Naturen är en ständig källa till förundran och inspiration. Amerikanska forskare vid Harvard-universitetet i Cambridge har studerat en typ av marina sniglar, eller ledsnäckor som blötdjuret ”cryptochiton stelleri” egentligen tillhör. Djuret kallas populärt för ”vandrande köttlimpor” och finns längs USA:s västkust.
Djuret betar av plankton från stenar i havet med hjälp av sina underliggande tänder. Slitaget mot stenarna gör att tänderna slits ner men djuret återbildar hela tiden nya tandrader. Själva tandemaljen består av magnetit, eller ”svartmalm”, en järnoxid som till exempel ingår i rost från stål.
Magnetit är mycket hårt, magnetiskt och framställs med högt tryck och vid höga temperaturer. Men det alggnagande blötdjuret gör alltså sina magnetittänder organiskt, vid rumstemperatur, och blandar magnetiten in i fibrer som bildar en typ av kompositmaterial i tänderna – vilket gör de mycket hårda och slitstarka.
Om forskarna kan klura ut exakt hur processen ser ut hos vattensniglarna kan man kopiera den till en syntetisk metod som kan få stor betydelse för framtidens batterier och solceller. Batterier till exempelvis elbilar kan då produceras på ett billigare och miljövänligt sätt samtidigt som de tål tuffare snabbladdning.
