Föregångaren lär ha gett minus i kassan, men ändå är nya RS här. Samma koncept, men nu brutalt snabb!
Fälgarna på nya Focus RS mäter 8,5 x 19 tum! (Provkörningen publicerades första gången i auto motor & sport nr 7-2009)
Kan man portionera ut 305 hästkrafter via enbart framhjulen i en Focus och ändå få en körbar bil? Det är huvudfrågan
Bakom fälgarna lurar bromsar från Volvo XC90.
gällande nya Ford Focus RS. Och svaret är inte bara ett rungade ”ja”, det kan tydligen bli riktigt kul och bra också.
Sex år har gått sedan förra generationen slutade byggas i sin mycket begränsade upplaga på 4.501 bilar. Länge vågade man knappt tro att det skulle bli någon ny Focus RS. Därpå började det ryktas om en ersättare som skulle bli fyrhjulsdriven. Och så är den då här: 90 hästkrafter starkare (totalt 305), med ett vridmoment på hela 440 newtonmeter – och framhjulsdriven!
Jag ska erkänna att jag tillhör dem som tog emot den nyheten med en viss nypa av både besvikelse och tveksamhet. Visst gjorde differentialbromsen i föregångaren att bilen fick imponerande fäste. Men den blev vild som ett odjur och nu när till och med Ford säger att konkurrenterna heter Evolution, WRX STi och Golf R32 – alla fyrhjulsdrivna – är det inte utan att man undrar. Speciellt som det ligger en decimeter nysnö på morgonen i Stockholm inför avresan till Fords lansering på Franska rivieran.
WRC-känslan är aldrig långt borta på vägar som dessa.
Å ena sidan drar Ford gärna paralleller med WRC-satsningen i rally. Å andra sidan säger man att man med RS är ute efter vissa speciella egenskaper, snarare än att bygga ytterligare en bil som redan finns på marknaden. Därför valde man framhjulsdrift efter att också ha utvärderat en fyrhjulsdriven prototyp. Man gillade inte den något trögare karaktären och viktökningen som kom med fyrhjulsdrivningen. Man nämner också minusposterna ”kostnader” och ”bränsleförbrukning” – som om det vore argument i den här klassen.
Sportstolarna är nu av Recaro-modell.
Så långt Ford. För nu har jag fått nycklarna till ett exemplar i ”Frosen White”. En lack som ingår i priset. De två andra är ”Ultimate Green” (10.900 kronor) och ”Performance Blue (4.500). Färgvalet är alltså tre gånger så stort som för föregångaren…
Förr satt man i en Sparcostol men eftersom leverantören till WRC-bilen nu heter Recaro är det så klart deras stol jag placerar kroppshyddan i. Jag sitter väl förankrad men samtidigt förvånansvärt bekvämt. Stolsvärme kan du dock glömma. Det står ”RS” i ratten men förutom detta och stolarna noterar jag lite besviket att man lika gärna kunde suttit i en Focus ST. Var de där 68.000 kronorna extra har hamnat ska jag dock snart bli varse uppför bergspassen. Dessförinnan hinner jag upptäcka att vare sig ljudnivå, koppling, växellåda eller knappt ens fjädring avslöjar bilens kapacitet så länge man tar det lugnt.
Okej, det där lilla visslandet från turbon verkar visst nytt…
”För ett ögonblick tror du att du sitter i en vanlig ST. Men bara tills du hittar gasen…”
Ger benet på några av rakorna och imponeras direkt av kraften och ljudet. Det här är en ordentligt snabb bil! Från 2.000 r/min byggs det på ett ögonblick upp enormt med kraft, ackompanjerat av den mustigaste sång jag hört från femcylindern. Det är en ST-motor i grunden som sedan ombestyckats ordentligt. Dels med nya delar vad gäller laddluftkylare, insug, kamaxlar och turbo, men också med nya kolvar, vevstakar och cylinderfoder, för att klara effekthöjningen.
Teknikerna (i Göteborg) har lyckats få motorn härligt uthållig i slutet på varvskalan också. Dra den till stoppet (7.050 r/min), växla och du har direkt runt 300 hästkrafter på nästa växel. Focus RS lägger sig någonstans mellan Subaru och Mitsubishi i karaktären; varvmässigt mer som Mitsubishi, men mer som Subaru i känslan av att den bygger upp laddtrycket successivt – och sedan jävlar…
Nu kommer det mest imponerande.
Även ur serpentinvägarnas, i och för sig torra, kurvor sticker bilen nästan som om den vore fyrhjulsdriven. Styrningen är alltid oerhört precis och lätt. Man känner bara lätta dragningar i vissa lägen. Dessa kunde chassiteknikerna filtrerat bort ännu mer, men de finns kvar med flit då man vill få bilen att kommunicera lite lagom då du närmar dig gränserna. Det låter vettigt och jag upplever att man gjort en bra avvägning.
Att bilen aldrig sticker så vilt som förr beror också på att nya RS dessutom fått en modifierad differentialbroms (fortfarande från Quaife) med mjukare ingrepp.
Focus RS svarar fint på gasuppsläpp och ger överstyrning på kommando. Den styr alltid in makalöst fint och är på ett sätt mer lättkörd än en fyrhjulsdriven bil som trots allt kan överraska med understyrning i vissa lägen. Det är framför allt lättkördheten som gör Focus RS så rasande snabb – nästan vassare än vad siffrorna antyder.
Bromsarna mattas inte i första taget och är nog stora tillräckligt, men pedalkänslan är alldeles för svampig och diffus för denna typ av bil. Den nu sexväxlade lådan hade även
den gärna fått vara mer distinkt, typ Lancer Evolution. För det man kan sakna överlag är Lancerns avskalade råhet. Det hade väl funnits plats för ett snäpp till av den varan med den mjukare ST redan i programmet? För trots sitt brutala yttre är RS förvånansvärt civiliserad från förarplats med en långfärdskomfort som rallyjapanerna bara kan drömma om.
För 310.900 kronor har Ford antingen hittat helt rätt kombination av pris/prestanda/komfort/aggressivitet – eller så faller RS lite mellan stolarna. Det ska bli mycket intressant att se hur fort Sveriges 70 bilar tar slut. Visst, vi har snö ibland och Hirvonen kör ju fyrhjulsdrivet, men så här positivt överraskad av ”fwd” trodde jag aldrig att jag skulle bli. Nästan omvänd faktiskt!
