Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.

Jag älskar Lego. Det är en helt fantastisk leksak. Jag minns mina första askar som barn. Vad roligt det var! Att bygga ihop en bensinstation eller bil. Sedan ta isär bitarna och bygga något helt annat. 

När jag var liten var jag besatt av stads-Lego. Inte rymd-Lego eller tåg-Lego. Bara stads-Lego. Till varje jul och födelsedag önskade jag mig polisstationer, vägar och postkontor. Mina önskelistor var förenklade till serienumret på kartongen. Den stora fyr- eller femsiffriga koden på varje ask Lego som representerade modellen. Tidiga askar från 70-talet hade bara tre siffror. Så gammal är jag inte. 

I yngre tonåren blev det andra intressen. Moppe och mycket annat. Min gigantiska samling Lego försvann. En avlägsen yngre släkting i Polen tog över den. Jag kommer inte ihåg vem det var. Oavsett vem, han fick tjugo kvadratmeter komplett Legostad. Jag hoppas han hade mycket nöje av den. 

Enligt mina beräkningar har minst fem barn fått ärva samlingen sedan dess. Lego slängs aldrig. Det förvaltas bara till nästa generation. Det är därför du aldrig hittar Legobitar skräpande i naturen. De är helt enkelt för värdefulla. 

LÄS MER: David bygger Lego-modell av Volvo V70 i skala 1:1

När jag var 26 år gammal skulle jag köpa en present till en yngre kusin. Gick in i en leksaksaffär på Storgatan i Kalmar och hittade en liten ask Lego. Överst på hyllan fanns en stor F1-bil i serien Technic. Efter några sekunders tvekan köpte jag den också, till mig själv. Redan samma kväll öppnade jag asken och var fast igen. 

Det är något väldigt speciellt med att bygga Lego. För mig är upplevelsen nästan terapeutisk. Totalt fokus med att lägga till nästa bit och att följa instruktionerna. Ibland svära över att man inte kan hitta rätt bit, tänk om den fattas. Till slut hittar man den alltid. Jag tror alla Legobyggare känner igen sig i beskrivningen. 

För oss som älskar bilar finns en mängd bilrelaterade byggsatser. Min personliga favorit, som jag köpte på NK för några år sedan, är en orange Porsche GT3. Den kostade ungefär 3 000 kronor. Vilken otrolig byggsats det är. Jag är vansinnigt imponerad av ingenjörerna i Danmark som fått ihop en fungerande PDK-växellåda med paddlar bakom ratten – i Lego. Det borde vara omöjligt. Men nej, det funkar faktiskt.

Du behöver inte skämmas för att bygga Lego som 40-åring. Du är absolut inte ensam. Jag har hittat en oändlig mängd grupper på nätet för Legonördar. Det diskuteras vintagebyggsatser från 70-talet. Folk efterlyser bitar som fattas. Det delas instruktionsmanualer skannade som pdf-dokument. Många visar stolt upp sina samlingar.

Vidare finns grupper där det handlas med Lego. Byggsatser som inte producerades i många exemplar och som nu har ökat rejält i värde. Här är Lego en investering, precis som aktier eller bitcoin.

En oöppnad dödstjärna i serien Star Wars (10188) kan kosta över 10 000 kronor. Många andra byggsatser, som Ghostbusters brandstation (75827) har också ökat rejält i pris. Här köps och säljs Lego på spekulation. Ingen bygger något, asken måste vara oöppnad och i perfekt skick. Har den skadats under transport kan värdet halveras.

För en månad sedan hittade jag två byggsatser jag önskade mig som liten, men aldrig fick. Ett månlandarset från 1976 (367) och ett ånglok (396). Efter lite budgivning är dessa nu i mitt arbetsrum. Nostalgi! 

Sedan har vi eliten. En liten grupp förmögna människor som har mycket pengar och tid. De bygger enorma städer av Lego i sina hem eller speciellt förberedda lokaler.

Värst är en herre som heter Hakan och bor i Istanbul. Jag följer honom på sociala medier. Under sin villa har han en 500 kvadratmeter stor lokal där han byggt den absolut största Legostaden jag sett. Mycket större än de städerna som Lego själva visar upp i Lego House i Billund. 

Hakan har byggt ett monster. Stadsdelar med skyskrapor, berg med slott, flygplats, motorvägar, tåg och en hamn. Vi talar här om miljontals Legobitar. Det häftigaste av allt? Han har byggt en fungerande tunnelbana under staden. Ibland gör han filmer där han låter en GoPro-kamera åka med. Den passerar perfekt byggda stationer, både under och ovan mark. Fascinerande. Vilket underbart projekt. Det hade varit något. 

