Sportbilstillverkare som Ferrari, Lamborghini och Maserati hyllar körglädje, prestanda och stolta hantverkstraditioner. Varje bil som körs ut ur fabriksportarna är rullande konstverk, ägnade till njutning och glädje för de som förstår sportbilars sanna värde.
Men sen då? Efter 10–15 ägarbyten? Förmodligen ett allt mera bedagat utseende. Slarvigt utförda serviceintervaller. Småkrockade både fram och bak. Ett värdefall så brant att en svart pist i jämförelse framstår som ingen lutning alls. Omöjliga att reparera eftersom kostnaderna ligger mångdubbelt över marknadsvärdet.
Även om det sliter hårt i hjärtat kommer det en dag då också bilar från Ferrari, Lamborghini och Maserati måste dö. Inte minst då de krockats eller brunnit. Enda glädjen i sorgen är att deras begagnade organ kan doneras till andra behövande. I bästa fall leda till att en kär klenod kan räddas till eftervärlden, utan att kostnaderna skenar iväg.
I filmen nedan får Rob Ferretti ett sällsynt besök hos bilskroten FerrParts i Sacramento, strax norr om San Francisco, i Kalifornien i USA. FerrParts samlar begagnade delar till Ferrari, Lamborghini och Maserati men har även en del nya reservdelar som man köper in. Lagret är nästan 4.000 kvadratmeter stort.
Men för en vän av sportbilar är det förstås inte lätt att se skrotade Ferrari 308 GTS, F355, 360, F430, 458, Testarossa, Lamborghini Murciélago och Gallardo, Maserati Coupé/Spyder M138, med flera. Bilskrotar är ju en studie i livets förgänglighet, vilket är helt naturligt. Vi föds och vi dör. Men när bilkyrkogården är fylld av Ferrarimodeller, då blir det extra svårt att ta in.
