Hösten är här och ännu en gång drar Vägverket igång sin kampanj mot dubbdäcken. I de försåtligt pedagogiska annonserna uppmanas vi bilister att ta vårt miljöansvar och välja bort dubbdäcken. Skälet är att undvika höga halter hälsofarliga luftpartiklar som i stadskärnorna kan orsaka hjärt- och lungsjukdomar.

Allt ser vällovligt ut. Men ändå är min ryggmärgsreflex lika blixtsnabbt instinktiv som varje gång jag möter ett budskap från Vägverket: "Bor de på en annan planet?"

Det började med "nollvisionen". Vägverket ville ha noll döda i trafiken. Det innebar att 98 procent av alla bilister slutade lyssna och istället tänkte: "det är omöjligt." En pedagogisk miss som gjorde att det ambitiösa budskapet i nollvisionen körde i diket direkt.

Sen skapade Vägverket "livräddarna", det vill säga de automatiska kameraskåpen som sätter fast de som kört några kilometer för fort och drar in miljoner till stadskassan varje år. Det flesta förstod att "livräddarna" bara är tomt snack – vilket snart visade sig och Vägverket fick backa från sina tidiga uttalanden (se länk här) även om man försökte skyla över missarna (se här).

Dubbdäcken gör folk sjuka, är Vägverkets budskap. Men att det egentligen är andra och mindre partiklar från andra källor som är farligast glömmer Vägverket att berätta. KLICKA FÖR STÖRRE

Nästa kampanj var sänkta hastighetsgränser – den enda metod Vägverket verkar vilja använda för att minska antalet dödsolyckor. De flesta av oss bilister skulle hellre se att olyckstillbuden blev åtgärdade, vilket i sin tur skulle leda till färre dödsolyckor. Ta bort orsakerna till olyckorna – vilket inte sällan är skicket på vägen, se här, eller ouppmärksamhet, se denna länk – är mera logiskt än att sätta plåster på konsekvenserna av en olycka. Ännu en kommunikationsmiss. Det lär bli ett ramaskri senare i höst när Vägverket skyltar om många vägar till lägre hastighetsgräns.

Men nu är det alltså dubbdäcken som hamnat i Vägverkets fokus. Dubbdäcken skapar hälsoproblem, sliter upp vägbanan och bullrar. Om alla dubbdäck försvann skulle vi vakna upp till en bättre värld, enligt Vägverkets förenklade budskap (klicka på annonsen till höger). De flesta bilister har förmodligen redan gjort ett medvetet och klokt val mellan friktionsdäck och dubbdäck – men att dubben skulle vara en allvarlig hälsofara tror inte många på.

Att dubbdäcken skulle vara en ny folksjukdom tror inte heller jag på, även om vissa städer och kommuner i Sverige skrämts till den uppfattningen av Vägverkets propaganda. De läkare jag lyssnat på berättar att dödligheten i lungsjukdomar ökar när luften är som sämst, på vintern. Det finns en relation mellan ökad dödlighet och den dåliga luftkvalité som kan uppträda vintertid men det handlar om personer med långt gången sjukdom, till exempel KOL, och det är personer som redan är i livets slutskede. Sett över hela året är dock luftkvalitén bra i de svenska städerna, inklusive de värst drabbade gatorna i Stockholm

Moderna dubb har en liten, lätt och hård kärna och samt en ”kropp” i lättmetall som håller dubben i gummit. Lätta dubb minskar miljöpåverkan.

Naturvårdsverket glider också bekvämt förbi de svåra ämnena när det gäller luftkvalité. De "stora" PM10-partiklarna är relativt lätta att mäta och de har blivit en enkel men ganska grov måttstock på luftens kvalité. Det är dessa PM10-nivåer som EU fokuserat på i sin lagstiftning och som vissa städer, vintertid, ibland överskrider. Men de betydligt mindre PM2.5 och PM1-partiklarna har under senare års forskning framstått som farligare då en del forskare hävdar att dessa små partiklar från till exempel förbränningsmotorer kan leda till astma och cancer, även hos yngre personer. De små PM1-partiklarna går djupt ner i lungorna men förs upp i munhålan via slemhinnorna. Det finns också ännu mindre partiklar än PM1 som kan stanna i lungornas alveoler under månader och därigenom orsaka värre skador än de större partiklarna.

Undersökningar av de allra minsta partiklarna har visat att deras ursprung och sammansättning har stor betydelse för hälsoeffekten. Den minskade andelen svavel i bensin och diesel har lett till bättre luftkvalité i städerna men en undersökning i Drammen 1995 – 2000 visade att bensen var den överlägset viktigaste orsaken till lungsjukdomar. Mätningar i Uppsala och Stockholm av bensenhalt i luften har gjorts – ladda hem rapport här – och där fann man att gränserna överskreds i tunnlar. Förändringar av bränslets sammansättning och en noggrannare mätning/rening av avgaserna kan leda till stora förbättringar av luftkvalitén i städerna och det är något som bland annat Volvo PV forskar kring (se länk här).

När det sedan gäller fördelarna med ett dubbdäcksförbud finns det bara en större stad i vår närhet som har praktisk erfarenhet på området: Oslo. När man 1999 införde en "piggdekksavgift" på 1.000 kronor ledde det till en minskning av andelen dubbdäck i Oslo från som högst 90 procent till endast 20 procent. Men de norska myndigheterna hade inte för avsikt att helt förbjuda dubbdäcken eftersom man förstod betydelsen av att en viss andel dubbdäck behövs för att riva upp isen. Dessutom införde man hastighetsbegränsningar under vintertid för att minska uppvirvling av partiklar.

När andelen dubbdäck minskar (övre svarta kurvan) minskar mängden PM10-partiklar i luften (blå och grå staplar). Men förbättringen är inte dramatiskt mycket bättre mellan 80 procent dubbdäck och 30 procent andel dubbdäcksanvändare.

Erfarenheterna från Oslo finns beskrivna i rapporten "Partiklar i stadsmiljö – källor, halter och olika åtgärders effekt på halterna mätt som PM10" från januari 2005, som finns sammanfattade på Vägverkets hemsida, se länk här. Laddar man hem hela rapporten – går bra på den här länken – och verkligen läser materialet blir bilden mera nyanserad. Bland annat kan vi dra ut tabellen i bilden ovan från sidan 24 och konstatera att halten PM10 i Oslo-luften förvisso blev något bättre med endast 20 procent dubbdäck – men inte väldigt mycket bättre.

I rapporten redovisas vägslitage vid våt/torr vägbana, ackumulerad ansamling av PM10, uppvirvling, saltets betydelse för att bryta ner asfaltens bindemedel, effekter från städning, med mera. Bilden är mycket komplex och det saknas uppenbarligen forskning på en mängd områden för att verkligen ta reda på vilka åtgärder som är effektiva. Det går nämligen inte att göra EN sak – som att förbjuda dubbdäck – och därmed tro att problemet med PM10 är löst, eller att luftkvaliten blivit så mycket bättre. Det finns forskning som pågår just nu, i bland annat Naturvårdsverkets regi, om luftföroreningar. Ska dubbdäcken begränsas vore det bättre att säga som det är: "detta är ett experiment, vi får se om det blev bättre innan vi går vidare." Men den ödmjukheten verkar inte Vägverket besitta.