|
När Renaults designchef Patrick LeQuément berättade om konceptbilen Vel Satis på Genèvesalongen 2001 konstaterade han att "bilsalonger är rena designklinikerna för oss".
Underförstått var väl att man också slog minst två flugor med samma smäll: för det första skapar man rejäla dragplåster till salongerna, och samtidigt får man en seriös och bred utvärdering av konceptbilarna.
Vel Satis blev rejält hyllad 2001 och det var väl ingen som blev överraskad när den ett år senare lanserades som produktionsmodell.
Möjligen förvånar det att den färdiga vagnen är så lik prototypen. Men som LeQuément också sagt, "största risken för ett företag är att aldrig ta några risker".
En anledning att satsa på något riktigt eget är att Vel Satis är tänkt att konkurrera med bilar som Audi A6, BMW 5-serien och Mercedes E-klass. Traditionella sedaner som dessa har nämligen tappat nästan 20 procent av försäljningen i Europa de senaste sex åren till förmån för kombivagnar och familjebussar.
Det som vid första kontakten skiljer Vel Satis från konkurrenterna är att den upplevs som väldigt hög. Renault hävdar att den är 130 millimeter högre än klassgenomsnittet och det gör det ovanligt smidigt att kliva i och ur. Dessutom känns bilen väldigt rymlig, speciellt när man sitter i baksätet som håller rena limousine-klassen.
Det som ytterligare skiljer den från konkurrenterna är halvkombibakdelen som ändå fått en markant midjehylla för att skilja den från mer renodlade kombialternativ.
En nackdel är dock att lastutrymmet inte är i klass med förväntningarna. Visserligen rymmer det normalt 460 liter, men när man fäller fram det bakre ryggstödet för att öka utrymmet blir golvet långt ifrån plant.
Flexiblare är då den helt nya V6-motorn i toppmodellen. Den är på 3,5 liter och 245 hästkrafter. Motorn kommer faktiskt från till stor del Renaultägda Nissan och gör sin debut i Vel Satis. Senare kommer den nya aluminiummotorn även i nya sportcoupén Nissan Z. Ett annat motoralternativ är samma V6-diesel som finns till Saab 9-5, samt fyrcylindriga bensin- och dieselmaskiner.
Motorn är förvånansvärt högljudd, något som inte riktigt stämmer överens med bilens verkliga trumfkort, den sofistikerade inredningen.
Inte ens fjädringskomforten lever upp till den klass inredningen utstrålar, trots en nyutvecklad multilänkbakvagn. Det är främst på dåliga vägar komforten inte räcker till, men även på motorvägen störs man, och då av vindbruset.
En riktigt tillfredställande lyxkänsla vill alltså inte infinna sig och det roligaste med Vel Satis är formen och inredningen.
Bernd Stegemann