|
Text: Willy Priske. Foto: Pär Brandt.
Precis när vi har stannat för att käka en stärkande lunch, tvärnitar en Peugeot 607 bredvid oss. Killen som kör häver sig ut genom sidorutan och skriker ”Va – finns den!!?”.
Det är lätt att förstå den förbryllade uppsynen hos Peugeotföraren. Infinitimodeller är inte precis vardagsmat på svenska vägar. Dessutom är feta FX45 en vagn som väcker starka känslor och ett omedelbart habegär.
Infiniti är för Nissan precis samma sak som Lexus är för Toyota och Acura för Honda, det vill säga ett premiummärke avsett att leva sitt eget liv på behörigt avstånd från moderföretagets mer vardagliga modeller.
När det gäller Infinitis senaste skapelse, stadsjeepen FX, är det designen som är det skarpaste vapnet i kampen om de lyxbilsköpare som föredrar japansk tillförlitlighet och finess framför europeisk status och amerikansk grovhuggen machoimage.
FX finns med två motorer, FX35 och FX45 varav den förstnämnda har samma V6-motor som Nissan ZX, en rapp maskin på 3,5 liter och 280 hk. Men mulligast är så klart FX45 med sin feta V8 på 4,5 liter och 320 hk.
FX är en bil med en helt egen karaktär. Sportig, brutal, tung och tuff. Och den låter sig inte kategoriseras in i något klart definierat fack. Trots konstant fyrhjulsdrift är den alldeles för slimmad för att platsa in i SUV-gänget, alldeles för tuff för att vara personbil och alldels för stor för att kallas sportbil. Det handlar helt enkelt om en mycket lyckad blandning.
FX rullar fram på stora 20-tumsfälgar med 265/50-däck som ger en ordentlig gummiprofil. Samtidigt ger bilen ett lågt och hungrigt intryck. Som en blandning mellan BMW X5 och en förvuxen Crysler Crossfire.
BMW-känslan går igen inne i kupén. Det är bara den magnifika knappensamblen runt navigtorn med backkamera och hifi-anläggningen från Bose som vittnar om det japanska arvet. Nedanför knapparna tar det eleganta intrycket över med en analog klocka och en stilren växelförare till den femstegade auto- matlådan som naturligtvis kan växlas manuellt. Polerat aluminium runt spaken och helläder i resten av inredningen.
Kvalitetskänslan är påfallande, de bekväma stolarna ger rejält sidostöd och när man ställer ratten följer hela instrumentpaketet med – smart.
Gasfoten blir gärna lite tung i den här bilen. Både den sportigt avstämda fjädringen och karaktären hos drivlinan är anpassade för aktiv körning. Upp- och nedväxlingar kommer högt upp på varvtalsskalan och tillsammans med det feta bottenvridet ger detta kraft i massor i alla lägen.
Det fräna motorljudet bidrar till hetsen och fyrhjulsdriften är doserad med betoning på bakhjulen. Att FX har urkopplingsbar antispinn och antisladd gör ju inte saken sämre. Bilen är välbalanserad på gränsen till överstyrd i tvära kurvor. Med andra ord högt betyg på körglädjen.
Styrningen verkar däremot anpassad för spikraka amerikanska vägar. Det finns ett litet men märkbart ”stumt” läge i mitten som gör att vagnen blir stabil som ett ånglok rakt fram. Men vrider man bara lite till på styret så svarar framhjulen omedelbart. Ett beteende som det tar lite tid att vänja sig vid.
Även bromsarna saknar den rätta känslan. Man får trycka till rejält på pedalen för att få en reaktion. Skivorna fram ser också förvånansvärt små ut för en bil i den här divisionen. I säkerheten ingår bromsassistans, dubbla kuddar och sidokuddar fram och gardiner fram och bak.
FX är fullt femsitsig med trepunktsbälten på alla platser. Benutrymmet i baksätet, som för övrigt har ryggstöd som är fällbara både framåt och bakåt, är fullt godtagbart. Men utrymmet som argument räcker inte långt. Karossens sluttande form och det höga lastrumsgolvet ger ett minimalt bagageutrymme.
Provbilen är fullmatad och allt är elstyrt. Till och med innerbackspegeln är begåvad med sex egna knappar som jag fortfarande inte begriper vad de ska användas till. Fullmatad betyder naturligtvis i det här fallet även ”inhouse entertainment” i baksätet där man kan fälla ner dvd-skärmen från taket och avnjuta någon lämplig rulle. Självklart finns plats för både Cola och popcorn i mittarmstödet.
Infiniti FX är definitivt en bil som går i njutningens tecken. I skrivande stund rullar ett tiotal bilar med svenska plåtar, och fler lär det bli. Trycket är stort enligt Exclusive Cars i Stockholm som vill ha 659 000 kronor för provbilen. Baspriset är 599 000.
Det känns faktiskt som en hyfsat rimlig penning för att få känna sig lyxig och unik och samtidigt med stor sannolikhet få ett problemfritt bilägande med tanke på den ryktbara japanska tillförlitligheten.
Varför finns inte Infiniti i Sverige?  I USA är Infiniti ett stort och ansett märke som lever sitt eget liv i sträng avskildhet från moderkoncernen Nissans övriga modeller. När vi under ett besök i Atlanta USA försökte få en intervju med den största lokala Infiniti-handlaren lade högste chefen locket på. Vi fick inte ens fotografera på området. Bilden ovan är tagen från en mack på andra sidan gatan. Missriktad märkesvård, eller…? I USA säljs Nissan FX35 V6 under namnet Murano som förra året sålde i 56 000 exemplar over there. Rykten gör gällande att Murano kommer till Europa /Sverige inom ett år. Murano är samma bil som FX35 fast med andra emblem, färre features, Nissans säljorganisation och en annan prislapp. Precis som hos Lexus betalar man hos Infiniti inte bara för produkten utan även för bemötande och service i lyxklass. Nissan arbetar tungt med att bygga sitt varumärke i Europa just nu. En allians ingicks med Renault 1999 och förra året vändes en lång rad förlustår till vinst på Europamarknaden. Sedan 2001 har korsägandet mellan Renault och Nissan ökat och man ”lånar” motorer, bottenplattor och annat av varandra i en allt större omfattning. Bland annat har Renault fått tillgång till Nissans 4WD-system. Mot den bakgrunden har lanseringen av Infiniti i Europa varit en sekundär fråga. Framför allt då Nissan haft problem med att bygga upp en egen säljorganisation och ett lyxmärke som Infiniti kräver självständiga återförsäljare med endast ett märke i garaget. Det lär alltså dröja innan Infiniti dyker upp i Europa på bred front. |
