I helgen hade Svenska Bilsportförbundet fest med utdelning
av SM-medaljerna och det 75-årsfirande förbundet har även haft en omröstning igång
under året för att finna de största motorsportprestationerna genom tiderna.

Inte helt oväntat har flest personer röstat på F1-föraren Ronnie
Peterson – SBF:s topp fem-listan såg för övrigt ut så här:
1. Ronnie Peterson
2. Kenny Bräck
3. Kenneth Hansen
4. Tina Thörner
5. Per Eklund

Vad som är ”den största motorsportprestationen” kan
naturligtvis diskuteras men själv saknar jag ett par namn på topplistan vilket omedelbart
leder mig fram till slutsatsen att ”populär och folklig” inte per automatik är
detsamma som ”snabbast och mest framgångsrik” – eller tvärtom.

Få förare – även internationellt sett – har större
prestationer bakom sig inom sina respektive grenar än Kenny Bräck och Kenneth
Hansen. Och att Tina Thörner tillhör absoluta världseliten i rally som kartläsare
är odiskutabelt, precis som att Per Eklund alltid hyllats som framgångsrik underdog.

Ingen skugga över dessa idrottare således.

Men jag skulle ändå vilja föra fram några av herrarna Stefan
Johansson, Gunnar Nilsson, Stig Blomqvist eller Björn Waldegård som alternativ
på min topp fem-lista. Och det faktum att dessa fyra mästare inte hamnade på
SBF:s topplista är ganska enkelt att förklara.

Förre 1-föraren Stefan ”Lill-Löwis” Johansson bor sedan snart
tre decennier i USA och Gunnar Nilsson avled tragiskt 1978. Det är omöjligt att
upprätthålla populariteten hos den svenska motorsportpubliken idag om man inte
har möjlighet att synas i svensk TV eller dyka upp i olika svenska media med
jämna mellanrum.

Stefan Johansson, tillsammans med Borg och Stenmark en av
Sveriges omtalade ”56:or”, tävlar visserligen fortfarande men uppmärksammas
sällan. Varken Stefan eller Gunnar Nilsson har alltså haft möjlighet att bibehålla
sin popularitet med regelbundna besök i TV-soffor eller andra program.

Men våra levande rallylegender, rallyvärldsmästarna Stig Blomqvist
och Björn Waldegård, är det en helt annan problematik. De har alltid haft låg
profil och tillhört gruppen tysta, starka och fåordiga mästare. Båda är
arketyper för den svenska mästare som högst ogärna ställer sig på offentliga
scener.

Både Stig och Björn känner sig obekväma inför kameror och
intervjumikrofoner och där har ni den enkla förklaringen till att de inte återfinns
högst upp på SBF:s lista.

Om vi däremot skulle ranka våra motorsportstjärnor och deras
framgångar enbart utifrån deras prestationer – vilket faktiskt var den
ursprungliga tanken – tror jag att SBF:s lista hade sett annorlunda ut.

Frågan är bara: hur annorlunda?

Du kan ge din syn på saken här nedan. Rösta alltså på prestation
utan hänsyn till personlig charm eller eventuell mediahype.