Det stod omedelbart klart att det skulle bli väldigt annorlunda i år. Från ett sprakande fyrverkeri av världspremiärer och uppvisningar som visar hur framtiden ska formas, till det vi ser idag. En trött, adjö-föreställning.
Redan efter ett fåtal timmar av Detroitsalongen stod det klart att den skulle bli väldigt annorlunda i år. NAIAS, eller North American International Auto Show som den egentligen heter, har den senaste tiden genomgått en förvandling. Från ett sprakande fyrverkeri av världspremiärer och spektakulära uppvisningar i knäppa konceptbyggen, som visar hur framtiden ska formas och bilismen utvecklas, till det vi ser idag. En trött och döende tack och adjö-föreställning lika illa däran som staden den genomförs i.
Detroit, industrialismens ledstjärna, bilens hemstad, Motor City, Motown, Rock City Kärt barn har många namn. Dessa smeknamn talar om en stad från en svunnen tid. En tid när Detroit var en levande stad i kraftig tillväxt, en stad med idéer och en stad med en framtid. Men det var länge sedan.
Vi kör från downtown till förorterna. Mil efter mil av ändlösa villaområden kantar vägarna som närmast för tankarna till George Millers dystopiska Mad Max-filmer från slutet av 70-talet. Överallt står gamla rostiga bilvrak som inte har körts på åratal, översnöade polisfordon som ser helt övergivna ut står slumpvis utspridda över staden. Och husen Tusentals och åter tusentals urblåsta ruckel. En obehagligt stor andel av dem svårt eldhärjade. Förmodligen på grund av desperata försök att utverka betalningar från försäkringsbolag, ett sista försök att få pengar för att kunna ta sig härifrån. När bränderna släckts har husen bara lämnats. Ingen orkar ens riva skiten och ingen har råd att bygga nytt.
Det är inte enbart i förstäderna som det ser ut så här. I centrum trängs imponerande glasbeklädda skyskrapor och söndertrasade höghus med trasiga eller igenspikade fönster. Detroit ser i många avseenden ut som en krigzon.
Alla människor vi talar med här säger åt oss att åka taxi istället för att promenera. Även väldigt korta sträckor. Varför, undrar en blåögd svensk. Desperation föder brottslighet. Och i Detroit är folk tydligen både desperata och väldigt farliga. Mordfrekvensen ligger skyhögt över det amerikanska genomsnittet. Som med internationella mått redan är högt.
Så kanske är det inte så konstigt att bilsalongen också är på dekis. I finanskrisens spår tvingas biltillverkarna hålla igen. Antalet dollarmiljarder som pumpats in i Nordamerikas bilfabriker för att hålla deras näsor ovan vattenytan, och hindra Detroit från total förintelse, går inte ens att räkna. Tills nödlånen är återbetalade är det bara att finna sig i att extravaganserna får hålla sig på en balanserad nivå. President Obama gick under NAIAS inledning ut och deklarerade att skattebetalarnas pengar skall vara tillbaka i statens plånbok redan i slutet av 2012.
Då ska även GM och Ford ha ett vinstgivande år bakom sig är det sagt. Och vara redo att investera i framtiden. Men då kan det mycket väl vara för sent. För snart slocknar ljuset i Detroit.
År för år har världspremiärerna som tillverkarna förlägger till staden sinat. De senaste åren har även antalet premiumtillverkare som orkar spendera pengar och kraft på att ta sig hit minskat. Porsche, Nissan, Honda. Är några som inte ser meningen med NAIAS längre. Och de tillhör en växande skara.
Visst är det show även i år. Och visst finns det en och annan världsnyhet här och saker att tala om. Men medierna och biltillverkarna, framförallt de tyska jättarna, har redan flyttat fokus från Michigan till de nya asiatiska superstjärnorna på bilsalongshimlen – Shanghai och Peking.
Frågan vi bär med oss under arbetets gång här i Detroit är om vi någonsin kommer tillbaka hit igen.
