När en biltillverkare tappar försäljning får man regelmässigt höra alla förklaringar utom den verkliga orsaken: Att bilarna i fråga inte är tillräckligt intressanta. Läs Gunnar Dackevalls krönika.
Det är exakt samma visa när Volvo tappar i försäljning som när Toyota nu också gör det på många marknader. ”Det beror på ofördelaktiga växelkurser, att plåten har blivit dyrare, att återförsäljarna inte fattar hur bra grejer dom säljer och till syvene och sist att bilköparna är idioter som köper ett annat märke istället för vårt”.
Saab har varit världsbäst på dåliga ursäkter och iklätt sig en martyrroll så länge man kan minnas, och den avgående Volvochefen Arp föll snabbt in i samma trall. ”Det är synd om Volvo och i synnerhet mig, som har fått ta hand om eländet”.
Snacka om felrekrytering från det bolag som nu slänger in sin mästerdängare i leken för att få snurr på siffrorna – den som inte ser en koppling till David Hermans dagar på Saab är antingen blind eller blundar av självbevarelsedrift.
Det är nämligen så att alla tillverkare har problem med växelkurser och råvarupriser och trilskande fack och påtvingade miljöregler, inte bara Ford och Volvo. Trots det säljs det snart hundra miljoner nya bilar per år därute. Köpare finns, men dom blir allt mer krävande.
Toyota har till synes allt som krävs för en resa mot stjärnorna, med hybrider i programmet sedan många år, ett orubbligt kvalitetsrykte och marknadens bredaste modellprogram.
Ändå tappar man nu fart på alla västmarknader. Varför? Man har inte lyckats övertyga sina traditionella kunder om att hoppa från storsäljaren Corolla till nya Auris – den är för ointressant. Toyota är en av de tre största i Sverige men har inte en enda bil med på tio-i-topp-listan. Utan stjärnskott når man inte hela vägen upp.
Augusti månad på den svenska bilmarknaden blev smått historisk genom att Volkswagen passerade Volvo i antalet registreringar, och kunde ha skrällt rejält med byte av ledartröjan om Volkswagen hade lyckats sälja 14 exemplar till av (utgående!) Golf. Då hade nämligen Volvo V70 fått kliva ner från sin abonnerade förstaplats, som den haft ända sedan 850-tiden för elva år sedan.
Faktum är att V70 gjorde sin sämsta augustimånad sedan åtminstone 2002 (så långt bak jag har uppgifter), trots att modellen är helt färsk på marknaden. Det såldes bara 1.098 exemplar av V70/XC 70 i augusti, mot 1.543 exemplar av den föregående generationen för ett år sedan.
Det ska jämföras med försäljningen av den åldrande V50-modellen, som håller siffrorna väl eller till och med ökar dom en smula. I USA, där försäljningen rasar för nästan alla, sitter Volvo mest pyrt till med lagret av V70, som den första augusti bestod av 5.300 bilar som beräknas räcka 95 dagar framöver. Därmed slår den till och med gamla XC90, vars lika stora lager beräknas räcka 93 dagar. Räknat på hela nybilsmarknaden ligger just nu omsättningstakten på 47 dagar i snitt – Volvo ligger alltså ”tjockare” till än genomsnittet.
När det gäller XC90 är trögheten väntad: SUV-marknaden dyker kraftigt och XC90 är en av de äldsta modellerna i segmentet och uppföljaren är lagd på is. Men när det gäller den politiskt mer korrekta V70 är siffrorna alarmerande; både hemma och i USA.
Det farligaste som finns i en nedgångsfas är att inte hitta felen, att ägna sig åt att fixa fel som inte finns – eller går att påverka (som valutor och oljepriser, exempelvis). Nye chefen Stephen Odell kan säkert dänga bil, men förstår han vilka produkter Volvo ska bygga?
Att göra V70:an, kärnan i Volvos varumärke, mer attraktiv blir det stora intagningsprovet.
