Thomas Berggren utmanar det svenska näringslivet – vem vågar starta en satsning på rallysporten? Eller är alla svenska företagsledare fega?

Rent historiskt är Sverige odiskutabelt en stormakt i rallysporten, landet Sverige har avlat fram fler rallyförare i absoluta världstoppen än något annat land. Erik Carlsson, Ove Andersson, Björn Waldegård, Stig Blomqvist är blott några av alla de djärva och blixtrande snabba män som gjorde Sverige känt på ett positivt sätt över hela världen.

Men någonstans på vägen gick det en maska. För efter Mikael Ericsson och Kenneth Erikssons framgångar på VM-sträckorna under nittiotalet har Sverige fört en allt mer tynande tillvaro inom rallysporten. 

Orsakerna till detta är flera men det har sannerligen inte saknats unga talanger att satsa på, tvärtom.
Snarare har den brett utbredda fegheten hos svenska företagsledare och storägare aktivt förhindrat att svenska unga förare fått chansen att göra sitt land den ovärdeliga tjänsten att försvara de svenska färgerna och vinnartraditionen.

Hade de vågat satsa på den idrott som trots allt kallas ”nationalsport” vore Sverige utan tvivel fortfarande en stormakt i rally. Det är inte utan viss sorg i hjärtat jag idag konstaterar att landet Sverige inte längre finns på rallysportens världskarta.

Tvärtom har Frankrike vuxit fram som en stormakt och just nu är Norge på god väg att göra om samma sak. Vad som behövs är bara framsynta företagsledare och en portion jävlar anamma, egenskaper som verkar vara bristvara i svenskt näringsliv.

Jag har följt sporten i 25 år på hyggligt nära håll och åtskilliga gånger häpnat över hur näringslivet i Sverige sorgfälligt undvikit motorsporten, bara för att istället satsa sponsorpengarna på golf, segling eller något annat chickt.

Jag behöver bara nämna ett exempel ur den digra katalogen.

Ett av våra största exportföretag, som verkar inom transportindustrin, satsade hellre bortåt en miljard sponsorkronor på en världsomsegling över havet än två-trehundra miljoner kronor i ett projekt som skulle givit våra rallyjuniorer en chans att etablera sig som välbetalda fabriksförare i världstoppen.

Frågan man måste ställa sig är:

Vad ger störst payback för landet Sverige (och därmed dess exportföretag)?
En seglingstävling eller två-tre rallyförare som vinner VM-tävlingar regelbundet?

Säkert minns ni allihop Team Siab, resultatet av en framsynt satsning av en företagsledning som trodde på de svenska juniorerna.

Wilander, Edberg, Järryd med flera gav Sverige otaliga rubriker och reportage världen över under ett decennium och vår exportindustri drog sannerligen nytta av det.

Team Siab var en liten investering på något hundratal miljoner kronor och det gav Sveriges industri – samt inte minst vår turistindustri – hundrafalt tillbaka.

Varför inte göra om tricket?

Vem av alla ynkryggar i ledningen för våra stora bolag vågar idag dra igång en satsning likt den Siab gjorde?
Trots finanskris och med unga rallyförare den här gången.
För det finns ett hyggligt lager av unga, mycket talangfulla förare.

Precis som det alltid gjort, Sverige är unikt i det avseendet att vi är ett land på nio miljoner invånare som regelbundet producerar världsmästare i alla olika sporter.
Just nu bara inte inom motorsporten.

Och tyvärr minns jag fortfarande, blott alltför väl, Keke Rosbergs ord när vi en gång på nittiotalet pratade om finska racingframgångar och jag frågade honom om varför Sverige inte fick några F1-förare efter Ronnie Peterson och Stefan Johansson.

”Enkelt, ni satsar ju inte, ni vågar ju inte. Ska ni bara bli ihågkomna som landet som uppfann träskon…?”
Det var ett skämt.
Med det hade en botten av djupaste allvar.