Har du byggt Lego som liten? Välkommen. Ett bra tips att börja med? Köp den orange Porsche GT3-satsen. Sök efter 42056 på nätet. Eller så går du in i en butik och frågar efter Bugatti Chiron (42083). Den är billigare men nästan lika skoj att bygga. Ser dessutom bra ut i din bokhylla där hemma.

Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.

Kära läsare, nu ska jag berätta om hur lätt det är att bli snuskigt rik som folkvald politiker i tredje världen. Det jag ska lära er är ett vanligt knep som blivit väldigt populärt bland korrupta beslutsfattare de senaste tjugo åren.

Det är i tre steg och tar minst fem år från start till mål. I slutänden fylls ett schweiziskt bankkonto på med många sköna miljoner euro. 

Vi börjar med det första steget. Det svåraste, och det som kräver störst insats. Du måste få inflytande över din stad eller, ännu hellre, ditt land. Du behöver inte bli president, det räcker med att du blir en relativt anonym minister i en regering, eller högt uppsatt tjänsteman i ett departement. Det går också bra att bli borgmästare eller rådgivare i en stad. 

För att nå hit behöver du engagera dig politiskt eller göra karriär inom statlig förvaltning. Detta kommer att ta en hel del tid och energi i anspråk och säkerligen kräva många år. Misströsta inte, belöningen i slutänden är enorm.

Ut och kampanja för ditt parti, bli folkvald och kämpa för din position i samhället. Målet är att hamna i en ställning där du har avgörande inflytande för beslut inom investeringar i infrastruktur. 

När du väl kommit hit är det dags för nästa steg, att skapa ett enormt projekt för din stad eller ditt land. En ny motorväg, en bro eller varför inte en stor internationell flygplats? Ju större och dyrare desto bättre. Använd din fantasi. Utnyttja dina kontakter för att förankra ditt galna projekt politiskt.

Anlita gärna fina arkitektbyråer och beställ förstudier från etablerade amerikanska managementkonsulter som kan ge ditt projekt legitimitet. Självklart behöver ni den här snabbtågsförbindelsen eller motorvägen. Den är viktig för utvecklingen i din region.

Nu börjar det bli riktigt spännande. Med ett projekt förankrat politiskt behöver du finansiering. Det är viktigt att det inte går att betala med skattemedel eller existerande kassa. Projektet måste vara så stort att ni behöver extern finansiering.

Ni kontaktar en stor internationell bank, som exempelvis Bank of China, för att låna många miljarder. Banktjänstemän anländer för att diskutera villkor för lånet. Representerar du ett land utan blomstrande ekonomi kommer de kräva något i pant.

Här pantsätter du en tillgång du har kontroll över, som en hamn eller rättigheter till mineralutvinning för många år framöver. Det är skit samma vad du pantsätter, så länge lånet beviljas.

Ha! Dags för steg tre. Det viktigaste momentet, och stunden du väntat på i många år. Under förhandlingen av lånet kommer du överens med den internationella banken om en kommission på affären. Den finns inte med i några officiella avtal. Istället betalas den ut kontant till ett konto i Schweiz.

Är det ett stort projekt, som en motorväg eller flygplats, kan kommissionen vara på hundratals miljoner kronor. Grattis! Du är förmögen. Välkommen till Saint-Tropez.

Ditt land har ofta ingen möjlighet att betala tillbaka lånet. Efter bara några år kommer den stora internationella banken att kräva ägande av panten. Hamnen du pantsatt får nya ägare. Eller så får ett stort gruvbolag rätt att obegränsat exploatera ditt land i jakt på mineraler i många år framöver, utan att betala en enda krona i skatt.

Det spelar ingen roll för dig. Du är nu multimiljonär och har lämnat ditt fattiga hemland för många år sedan. Det är inte ditt problem längre. Njut av livet från terrassen i ditt pampiga hus i Genève. Dina barn studerar på dyra privatskolor i Schweiz.

Är du äcklad? Jag också. Tyvärr är det precis så här det fungerar. Visste du att Kongo är världens rikaste land, räknat till naturresurserna de har? Inget annat land i världen har så mycket eftertraktade mineraler och ädelmetaller. Nu, med den stora omställningen till elbilar, är litium en extremt viktig råvara. Utan litium, inga batterier i din Tesla. Låt det sjunka in. 

Är det inte konstigt att afrikanska länder inte kan kapitalisera på sina naturtillgångar på samma sätt som exempelvis Saudiarabien? De skulle kunna ta sjumilasteg och bli i-länder på bara några decennier. Tyvärr inte. De är för evigt fast i fattigdom. Varför? Här har du svaret. Beslutsfattare sålde allt för en spottstyver för länge sedan.

Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.

Om du hade obegränsat med kapital, vilka bilar skulle stå i ditt garage? Jag tycker att det är en väldigt intressant fråga. Alla har tänkt tanken. Du har säkerligen minst ett par bilar du gärna hade ägt om tillfälle getts. 

Innan vi sätter igång: självklart vill jag äga en Ferrari 250 GTO och en McLaren F1. Det är dock inte realistiskt, eftersom det då blir bilar för en halv miljard i garaget. 

Istället har jag valt nio bilar som faktiskt är inom räckhåll. Alla har sin speciella karaktär vilket gör att kombinationen blir helt perfekt. Så här ser min lista ut. Varsågoda, här kommer Ternströms drömgarage!

Ferrari F355 GTS (1998). En av de vackraste bilarna som Ferrari har byggt. Relativt billig att äga och skoj att köra. Ett absolut fantastiskt motorljud. Precis som jag skrev för två nummer sedan är det just nu köpläge på F355. Du får ett fint exemplar för cirka 700 000 kronor, men priset kommer att gå upp till över en miljon inom några år. Jag vill ha en röd med beige inredning, med under 8 000 mil på mätaren. 

Porsche 996 GT3 (2000). Den råaste Porschen som fabriken i Stuttgart har skruvat ihop. Det blir inte mer Porsche än så här. En otroligt speciell körupplevelse som bara Porsche kan få till. Härligt! Jag vill ha en röd med svart inredning. Den ska ha skalstolar i skinn och det behövs ingen bur eller några fyrpunktsbälten. En sådan landar på cirka 800 000 kronor tror jag. Borde vara en bra investering. 

BMW M Roadster (1999). Självklart ska det stå en liten cabriolet i garaget. Kaxigast är en estorilblå Z3 M Roadster. Väldigt underhållande bil med den klassiska högvarviga raka sexan. Priserna börjar kring 300 000 kronor för ett fint exemplar.

Mitsubishi Lancer Evo 6 Tommi Mäkinen Edition (2000). Utan tvekan den bil på listan som är roligast att köra. Jag ägde en vintern 2004, och det finns ingen skojigare bil att sladda omkring med i snö och slask. Tyvärr väldigt plastig inredning, men det kan jag leva med. Ett bra exemplar kostar minst 400 000 kronor idag. Jag vill ha en röd med vit/svart dekor. 

Mercedes-AMG SLS (2012). Och nu till en fantastisk GT-vagn. Extremt lång huv och måsvingedörrar. En viktig komponent är motorn: AMG:s ypperliga 6,2-liters V8 utan turbo som låter underbart. En grå med svart/beige inredning, tack. Sportstolar – inte de tråkiga komfortstolarna. Priserna börjar runt 1 650 000 kronor för ett vettigt exemplar utan för många mil på mätaren. Vill du ha en bil i utställningsskick med låga mil kostar den över två miljoner. 

Lamborghini Huracán Performante (2017). Lambos roligaste bil, med en V10 på 5,2 liter som pumpar ut 640 hysteriska hästkrafter på höga varv. En ljudmatta utan motsvarighet bland moderna superbilar. Den ska vara grön med svart inredning i alcantara. Racingstolar i kolfiber, tack. Du kan få ett bra exemplar för cirka 2 300 000 kronor. 

Dodge Viper GTS (2014). En jänkare måste in i garaget. Här kommer listans mentalpatient – ett riktigt aggressivt monster med 8,4-liters V10, manuell låda och nyckfulla vägegenskaper. Ska du vara snabb gäller det att hålla tungan rätt i mun! Som tur är finns ESP och andra system för att hålla bilen på vägen, men bara på den sista generationen Viper (Gen V) som kom 2013. En väldigt vacker bil med speciell karaktär. Kostar strax under en miljon kronor idag.

Lotus Exige (2016). Bankörning är roligt! Det finns ingen bättre bil att köra bana med än en liten och extremt lätt Lotus. Näst efter Mitsubishi Evo 6 är detta det mest underhållande i mitt drömgarage. Har ägt flera stycken och körglädjen tar andan ur mig. Häpnadsväckande acceleration då den har 350 kompressormatade hästkrafter och bara väger 1 200 kg. Mycket lätt att köra på (och över) gränsen på en racingbana och väldigt låga driftkostnader. Motorn, som kommer från Toyota/Lexus, är skottsäker. Du borde få ett fint ex för strax över 400 000 kronor. 

