Pär Brandt om den konservativa däckbanschen, där tiden verkar ha stått helt stilla.
Lite elakt brukar det sägas att däckverkstäderna är bilbranschens sista hästhandlare. Motivet för denna nedlåtande etikett är att det fortfarande finns däckverkstäder där tiden verkar ha stått still i minst ett halvsekel.
Som kund vill man helst inte röra sig i närheten av dessa gamla däckverkstäder, med uppenbar risk för att tvingas uppsöka en kemtvätt efteråt. Lokalen kan bäst liknas vid ett hål i väggen där ingen storstädat på flera decennier. De här gamla däckverkstäderna är dock på väg att dö ut och branschen genomgår ett generationsskifte. Yngre däckhandlare inser att lokalerna måste bli snyggare, åtminstone den del där kunderna tas emot.
Det som dock fortfarande biter sig fast i väggarna hos många däckhandlare är ett gammaldags tänkande. Varför skiljer sig exempelvis priserna så mycket att däck i vissa fall kan vara dubbelt så dyra på ett ställe, jämfört med en annan verkstad i samma stad? Varför måste man tjata och pruta för att få rätt pris?
Någon struktur eller prisprofilering verkar inte heller existera eftersom många däckverkstäder är ”dyra” på en del däck men samtidigt ”billiga” på andra. Enda sättet att ta reda på bästa pris är att ringa runt och fråga, tidsödande men förvånansvärt lönsamt för kunden. Däckhandlarna borde däremot bli vansinniga på alla kunder som ringer stup i kvarten och bara ska fråga efter bästa pris!
En del däckverkstäder har skapat en möjlighet för kunderna att själva gå in på sin sajt och fritt välja en ledig tid för nästa hjulbyte. Telefonerna belastas mindre, köer undviks och den yrkeskunniga personalen kan användas till det de är bäst på – sköta om kundernas hjul. Erfarenheterna är så goda att jag måste ställa den självklara frågan – varför inför inte ALLA däckverkstäder en internetbaserad tidsbokning?
En annan sak som jag grubblat över är varför däckbranschen inte bättre utnyttjar det faktum att kunderna tvingas besöka dem minst två gånger per år. Här borde finnas gyllene möjligheter för extra tjänster och utökad service, kanske till och med utanför det som traditionellt förknippas med bilägandet. Byt torkarblad, erbjud lackpolering, vaxning, tvätt, fyll på spolarvätskan, med mera.
I USA är det inte ovanligt att service- och däckverkstäder ligger i anslutningen till en stormarknad. ”Gå in och handla så byter vi däck/hjul på bilen under tiden” är affärsidén som ingen svensk verkar vilja nappa på. Vem blir först?
Främsta orsaken till att däckbranschen inte orkar utnyttja sitt guldläge är att alla kunderna kommer samtidigt, när snön kommer på hösten och när påskhelgen gör bytet till sommardäck nödvändigt. Att årstiderna skiftar verkar fortfarande vara en total överraskning för däckbranschen.
Hade jag varit däckhandlare så skulle jag göra som Folktandvården, införa en SMS-service där kunden påminns om nästa besök. Och varför inte lägga till en extraservice med ett SMS i månaden till bilägaren: ”Välkommen in till oss på en kopp kaffe och en gratis kvällstidning, så kontrollerar vi din bils däcktryck under tiden.”
När kunden sedan står i butiken går det att sälja andra tjänster och produkter, eller i god tid förbereda kunden på att det snart är dags att byta däck.
En frispråkig och erfaren däckhandlare som jag brukar prata med, när knepiga däckfrågor dyker upp, är numera i en ålder nära pensionen och grubblar inte så mycket över framtiden. Men jag frågade honom ändå om han inte var rädd för ”hotet” från bilhandlarna som i allt högre grad försöker ta över däckverkstädernas försäljning och service.
”Bilhandeln har alla fördelar”, sa han, ”men de sköter sig så dåligt att jag inte är det minsta orolig.” Kanske är det så illa att däckbranschens konservativa tänkande bara överträffas av bilverkstädernas?
