Det finns ingen annan elbil som kan utmana Renault Zoe på den franska marknaden. Förra året såldes tre gånger så många Zoe som Nissan Leaf och det kanske inte är så konstigt när Zoe lockar med relativt lågt pris och nu också en räckviddssiffra som gör den betydligt mer användbar.
Här i Sverige verkar läget vara det omvända: det såldes dubbelt så många Leaf som Zoe förra året men Renault smiter ändå före BMW i3 och Volkswagen e-Golf i försäljningsstatistiken.
Här är mina erfarenheter efter några dygn i Zoe med det större batteriet.
Zoe är billig – och ibland märks det
Renault säljer Zoe på två sätt, antingen med batterier inkluderade eller där köparen får hyra batterierna. Oavsett vilket är Zoe en prisvärd elbil som absolut inte känns för billig. Men det finns trots allt några ställen där det verkligen märks att Excelnissarna har vunnit över designteamet eller ingenjörerna. Läderklädseln i vår topputrustade modell var kanske ingen höjdare och bottennappet är bärkassehållaren i bagageutrymmet som (inte särskilt effektivt) döljer sladdarna bakom. Sladdarna blir dessutom belysta av lampan i bagaget…
Den låter som någonting ur Star Wars
Renault Zoe har en varningssignal som ska göra fotgängare uppmärksamma på att ”här kommer jag!”. Signalen ger tydliga science fiction-vibbar och känns väldigt underlig i början, men jag vande mig ändå ganska snabbt. Signalen aktiveras i farter under 30 km/h och även om du stänger av den aktiveras den igen nästa gång bilen startas.
Jag letade länge efter ett sätt att byta signal i infotainmentsystemet men det görs genom att hålla in en knapp till vänster om ratten. Släpp knappen när du vill välja ljudet i fråga.
Ryckfria körningen är nästan mer imponerande än tystnaden
Det första som brukar överraska med en elbil är ljudet, eller snarare frånvaron av ljudet. Det är ju helt tyst! Många Rechargeläsare vet nog hur det känns men det tål att upprepas: det är faktiskt en riktigt härlig upplevelse att glida runt i princip ljudlöst.
Vid sidan om ljudet fanns det dock en annan detalj jag reagerade på, som jag inte trodde jag skulle reagera på, och det var frånvaron av växlingar. Jag är fortfarande van vid att köra bilar med förbränningsmotorer och även om moderna automatlådor ofta är förbluffande bra på att maskera sina växlingar kom jag på mig själv med att vänta på växlingar i Zoe som förstås aldrig dök upp.
Snålast i stan
Att köra elbil är på sätt och vis tvärt om mot att köra en bil med förbränningsmotor. Okej, inte riktigt, men nästan. Låt mig förklara: tack vare bilens luftmotstånd är Renault Zoe som effektivast i låg hastighet. På motorvägen försvinner kilometrarna från räckviddsräknaren väldigt snabbt men i stadstrafik är det riktigt kul att ”motorbromsa” och på så sätt tjäna in några meters räckvidd istället för att använda bromspedalen och slösa bort energin.
Många bilar med förbränningsmotor fungerar istället tvärt om – de är relativt snåla vid landsvägskörning men får ökad förbrukning vid stadskörning. Det fick mig att tänka om några gånger. Jag körde hellre en stadsrunda än en motorvägsrunda med Zoe eftersom den är kul att snålköra med.
Snabbare laddning skulle sitta fint
Renault Zoe laddar inte så snabbt som många konkurrenter. Visst, många Zoeköpare kan ladda hemma eller på jobbet, och den är inte främst tänkt för långfärder, men när nästa generation lanseras hoppas åtminstone jag att laddningen går lite snabbare än idag.
