Jag har förträngt det tror jag. Om och när de blir klara, vilket som sagt är inom några veckor, så ska de ju betalas. Tänkte inte på det. Vilken bra timing att de blir klara precis som jag håller på att bygga om mitt nya hus. För att bygga bilar och hus är ju nästan gratis.
Allt det här börjar ge mig magsår, så jag funderar på vissa backupplaner. Jag har tittat på hyresrätter i Spanien bland annat, om jag skulle behöva fly. Jag har även kollat upp hur krångligt det är att byta namn och få hemlig adress ifall allt skulle skita sig.
Nej, det ska nog inte behöva gå så långt. Jag tror allt kommer gå jättebra. Bilarna kommer stå på plats där i A-hallen och jag kommer sitta och dricka öl med resten av raggarna. Förmodligen som ny storkund hos Finax telefonlån men de ska ju också leva tänker jag.
Allt löser sig, vi syns på Elmia.