Fiat 126p (1999). Sista bilen på listan är min absoluta favorit. Fiat 126p, made in Poland. En sådan här söt liten vagn har jag ägt i många år och jag tar fram den fina sommardagar. Den startar alltid på första försöket. Var beredd på sjukt mycket uppmärksamhet och många tummen upp. Har du, som jag, polskt blod är detta en självklar medlem i ditt drömgarage. Du behöver dock snabba på lite! Priserna har stuckit iväg något vansinnigt. Bra exemplar kostar snart 5 000 euro i Polen. De finaste går för över 150 000 kronor på auktion. De är då 70-talare med kromdetaljer. Jag har en 99:a som var bland de sista av produktionsbandet i Tychy i Polen. 

Vad tycker du? Fattas det någon bil? Hur ser ditt drömgarage ut? Mejla mig och berätta. Har jag möjlighet svarar jag gärna på ditt mejl. peter@pternstrom.com

Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.

Vara inlåst i karantän i nästan tre månader? Låter det hemskt? Behöver det inte vara. Efter bara någon vecka hade jag vant mig. Chocken var över. Jag hade accepterat mitt öde. Läget försämrades dock snabbt. Från att karantänen skulle vara i några veckor, blev den snart förlängd ända till slutet av april, sedan till mitten av maj och till sist till 3 juni. 

När jag skriver det här är det lunchtid den 4 juni. Karantänen är officiellt över. Det råder karnevalsstämning i landet. Äntligen! Caféer och uteserveringar är fulla med folk. Människor har absolut fått nog av att sitta hemma och inte kunna träffa vänner eller familj. Landet är officiellt öppet för turism. Välkomna!

Nog om detta. Nu över till något helt annat. 

När du blir satt i karantän får du plötsligt väldigt mycket tid över. För mig blev det ett ypperligt tillfälle att ta hand om så kallade surdegar. Projekt jag skjutit på framtiden i en evighet. Två saker stod högt upp på listan. Gå ned fem kilo och sträcka på mig. Jag har alltid haft lite dålig hållning. Sjunker gärna ihop lite. Sitter ofta och länge vid datorn. 

För detta syfte inhandlades en digital badrumsvåg. Det blev en avancerad modell som även mäter fettprocent, mängd vatten, muskler och så vidare. Den kostade 79 euro på en känd gigantisk nätsajt. Ett kap.

Hur det har gått? Bra tack! Tack vare badrumsvågen, och en app i telefonen som håller reda på hur det går. Från att inte ha brytt mig jättemycket om vad jag ätit, är jag nu väldigt medveten om vad jag stoppar i mig och när på dygnet jag äter. Ingen pasta och inga makaroner, däremot mängder av grönsaker och kött. Inte äta senare än klockan sju och inte äta något före lunch dagen därpå. 

Jag har byggt ett litet gym i garaget där jag gör enklare crossfitövningar på en träningsmatta. Den inhandlades några dagar efter badrumsvågen, på samma sajt. Jag är numera en fena på både armhävningar, situps och en fullständigt vidrig övning som heter plankan. Fy fasen vad jag hatar den. 

Jag har blivit helt besatt av min badrumsvåg. Det bästa som finns är att ställa sig på vågen med telefonen i handen. Om jag väger mindre än mätningen innan spelar den upp en liten trudelutt. Jag älskar den där trudelutten. Jag är beredd att både svälta och träna för att få höra den igen.

Trudelutten är hela meningen med min existens. Jag måste höra den. Om jag inte hör den, kör jag ett träningspass till, eller svälter resten av dagen. Det spelar ingen roll. Jag måste höra trudelutten. Punkt. Jag började på 86 kg, och är nu nere på strax över 81. Målvikten är 78. Då ska jag fira med pizza. Det är det enda jag saknar. Pizza med salami och massvis med extra ost. 

Nu till pryl nummer två. Det är en liten plastmojäng du tejpar fast på ryggen som mäter hur upprätt du sitter. Den är ihopkopplad med din telefon via blåtand. Med en app mäter den hur du sitter. Om du sjunker ihop vibrerar den argt tills du sträcker på dig igen. En mycket obehaglig vibration som pavlovskt piskar upp dig i upprätt ställning.

I appen finns ett litet program som ska följas. Plastmojängen ska sitta på ryggen tio minuter om dagen i fjorton dagar. Om du glömmer bort att det är dags att träna din sittställning, blir du påmind av appen. Du kommer inte undan. 

Den här prylen är helt lysande. Jag sitter och går helt annorlunda. I bilen blev jag tvungen att ställa om backspeglarna eftersom mitt huvud är mycket högre upp. Jag sitter mycket bättre. För alla er som jobbar framför en datorskärm hela dagen är detta en helt fantastisk liten grej.