Den elektriska citybil som BMW ska börja serietillverka 2013 blir extremt lätt – för att få realistisk räckvidd. Karossen byggs av kolfiber som BMW skapar i sitt eget spinneri i USA.
BMW har faktiskt planerat att bygga elbilar tidigare. Den här prototypen med elmotor på bakaxeln kallades E1 och ställdes ut på Frankfurtsalongen 1991. Den nya citybilen som planeras till 2013 har också elmotorn bak. Men batteriet blir betydligt tunnare och ligger under golvet.
Koncernchefen Norbert Reithofer har bekräftat att BMW:s elektriska citybil ska gå i produktion 2013 och att den ska byggas i Leipzigfabriken vid sidan om 1-serien och X1.
Vi har också fått veta att den lilla bilen till stor del ska bestå av kolfiber, som är mycket lättare och även starkare än stål. Eftersom BMW anser att en elbil måste ha rejäl räckvidd per laddning, måste den vara extremt lätt. Låg vikt kräver mindre energi för framdrivningen, vilket i sin tur medger mindre batterier. Och det är något BMW eftersträvar, eftersom man vill att även en minibil ska ha normal plats för fyra vuxna och deras bagage.
Kolfiber är dock dyrt att framställa, och en bil helt i det exklusiva materialet skulle få en orealistisk prislapp för vanliga konsumenter. Den ekvationen har hittills ingen biltillverkare fått att gå ihop, och därför är det fortfarande bara Formel 1-bilar, flygplan och tävlingscyklar som byggs av kolfiber.
BMW E1 var fullt körbar, men företagsledningen insåg att man var långt före sin tid i och med den begränsade räckvidd som dåtidens batterier gav. Projektet kom inte särskilt mycket längre än till den här prototypen.
Men eftersom BMW anser att det är nödvändigt att börja tillverka elbilar, och eftersom detta förutsätter kolfiber, så har ledningen i München bestämt sig för att lösa ekvationen. Man ser helt enkelt till att kolfibermaterialet blir billigare i inköp. Ett sätt är starta ett eget spinneri för framställning av kolfibertrådarna till karossmaterialet.
BMW har länge haft nära samarbete med fiberföretaget SGL för kolfiberdetaljer till vissa bilmodeller. Bland annat har flera M-versioner tak och motorhuv av kolfiberarmerad plast. Nu har de båda företagen bildat ett samriskbolag för att just tillverka kolfibertrådar och väva karossmaterial av dessa.
Det nya gemensamma bolaget heter SGL Automotive Carbon Fibers LLC. Bolaget har just börjat bygga en toppmodern fabrik för kolfibermaterial i staden Moses Lake i delstaten Washington i västra USA. Platsen valdes i första hand för att den har god tillgång till miljövänlig och billig vattenkraft, heter det i en gemensam kommuniké. Detta eftersom processen i fabriken är mycket elintensiv. Investeringen uppgår i första skedet till 100 miljoner dollar, och verksamheten skapar minst 80 nya jobb på orten, kringverksamheten oräknad.
Kolfiber är inget nytt materiel för BMW, det finns i taket och huvarna på flera prestandamodeller från BMW:s M-division.
Den nya fabriken är en av flera vitala länkar i kedjan från råvaran till den färdiga elektriska BMW-bilen. Grundmaterialet kallas polyakrylnitril (PAN) och det framställs i ett samarbete mellan SGL och Mitsubishi Rayon Company i Otake i Japan. Nästa steg tas i den nya fabriken i USA där råvaran PAN omvandlas till kolfibertrådar. Trådarna skickas till ett annat gemensamt företag i Wackersdorf i södra Tyskland. Där vävs trådarna ihop till extremt lätta och tunna mattor, som i sin tur fraktas till BMW:s komponentfabrik i Landshut, strax norr om München. Där får karossdelarna sin slutliga form och är därmed klara att skickas till slutmonteringen i Leipzigfabriken i nordöstra Tyskland.
Trots de många turerna räknar BMW med att den här kedjan, som man alltså tillsammans med SGL kontrollerar hela vägen, ska innebära kraftigt sänkta kostnader för kolfibermaterialet. Vilket alltså resulterar i överkomliga priser för de färdiga elbilarna om några år.
"Det är första gången någon biltillverkare kan producera kolfiberkomponenter i stor skala till riktigt rimlig kostnad", säger Friedrich Eichiner, finansansvarig hos BMW AG.
Med den nya fabriken i Moses Lake räknar BMW med att kunna producera så mycket kolfiber att man hoppas kunna sälja överskottet till tredje part. Bilindustrin är en tänkbar kund, en annan är tillverkare av vindkraftverk, som bygger turbinbladen av kolfiber.
BMW:s nya citybil, som går under arbetsnamnet Mega City Vehicle (MCV), blir inte bara en bil, utan en hel modellfamilj. Den första, som troligen ska visas som koncept redan på Frankfurtsalongen 2011, är en fyrsitsig tredörrars halvkombi, knappt fyra meter lång. Den börjar säljas 2013.
Samma bil kommer sedan i förkortad version, avsedd för två personer med bagage, ungefär halvmetern längre än Smart Fortwo. Den bör vara klara under 2015.
En tredje variant, om man får tro de senaste uppgifterna tyska Auto Bild, blir en fyrdörrars femsitsig, högbyggd elbil i storlek som VW Golf. Den kan vara klar runt 2017.
Med lättbyggnadstekniken ska fyrapersonersbilen väga max 950 kg, vilket lär betyda att räckvidden hamnar mellan 150 och 200 kilometer, räknat efter dagens batteriteknologi. Men utvecklingen går fort, så man vet aldrig
Efter de rent eldrivna MCV-bilarna kommer nästa steg i BMW:s planer. Det gäller en hybridvariant av den största karossen i Mega City-familjen. Uppgifter från "källor med insyn" säger att det blir en laddhybrid med trecylindrig dieselmotor som stöttar elmotorn via ett drivsystem liknande det i Toyota Prius – med skillnaden att hela kraftpaketet ligger i bakvagnen.
Det är för övrigt ganska säkert att också de batterielektriska versionerna får motorn placerad bak, i direkt anslutning till de drivande bakhjulen.
BMW Mega City Vehicle kommer enligt koncernchefen att marknadsföras som "ett undermärke till BMW". I ryktesfloran kring detta "sub-brand" har det nämnts att BMW kunde återuppliva namnet Isetta, som på 1950-talet var beteckningen på tre- och fyrhjuliga mikrobilar från BMW. Men det är som sagt bara ett rykte.
