En av de snyggaste kombivagnar på senare år, med harmoniska, klassisk vackra linjer.

Snyggt. Brittiskt läderarbete är alltid prydligt. Men baksätet är lågt och sits samt ryggstöd lite för platta och hårda. Detaljkvaliten når absolut inte de tyska höjderna. De snygga 18-tumsfälgarna har tyvärr en baksida, med lågprofildäck blir vägljudet störande, något som förstärks ytterligare när man kör i tunnlar (nedan).

  Fram sitter man bra, om än lite för högt. Stolarna är elmanövrerade och har ett bra svankstöd som fiffigt nog sköts med ryggstödsreglaget. Stolarna är hårda med medelmåttigt sido-stöd, men är trots det sköna att sitta i de första 25 milen.   Längsta etappen jag kör i ett sträck är nästan 60 mil och det går bra. Men ett par timmar ytterligare hade blivit lite för mycket.
  Sikten framåt och åt sidorna är bra. Men bakåt störs man av breda D-stolpar och baksätets nackskydd. Takhöjden fram är tack vare vindrutans flacka vinkel något begränsad medan kupén i övrigt känns luftig och rymlig. Jaguar X-Type Estate är en stor bil även på utsidan – på en enda centimeter när är längd, bredd, höjd som en Volvo V70.
  Formerna, linjeföringen är påtagligt harmonisk och klassiskt elegant. Estate har fått egna sidodörrar bak och hela bakre delen av bilens övre delar från B-stolpen och bakåt är unika för kombin.
  Man kan öppna bakrutan separat, bra för att lägga småsaker. När man öppnar hela bakluckan möter man ett väl inklätt och stort, brett utrymme. Mellan hjulhusen finns 112 centimeter, bara en centimeter mindre än i Volvo V70 och mer än decimetern bättre än Audi A6 eller Saab 9-5.
  Under insynsskyddet ryms 452 liter, 36 liter mer än i Saab 9-5 men 50 liter mindre än vad som ryms i Volvo V70.
  Baksätets ryggstöd fälls 60/40 lika enkelt som V70 och bildar en nästan plan lastyta där 1 415 liter bagage får plats, cirka 200 liter mindre än i Volvo V70 och knappt 100 liter mindre än i Saab 9-5. Men lastgolvet med fällt ryggstöd är till och med längre än i Saab och Volvo.
  Det märks för övrigt att koncernsystern Volvo haft ett finger med i utvecklingen av X-Type Estate. Baksätets fällningsmekanism, lastsäkringen, lastnätet – hela konceptet andas och känns som Volvo.
  Vilket egentligen betyder ett alldeles utmärkt betyg.

Intryck från testförarna

"Det lyser massproduktion"

Som gammal anglofil blir jag ordentligt besviken av att hitta svart frigolit i reservhjulsbaljan.
Designen påminner starkt om en annan engelsk bil, Rover 75. Rovern känns lite mer som engelskt handarbete medan Jaggan har mer massproduktion över sitt utförande, den känns inte lika genomarbetad som jag förväntar mig av en engelsk premiumbil.

"Vad är Jaguar?"

Min Jaguar-känsla fick jag när jag för första gången körde en XJ12 cabriolet för fem eller sex år sedan. Den var tung, stor och trång. Vilken vagn! Vår testbil har liknande karaktär vad gäller tyngden och karisman. En Jaguar. Men lite besviken blev jag, för priset man betalar borde man få sytt skinn på panelen. Här är det tvåfärgad plast! I en Jaguar!?

"Grejen är att leva upp till förväntningar"

Jaguar måste bygga bilar som ser bra ut och känns välbyggda – allt annat är självmål.
I mina ögon funkar formerna bra, bilen har en egen utstrålning och är absolut en Jagga. Men känslan av att stiga in i en riktigt dyr, exklusiv och välbyggd bil infinner sig tyvärr inte. Jag kan inte förstå hur det fått bli så här– folk med mycket pengar har också stora krav.

  Vad Jaguar inte lånade med sig från Hisingen är de integererade barnstolarna i baksätet. Sittdynan i X-Type Estate är dessutom lite för låg med i ytterkant rundade hörn. Både sits och ryggstöd är lite hårda och platta och även om benutrymmet räcker gott till är detta långt ifrån klassens bästa baksäte.
  Vuxna har ganska bra sikt ut, barn kommer att sitta för lågt för att kunna se ut ordentligt.
  Ljudkomforten är i grunden bra – så länge katten inte tvingas ha 18-tumsfälgar med låga 40-profildäck på fötterna.
  Då uppstår ett vasst väsande vägljud som tyvärr slår igenom. Våra tyska kollegor, vars mätningar vi redovisar, har rullat X-Type Estate med högre däckprofil på 17-tumsfälgar. Deras värden ligger 2-3 decibel under våra. En stor skillnad för örat.
  Vägljudet letar sig in i kupén bakifrån, trots den tjocka inklädnaden av hela lastutrymmet. Fullastad lär ljudbilden dock bli en annan.   På säkerhetssidan finns en god aktiv säkerhet i form av ett bra, vägsäkert chassi och snabba reaktioner. Betyget för den aktiva säkerheten är 77 procent.
  Men märkligt nog är inte ESP standard – svagt! Det måste köpas till för 4 800 kronor.   Som ams-utrustning har vi även lagt till Xenon på halvljuset, komfortpaket för att få metalliclack och ett regnsensorpaket. Slutpriset blir då 386 100 kronor.

Fel fartgränser. Hastighetsmätarens streck korresponderar inte med våra fartgränser – i övrigt är allt lätt avläsbart. Färddatorns lilla teckenfönster ser ut att kunna vara hämtat från Volvo V70.

  Med stor sannolikhet kommer Jaguar X-Type Estate att vara eftertraktad som begagnad. Vår bilhandlarpanel förutspår ett värdefall på 13,6 procent per år. I pengar räknat faller basprisbilen till runt 165000 efter fyra år.
  Dessvärre är den inte billig i drift heller. Den är törstig, den kostar i service (efter de två fria första servicetillfällena). Visst faller vi för den brittiska charmen, utrymmena och den härliga väghållningen. Men testbetyget talar sitt tydliga språk. Det är bara i ronden Varumärke/Design som bilen får ett riktigt bra betyg.
  Ska man kriga i bilarnas elitliga måste man ha många vassa vapen. Den här bilen känns som en för snabbt hopkommen nödlösning.
  Men faller du ändå för Jaggans charm, köp en 2,0 Diesel, som är 100 000 billigare.

Fakta och betyg

Läs det kompletta testprotokollet här