Godsvagnarna
Om vi börjar med lastegenskaperna så har Volvo bäst volym i sin låda. Det gamla skåpet erbjuder ett alldeles utmärkt lastutrymme med bra öppning. Synd bara att lastvikten är så låg. BMW kan ta 237 kilo mer laglig last. Dessutom finns fler finesser. Till standardutrustningen hör öppningsbar bakruta som gör det mycket enklare att lägga in och ta ur småsaker. Som extra tillbehör finns också en lastskiva som går att dra ut 60 centimeter utanför lastöppningen. Något som underlättar i- och urlastning betydligt. BMW:s touringmodeller har tidigare varit att betrakta som rena sportkombis. Med den nya femman tar märket ett rejält steg in i den klass där man förenar nytta med nöje.
Även inne kupén är BMW lastvänligare. Det finns fler fack och avställningsytor för småsaker och även om Volvos inredning håller hög klass ger BMW ett gedignare intryck. Säteskomforten är också bättre. Framstolarna bjuder på betydligt fler variationsmöjligheter. Dessutom är ratten ställbar i både höjd- och längsled medan Volvos ratt bara går att ställa i höjdled. Även baksätet är bra i BMW. Volvos baksäteskomfort är dålig för klassen. Man sitter upprätt och takhöjden är låg. Med taklucka kan mittplatsen knappt utnyttjas av en vuxen utan närkontakt med taket. Båda bilarna erbjuder klimatanläggning. Till Volvo kostar den 16 500 kronor medan BMW:s bara går att få i ett komfortpaket som kostar 27 000 kronor. Färddator är standard i BMW, men inte i Volvo. Överhuvudtaget är extrautrustningen dyrare i BMW. Eltaklucka kostar till exempel 14 400 kronor mot 9 900 hos Volvo. Även om fjädringskomforten är bra i Volvo är den snäppet bättre i BMW. Ljudnivån i kombibilar brukar kunna vara besvärande. Volvo är ingen bullerlåda, men i BMW åker du nästan lika tyst i 120 som du gör i Volvo i 80 km/h. Volvos raka sexa har fått mycket beröm och det får den också av oss. Det är en trevlig och kultiverad motor med ett mysigt morr vid högre varvtal. Den svarar bra på kommando och är varvvillig. Däremot kommer den inte riktigt överens med automatlådan som är standard i V90 3,0 med 204 hk. Vid tuffare tag blir körningen lite orytmisk medan BMW:s steptroniclåda aldrig sviker. Den kan köras som automat i ekonomi eller sportläge och även växlas manuellt vilket betyder att du kan utnyttja den silkeslena och vackert viskande sexans 193 hästar maximalt.
Vägegenskaperna är mycket bra i båda bilarna. Kurvneutrala och lätta att hämta hem. Med full last vinner BMW på sin nykonstruerade bakvagn och klarar sig trots sin betydligt tyngre last lika bra som Volvo vid häftiga undanmanövrar. Volvos styrning känns däremot kvickare. Vändradien är också mycket bättre. BMW lider lite av "Honda Legend-syndromet ", bilen är så tyst, balanserad och värdig att den i jämförelse med Volvos starkare nerv får en liten touch av tristess. Bromsarna är mycket bättre i 528:an. Volvos bromsar är klenare och mattas betydligt när de blir varma. Bränsleförbrukningen är två liter högre per 100 km i V90. Något som ger mer utsläpp och sämre miljöpoäng. Den passiva säkerheten bör däremot vara likvärdig, båda har sidokrockkuddar och förarkudde. BMW har även passagerarkudde som standard. Volvo har anammat kritiken och säljer sin passagerarkudde som tillval för 2 750 kronor. BMW vinner dock poäng på den aktiva säkerheten. Förutom ABS som är standard på båda bilarna har 528 automatisk stabilitetskontroll och antispinn (ASC+T). Något som Volvo definitivt skulle behöva i vinterväglag. |