Så kom äntligen uttalandet från FIA-presidenten Max Mosley, där han kommenterar anklagelserna om att naken ha lekt fångvaktare med fem kvinnor under en erotisk fest med nazistiska förtecken. ”Det var inga nazistsymboler eller tema på festen”, säger Mosley, som därmed erkänner att han varit där.
”Anklagelsen är helt enkelt inte sann. Det var inga nazistsymboler eller tema på festen”, säger Mosley i ett första offentlig uttalande och erkänner därmed att han varit på festen.
Men han påpekar att festen saknade nazistiska förtecken samt att han kommer att stämma brittiska media för förtal.
Det må så vara.
Resten är alltså sant. Alltså att Mosley i avklätt tillstånd roat sig med erotiska lekar på fritiden.
Att göra detta är visserligen lagligt. Men stora delar av mänskligheten lär inte tycka att det är helt lämpligt för en man i hans position.
Som anställd, men ändå förtroendevald, har Mosley även ett moraliskt ansvar och skyldigheter att värna om vissa etiska värden. Och det är många andra än Formel 1-teamen som ställer krav på FIA-presidentens vandel.
Det stormar kring FIA-bossen, Max Mosley.
Vi ska komma ihåg att Mosley inte bara är ledare för en global organisation som sanktionerar och utgör tillsynsmyndighet för all världens motorsport (utom Nascar).
FIA är även huvudorganisation för olika länders bilorganisationer och samarbetspartner med de flesta länders trafiksäkerhetsmyndigheter.
FIA driver exempelvis globala trafiksäkerhetskampanjer och är en väsentlig del av det globala arbetet att förbättra krocksäkerheten via, bland annat, krocksäkerhetsinstitutet EuroNcap. FIA är också remissinstans i exempelvis EU.
I praktiken har Mosley nu avsagt sig alla möjligheter att bli omvald som FIA-president, tack vare videofilmen från sexpartyt har hans kandidatur blivit omöjlig av rent politiska skäl.
Att stödja Mosley bör sannolikt ses som politisk harakiri eftersom det då jämställs med ett tyst godkännande av hemliga erotiska lekar med, låt kalla det, tvivelaktig karaktär.
Vilken röstberättigad medlem av motorsportens högsta råd (World Council) vill i höst rösta på Mosley och utsättas för risken att ses som en person som roar sig på denna typ av fester? Sannolikt ingen.
Därmed kan vi nog slå fast att Mosleys tid som motorsportens obestridde ledare och visionär är över.
Vad vi då bör fråga oss är vem som kommer efter Mosley.
Vem och vilka intressen tänker försöka ta över makten i motorsportens värld?
Att Bernie Ecclestone, F1-sportens kommersielle chef och delägare, skulle vilja ikläda sig rollen som FIA-boss är nog otänkbart.
Bernie älskar pengar. Och har i viss mån större makt än FIA-presidenten. Pengar väger ofta tyngre än regelparagrafer.
Brittiska media har många gånger utpekat McLaren-bossen Ron Dennis som ny FIA-president. Men själv säger Dennis nej tack. Och även om han tänker avgå som chef för F1-teamet lär han knappast vilja försöka styra den illustra samlingen F1-teamchefer.
Franska intressen har alltsedan engelsmannen Max Mosley lyckades kuppa bort Jean-Marie Balestre från FIA-tronen velat få tillbaka sitt inflytande över motorsporten, och just nu går förre Ferrari-bosen, fransmannen Jean Todt, närmast sysslolös.
Todt är officiellt bara rådgivare till F1-teamet och inom företaget Ferrari har han lämnat sina sysslor som operativ chef och VD.
Det finns fler kandidater än Jean Todt och det kan möjligen vara så att många delegater tycker att Todt har för täta band till bara Ferrari för att det ska vara bra för en FIA-president som bör företräda alla intressenter.
Osökt känns smygfilmningen av Mosley i komprometterande sammanhang lite som han utsatts för en planerad aktion. Hela historien verkar organiserad och Mosley påstår i sitt uttalande att det är så och han ska försöka leda det i bevis.
Oavsett vilket är skadan skedd.
Och om det i efterhand visar sig att det är någon enskild eller organisation eller företag som vill få bort Mosley verkar de ha lyckats.
Eventuellt är det nu så att Mosley fått smaka lite på sin egen medicin. Det var nämligen Mosley som låg bakom kuppen att misskreditera nyss framlidne Jean-Marie Balestre inför valet av ny FIA-president år 1991
Kanske går hut hem – till slut.
